Politik mot klassamhället är politik för allas lika värde
Fast jobb och egen lägenhet på direkten. Några månader senare var jag också ordförande i SSU-klubben. Socialdemokraterna var urstarka i Bromölla. Under mina tio år på bruket hade vi kommunala val 76, 79 och 82. Socialdemokraterna pendlade mellan 26 och 28 mandat av kommunfullmäktiges 41. Oppositionen till höger och vänster samlade alltså 15 till 11 mandat. Det var den socialdemokratiska arbetarekommunen, Fabriks avdelning med IFÖ-verken som grund, Pappers och andra fackföreningar som band trådarna.
Kommunledningens kontakter med de stora företagen var också nära. Under många år fick IFÖ-verkens direktör suppleantpost i kommunstyrelsen.
I facket hade vi också hygglig koll. Som sekreterare och informationsansvarig sprang jag runt på bruket med vår månatliga informationsfolder. Man visste ungefär: ett par tre kommunister, ”månskensbönder” som kombinerade skiftet med litet jordbruk, någon folkpartistisk missionsförbundare och några fler moderater, högljudda motståndare till skatter och annat djävulskap som sossar ställt till med.
”Om jag frågat jobbarkompisarna om inställningen till frågor om; klimat, jämställdhet, hbtq eller migration som dominerat vänstern under decennier, hade jag fått svar som liknat det SD som ännu inte fanns.”
Den stora majoriteten var utan tvekan socialdemokrater. Få var nog intresserade av partiprogram eller djupa ideologiska diskussioner. Det som övertygade om partivalet, var att kommunal service fanns när den behövdes. Vård, skola och omsorg byggde på en gemenskapstanke, fri från marknadstänkande och privatiseringar. Allt var inte perfekt, men tiden verkade för bättre och mer utbyggd verksamhet. Nedskärningar och besparingar var ovanliga ord. Man kunde också känna trygghet genom stabila försäkringar vid sjukdom eller arbetslöshet. Om jag frågat jobbarkompisarna om inställningen till frågor om; klimat, jämställdhet, hbtq eller migration som dominerat vänstern under decennier, hade jag fått svar som liknat det SD som ännu inte fanns.
Jag är glad för att socialdemokraterna utvecklat politik i värderingsfrågor. Men sorgsen över att vi tappade jämlikhet, fördelning och genuina förtroendet i arbetarklassen. I senaste valet fick S 12 mandat och SD 11. Det var onödigt, värderingar utvecklas lättare och bättre bland trygga människor.
Ängslan inför framtid och förändringar ger det motsatta. Det annorlunda och okända blir till hot mot den vana tillvaron. Socialdemokratisk politik som på allvar angriper det växande klassamhället är inte bara politik för jämlikhet och solidaritet. Det är också politik för humanism och alla människors lika värde.
Peter Persson
