När det är löningstid bör man inte vistas i butiker
Kristianstadsbladets systertidning Ystads Allehanda publicerade den 25 juli ett inlägg om ”Vett och etikett” i matbutiker. Detta handlade bland annat om man ska placera kundavskiljarpinnen före eller efter sina matvanor.
Jag vill i detta inlägg sammanfatta de värsta saker som jag personligen har upplevt i butiker.
Det är löning. Denna tid bör man inte vistas i butiker, men likväl så gör man det. Jag antar att jag måste besitta en viss form av självplågebeteende.
Efter att ha lyckats att parkera och precis undvikit plåtskador på parkeringen, känns matbutiken nästan som ett Ullared på steroider. Man plockar sin matkorg (som man givetvis måste tömma i en annan matkorg för att göra sig av med alla reklamblad).
”Man får nästan vara en gladiatormästare för att lyckas att ta sig fram i butiken.”
Nu vill jag in i butiken. Där står (mitt i portarna en person som läser ett reklamblad och absolut inte förstår att man blockerar för andra). Jag smiter in via den enkelriktade kassautgången istället. Lägger inte kraft på att säga ”Ursäkta mig!”, för bevisligen är personen enbart varse om sin egna lilla bubbelvärld.
Därefter ser jag mig omkring i butiken. Minns ni Pinball Fantasy i Windows 95? Ungefär så ser det ut. Folk studsar från den ena sidan till den andra. Man får nästan vara en gladiatormästare för att lyckas att ta sig fram i butiken.
Efter att ha missat samtliga erbjudanden i butiken då alla dessa varor redan har tagits av andra ha-galna personer, kom jag äntligen fram till kassan.
Som de säger i filmen ”Den ofrivilliga golfaren”: - ”Att amatörerna alltid ska vara före en och Ballesteros efter!”. Den repliken känns skrämmande verklig.
För vissa personer verkar det nämligen komma som ”en överraskning” att de ska betala. Först när summan har presenterats börjar de att rota i sin väska (en väska som för övrigt måste vara halvt magisk och rymma ett antal normalstora Svensson-garderober) efter sin plånbok.
Sedan tar det åtskilliga sekunder extra att plocka fram betalkortet.
– ”Tjosan, slog jag in fel kod? Ahhh, jag får testa med det andra kortet istället som ligger någon annanstans i min Alice i Underlandet-väska!”.
Det är nu som man ser snurrande fötter i kön, falska glada leenden och några halvt dolda harklingar som absolut inte är i behov av halstabletter.
5 minuter senare (och efter cirka 10 redan utgångna kuponger och några ifrågasättanden om priser) blir varorna betalda. Kvittot tas emot och personen står därefter även kvar och börjar fumla med detta kvitto och sitt kort. Processen upprepar sig! Att flytta på sig och släppa fram nästa kund finns inte i denna persons tankar och värld. Nej då!
Till slut lyckas ändå personen som uppfann stillbilden på tv att förflytta sig och det blir min tur.
*blipp* Klar!
Inlägget ovan är verklighetsbaserat men skrivet med en viss ironi. Budskapet är att man bör tänka på sina medmänniskor i den mån som man kan och behärskar.
Nu sitter jag i bilen och ska åka hem och… NEEJ!!! Jag betalade i kassan men glömde att ta med mig mina varor…
Patrik Jönsson
