Politik för klasskollektiv eller socialt ansvar utan socialism
Bromölla kommunfullmäktiges fem partier under 1970-talet har sedan dess utökats med Ny Demokrati, Miljöpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Alternativet.
Alla dessa kan ses som protester mot tung S-dominans här och i riket.
I efterhand syns tiden ha bekräftat många frågor som lyfts av dessa rörelser.
S-ledare raljerade på 1980-talet över FP-ledaren Bengt Westerbergs argumentation: ”han är som en datorhjärna – men den är felprogrammmerad, haha”.
Visst har väl tiden bekräftat värdet av partiets och hans frågor: Eget rum i äldreomsorgen, värdighet i stöd för funktionshindrade, skola som utbildar/ger kunskap, mer samarbete i Europa?
”Därmed ser den ”folkpartistiske missionsförbundaren” sig inte som förlorare idémässigt även om svängande popularitetstrender missgynnat hans parti.”
Folkpartiet har ändrat namn till Liberalerna, och har förblivit inklämt mellan andra strömningar vilka ger enklare budskap, även om dessa svänger mellan vänster och höger.
Missionsförbundare har också bytt namn/organisation tillsammans med andra frikyrkor. Deras budskap om individuell frihet och ansvar lever dock kvar. Svenska kyrkan har också förändrats till en mer individuell medlemsorganisation än ett statligt och myndighetsutövande organ som förr.
Därmed ser den ”folkpartistiske missionsförbundaren” sig inte som förlorare idémässigt även om svängande popularitetstrender missgynnat hans parti.
Ännu ser jag inget annat parti som bättre värnar dessa frihetliga och sociala värden utan socialism.
Anders Nicander, med Fp/L-insyn i Bromölla kommunpolitik sedan 1977, tidigare missionsförbundare, numera lokalt aktiv och förtroendevald i Svenska kyrkan.
