Kronprinsen utsattes för en hattkupp i Kristianstad
Man väntade gäster från när och fjärran. I två år hade man förberett detta reklamjippo. Stadens kärna var som ett polerat finrum. Man hade spacklat och målat gamla fasadytor i menig mans favör. Ett nytt rådhus‚ en kopia av det gamla. Men lite av ett bländverk för prominentpersoner. Handelsföreningen Fabriks- och Hantverksföreningen ville ge Kristianstad ett nytt ansikte.
Ett synligt riktmärke var ett 70 meter högt utsiktstorn. Något av en irländsk fyr, hämtad från Norge. I en hisskorg kunde man ta 25 personer åt gången, en höjdpunkt av folknöje. Ett balsam för själen. Som en frihetsvy över Fjälkinge Backe. Norr om Snapphanevägen fanns en tio meter hög entré. Biljettpris 1 krona, vilket halverades efter klockan 19.
”Kronprinsen bar höghatt, blev utsatt för en pr-kupp av en hattmakare. Han tog kronprinsens hatt och gav honom en ny. Denna gest gav utmärkelsen Hovhattmakare.”
Vid insläpp var det febril trängsel. Fäladens öde yta hade möblerats. Mark i dekorerat blomsterhav. Fontän, bodar, stånd och servering. Hantverkare visade sitt praktiska jobb i så kallat arbetande verkstäder. Invigningstalare var kronprins Gustav Adolf, han som senare blev den kung som först sympatiserade med demokratisk monarki och mer känd för arkeologisk utgrävning i Italien. Kronprinsen bar höghatt, blev utsatt för en pr-kupp av en hattmakare. Han tog kronprinsens hatt och gav honom en ny. Denna gest gav utmärkelsen Hovhattmakare. Sadelmakare, kopparslagare och agentur för industri fanns på plats. ”Succe pyramidale” sa godsägare Gilbert Kennedy vid en lyckad uppvisning av lantbruksmaskiner. Näringslivet var inte längre tobak, bara en kvarleva. Bördiga slättgrödor gav mjöl och socker. Industri och handel skulle förena stad och land. Riksdagsmän var på språng, SJ-folk fick jobba hårt.Tio extratåg per dag var inte illa. Under 53 dagar var näringslivet offentligt. Man kunde tala om tidens villkor, bostad arbete och lön. Men det var oro i Europa, ett nytt världskrig var på gång.
Vår regementsstad var beroende av varutransport. Ny utveckling gav nya visioner. Det var tidsödande med tåg och häst. Kuperade orter runt slättbygd gav krav på biltrafik. Men vägnätet måste bli bättre, det fanns skisserat. Även på stan fanns sevärdheter. Tekniska skolan visade hemslöjd och alster från konstnärer från bygden, Trefaldighetskyrkan hade 50 000 besökare som kunde se på kalk och patén och silverfat från 1700-talet. Den 1 september 1939 kom andra världskriget. Vår beredskap är god sa statsminister Per Albin Hansson, men det fanns ingen beredskap. Han litade dock på neutraliteten och ett myntat belägg: En svensk Tiger.
Bengt Svensson, Kristianstad
