Hur kan ett partis nazihistoria vara värre än ett annats?
Han kommenterade då turbulensen kring partiets kontroversiella idéprogram med att Centern ”alltid varit liberala”. Sydöstrans Christian Dahlgren fann detta vara ”ett intressant uttalande, särskilt som det tycks vara uppfattningen även hos många andra centerpartister dessa dagar”. (Sydöstran 15 januari 2013)
Bondeförbundet var ursprungligen ett agrarkonservativt antimodernistiskt intresseparti för jordbrukare. Liberala idéer skyddes som pesten. Partiet skulle kämpa ”mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda folkmaterialet ”mot degenererade inflytelser” (ur partiprogrammet 1933). Förbundet stod i särklass när det kom till judefientlighet, rasbiologi och främlingshat. Bedömare ansåg att Bondeförbundet näst nazisterna var det politiska parti som i Sverige starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna.
”Mödosamt har efterträdarna, i synnerhet under det sista decenniet, verkat för att skapa en mer lättsmält och aptitlig version av sitt ursprungliga idéprogram.”
”Häng in uniformen, ställ ifrån er ölburken och sluta skråla om judeslakt.” Detta var SS-veteranen Ingemar Sombergs råd till de blivande Sverigedemokraterna, nyåret 1998. Att partiets grundare var nazister är för länge sedan ett välkänt faktum. Mödosamt har efterträdarna, i synnerhet under det sista decenniet, verkat för att skapa en mer lättsmält och aptitlig version av sitt ursprungliga idéprogram.
Varför anses Sverigedemokraterna nazianstrukna historia vara så mycket värre i Centerns och Vänsterns värderingar än den nazism, som frodades inom Bondeförbundet och dåvarande Högern under 30- och 40-talen och som hängde med i Bondeförbundet (Per-Olof Sundman med flera) därefter?
Jag saknar totalt sympati för Sverigedemokraterna men anser, att ”rätt skall vara rätt”. Som det står i Bibeln: ”Må den som är utan skuld kasta första stenen” (Johannes 8:7). Nazism är totalt förkastlig, när och vad den än visar sitt fula tryne.
P.O. Hallqvist, Lund
