Har ni som bestämmer satt era fötter i verksamheternas verklighet?
Var med ute och jobba ute, så ni vet hur verksamheterna funkar. Man kan inte bara anta att så här är det, eller gå på hörsägen. Eller stirra sig blind på ett schemaprogram där veckovila och dygnsvila går ihop. Vi ska kunna orka jobba efter schemat också. Schemaprogrammet vet inte hur verksamheterna ser ut, där är bara hur många vi ska vara. Inte hur den fysiska och psykiska arbetsmiljön ser ut. Det räknar bara timmar. Om du får jobba sex kvällar på rad eller flera helger på rad, det fattar inte programmet.
På 90-talet fick vi till oss, att man skulle aldrig mer jobba varannan helg. Det var gammalt och förlegat, nu var det var tredje helg som gällde. Var är vi idag? Jo nu kan vi hitta en parhäst så vi kan dela på helgen, så den ena jobbar alla lördagar den andra alla söndagar varje helg.
Då får man ingen ledig helg alls. De finns kanske någon som vill jobba så här men övervägande vill inte. Och fredagskvällen ska inte räknas till helg, då kan man få jobba varje fredagskväll, hur kul är det?! Skulle ni i projektgruppen vilja jobba så här?
”Fick se en film med Legogubbar så vi skulle fatta vad innovation innebär. Alla ska med på bussen. Men ni glömde att ta med oss ute i verksamheterna på den bussen.”
Sen vi som valt att gå ner i tid, vi ska jobba lika många dagar som en heltid. Vi jobbar korta pass och vi är på jobbet när där är som mest att göra. Man hinner inte göra sina kringuppgifter som vi har.
Så ska man dela dygnet i tre pass på nio timmar. De kan innebära att kvällen ska jobba till 24:00. På hur många vård- och omsorgsboenden behövs det att kvällen jobbar vid den tiden? Man måste se vad är det för verksamhet. Inte att det ser bra ut på ett papper.
Ni pratar så mycket om innovation. Fick se en film med Legogubbar så vi skulle fatta vad innovation innebär. Alla ska med på bussen. Men ni glömde att ta med oss ute i verksamheterna på den bussen. Har ni själva sett den filmen? Vi har många bra lösningar och förslag. Men ingen tar oss med på bussen.
Vi jobbar och slår knut på oss själva för att det ska funka. Ni underlättar inte precis för oss.
Som de här med mobilerna som tar vårt fokus från dom boende. För det är väl för deras skull vi jobbar och inte att man ska ha blicken i en mobil. Ni som arbetsgivare har väl koll på hur många tryckningar vi gör i den under ett arbetspass eller? Nej det har ni inte. Genomsnitt ligger det på 500 tryckningar på ett arbetspass, det kan vara mer eller mindre. De är olika appar man ska skifta emellan för att ta sig igenom ett planerat besök, sen tillkommer allt som inte är planerat.
Där har vi definitivt inte varit med på bussen. När ska vi få åka med, vi har många bra och kreativa lösningar. De är tråkigt att vi inte får vara med.
Räknar månader och veckor tills man kan gå i pension.
Ni tar arbetsglädjen får oss.
Anitha Hellberg Jönsson, Usk i Kristianstads kommun
