Mot framtidens stora (S)egrar
Höjdpunkterna var årliga debatten mot ärkefienden MUF i fullsatt A-sal. Nu är huset rivet. Någon kilometer bort ligger Fackens Hus, denna mäktiga borg byggd för fackföreningar, intill Folkets Park Sommarlust. Lokalerna är tömda och parken nedlagd. Arbetarrörelsens organisationer har skingrats till kontor spridda över staden.
Stadens socialdemokratiska tidning, Läns-Demokraten, gav upp redan 1957. Lågan flämtade i 25 år. En stor del av den infrastruktur som arbetarrörelsen byggde har förlorats. Antalet partimedlemmar har minskat och likaså den fackliga organisationsgraden. Det kan kännas dystert ibland. Men det finns en sak som aldrig kan förloras. Idéerna om Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.
Att alla människor är lika värda och att det går att bygga ett annat samhälle. Ett samhälle som genomsyras av demokrati. Ja, demokratisk socialism. För en socialdemokratisk talare är det lätt att få applåder när man häcklar motståndarna. Med dagens högerregering är det lättare än någonsin. Det räcker med att säga bensinpris eller falukorv.
Eller att presentera deras företrädare det räcker med att säga Johan och Ebba. För någon vecka sedan talade Niklas Karlsson, ordförande för Skånes Socialdemokrater här i Kristianstad. Han gjorde inte häcklartricket. De politiska motståndarna nämndes överhuvudtaget inte.
Istället gjorde han en samhällsanalys kring ett växande klass-samhälle och hur demokratin tappat mark gentemot mot marknaden.
Det kändes som länge sedan, när han fortsatte med att utveckla tankar om hur socialdemokraterna måste återta initiativet. Inte genom att förhålla oss till de politiska motståndarna. Utan istället formulera politiken utifrån de egna idéerna.
Att våga utmana nyliberalismen och rådande marknadssamhälle istället för att försiktigt anpassa sig. Så som borgerligheten gjorde till socialdemokratins idéer under tre decennier. De kallade sig icke-socialistiska och vågade inte utmana välfärdsstaten. Nu har väl motsvarande omvända gällt sedan 1990 talet.
Men tiden tar aldrig slut, tänkte jag när socialdemokraterna hyllade August Palm vid Näsby fält i fredags. Varje år högtidlighålls dagen då Palm 1883, förvägrad mötesplats i staden, talade till Kristianstads arbetare på fältet.
Om det funnits fokusgrupper och PR-byråer på Palms tid hade de nog avrått från djärvheter som rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Då hade det nog inte blivit något.
Peter Persson
