Kraftfulla åtgärder krävs redan i lågstadieåldern
Den 15-åring som greps hade givetvis rymt från ett LVU-hem. Detta är ännu ett bevis på den dominerande kriminalpolitikens (och forskningen) tillkortakommande och kommer givetvis att ytterligare förstärka Sveriges dåliga rykte utomlands. Att sedan nestorn i denna ”cirkus” Jerzy Sarnecki frågar sig ”hur i hela världen är en 15-åring villig att döda?” visar hur svensk politik och forskning med dess ensidiga socioekonomiska förklaringsmodell helt har tappat greppet om situationen.
För två år sedan läste jag en artikel i tidskriften ”Forskning & Framsteg” med titeln ”Brynäskillen som blev mästare på kriminologi”, nämligen Per-Olof Wikström professor i kriminologi i Cambridge. Hans forskning är inriktad på brottsförebyggande åtgärder och tycker att det är förvånade få inom den svenska forskningen, som försökte ta reda på de egentliga brottsorsakerna, varför brott sker och vem som begår brott. Forskaren har följt ett stort antal barn från tidig ålder och under en längre tid (12 år till 24 år).
”En allmän förklaring till dagens situation är att forskningen hämmas hela tiden av hemmasnickrade politiska idéer.”
Människors beteende beror på samspelet mellan personlig moral, självkontroll och omgivningens normer. Om någon begår brott innebär det att personen ser detta som acceptabel handling. Problemet är då att förklara varför andra i liknande socioekonomiska omständigheter (majoriteten) inte hemfaller åt kriminalitet. En persons moral skapas i mötet mellan föräldrar, lärare, andra barn, ungdomar etcetera, samt sociala medier, musik (exempelvis ”rap” som hyllar asocialt beteende). Den svenska standardförklaringen om socioekonomisk utsatthet och med åtgärder såsom fler fritidsgårdar, har inte lett till någonting mer en möjligen en ökning av ungdomsbrottsligheten. Att sammanföra ungdomar innebär en risk, med tanke på att mycket av denna typ av brottslighet sker just i grupp och kan dessutom vara en rekryteringskälla för kriminella gäng.
Den socioekonomiska utsattheten kan enligt artikelförfattaren förklara 3-4 procent av brottsligheten, medan personlig moral, impulskontroll, samt de miljöer som man lever i förklara 60 procent.
Det gäller att upptäcka riskgrupperna tidigt, det vill säga i låg- och mellanstadiet och där sätta in kraftfulla preventiva åtgärder.
En allmän förklaring till dagens situation är att forskningen hämmas hela tiden av hemmasnickrade politiska (”politiskt korrekta”) idéer. På 70-talet var det marxistiska tankegångar som styrde vad som var rätt och fel, och idag är det extrem identitetspolitik med ett mångkulturbegrepp, som inte får ifrågasättas.
Ingemar Jonasson
