Själv låter jag blicken vandra mot de vackra torntaken, Framtidens hus, Ekbergs och Cenino Donna. Tänk detta första hästtorg. Fri eller enskild marknad, bönder i vadmal med stinn penningpåse och prut-jargong. Alla hästar såg pigga ut, men många fick visa tänderna. Någon gammal krake hade fått arsenik, en tillfällig stimulans som kunde lura köparen. Uppgjord affär med handslag i trängsel, gnägg och bolmande tobak.

När dansk belägring var slut, fick invånarna forma existentiellt liv.

En vårdag i maj 1749 kom Carl von Linné till stan. En vetenskapsman som alltid finns i vår närhet. På kunglig befallning fick han sin Skåneresa betald av Riksens ständer. Han gav fort en prognos om Kristianstad. Det var en stapelstad. Husen var korsvirke, täckta med tegeltak, snyggt välputsade. Luckor för fönstren hänga inte på hakar utan släpps ned med falser under fönstren. På väggarna växte vinrankor som gav mogna druvor. Det vittnade om klimatets mildhet. Små hökarbodar är byggda under fönstren mot gatan.

Höst och vinter syns staden som den låt uti en sjö. Men sommartid är den grön och täckt av betesmark. Det fanns kinesiska svin, de var renare och mer feta än de europeiska. Men fäkreatur dog i stort antal ute på fälten runt staden.

Nog fanns det realism och humanism redan på 1700-talet. Men även kamp för insikt om överlevnad. Torg var en samlingsplats för människor i byar och städer världen runt. För 70 år sedan var det femtiotalism i Kristianstad. Då fanns salutorget och Eolbolaget och Hästtorget där Galleria Boulevard nu ligger. Vid Riksens ständer med tre busskurar för Skånetrafikens region- och lokaltrafik. Men hela sommaren fanns torghandel med blommor och grönsaker från Råbelöv, Karpalund och Skånes Viby. På Lilla torg, trots bilism och avgasrök, fick man fräscha varor. Det var husmödrarnas tid. De var först vid torget, för hushåll och familj, utan lön och poäng för pension.

Bengt Svensson