Gamlegården är vårt hem
Det är vintrig morgon 2023. Ser ut mot Gamlegården, i sent morgonljus syns träden som siluetter i häxdans av äldre kronoskog eller felnavigerade båtar i Hanöbukten. Gråsparvar ger stänk från nattens regn runt vaggande änder. Så mognar tiden mot mulen dag. Jag går ut i området för att reflektera. Gamlegårdsområdet byggdes 1963-71 med 1 850 lägenheter. Staten gav förmånliga lån, kommuner kunde skapa bostäder och ge kraft åt näringslivet. Gamlegårdens åkermark fick ge skörd för bosättare i bostadskö.
Det fanns gott om jobb i Kristianstad. Odling och lantbruk producerade mycket för livsmedelsbranschen. Bjäreindustrier och sockerbruket i Karpalund, CPC Foods i Österslöv, Kronfågel och KBS på Vilan. Någon sa skämtsamt att ”kanske ska vi byta stadsvapnet mot två grisar istället för lejon?”.
Den 11 juni 2970 invigdes affärscentret, Kristianstads första i sitt slag. Vid denna tid högstandard för en förort som Näsby. 5 000 kvadratmeter golvyta gav inomhustorg med provsmak mot modern galleria. Här kunde boende träffas, bli vänner när piskregn och yrsnö gav invasion runt fälten. Det var ceremoniellt med intryck av två varuhallar, bank, post, frisör, urmakare, kemtvätt och kvällsbutiker. För kultur och fritid fanns bibliotek och fritidslokaler. Senare kom även en grekisk pizzeria-restaurang med doft och rekreation.
Ville man svalka sig i sommarvärme fanns Gamlegårdsbadet. Det hade varit invigningsprogram den 25 juli 1969. En notis i Bladet meddelade: en bassäng på 50 meter, och en liten plaskdamm för små barn, ett uppskattat inslag för de boende.
”Han vill riva hus, men är ganska anständig i sin vision. En utredning på kanske 25 år. En gång var han själv boende här i fem år. Det finns nostalgi kvar.”
Det var gott om bänkar på inomhustorget. Många samtal, nästan politisk debatt. Man resonerade en lågkonjunktur med 70-talets höga inflation. Det var ransoneringskort på bensin och regeringen hade gett allmänt prisstopp. Pengar sjönk i värde, ett- och tvåöringar drogs in och femöringen av koppar krympte med hälften. Det var även devalvering så kronans värde försämrades och det blev dyrare att importera. Men byggandet gick framåt, inte bara på Gamlegården utan hela Sverige. Jag minns Olof Palmes besök i Sjuhäradsbygden. Han talade om kunskap och kompetens. Efter ett arbetsplatsbesök sa han: ”Går det bra för Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna då går det bra för Sverige.” Där fanns bevis för hopp om bostäder.
Sen många år med stagnation. Arbeten läggs ner, folk blir äldre eller flyttar. Idag 2023 är det energikris, hög inflation, dagligvaror blir dyrare. Det är ebb i hushållskassan och löner och pensionär släpar efter. Hyran ökar, inte längre skäligt utan en fördyrning.
Har läst Pierre Månssons bok ”På resa med Kristianstad”. I hans humaniora finns det ett kapitel om Gamlegården. Han vill riva hus, men är ganska anständig i sin vision. En utredning på kanske 25 år. En gång var han själv boende här i fem år. Det finns nostalgi kvar. Han delar kanske lite av de rötter som ännu finns kvar från nybyggartiden.
Vi som bott här mer än femtio år har blivit seniorer. För oss finns inget utanförskap, men väl en realism. Man måste respektera människors värde. Lösa konflikter utan våld, tala samma språk och vara rädd om inre och yttre miljö. Gamlegården är vårt hem, vi åldras alla en dag och försvinner. Låt oss lämna ett bra arv åt den generation som fortsätter att leva här.
Bengt Svensson
