Provokatören Paludan skadar Sveriges anseende och ekonomi
Med sin retorik och utstuderade tillvägagångssätt, som skapat våldsamma upplopp och ödeläggelser, genom att den lättlurade mobben gör ”grovjobbet”. Ett tillvägagångssätt, att med retorikens hjälp, starta död och ödeläggelse, vi såg det, i något större omfattning vid angreppet på den amerikanska kongressen, och Hitlers bokbål under 1930-1940 talen.
Trots miljardinvesteringar på polisväsendet under senare år, har det visat sig att ordningsmakten icke har ökat sin kapacitet att klara stora anstormningar och stävja bråkstakarna som låtit sig ”uppeldas” av Paludans framträdanden med koranbränning. Han är fullt medveten om att vi som demokratisk stat, även måste skydda provokatören från att lida överlast. Vid de många krigsliknande upploppen har mobben tagit till gatsten, tillhyggen och ödeläggelse av polisens fordon, med förlust av tiotals miljoner kronor. En vandalisering, som drabbar Sveriges skattebetalare intill sista krona.
”Vad kan regering och våra myndigheter göra, för att ordning vid demonstrationer skall råda, utan att ändra på vår omistliga yttrandefrihet?”
Det senaste årets upplopp med provokationer, ödeläggelse och ett hundratal skadade poliser, som varit på plats för att skydda Paludan i enlighet med lagen. De stora skador på våra poliser och andra personer, som råkat komma i vägen vid Paludans koranbränningar är naturligtvis oacceptabelt i vår demokratiska rättsstat. Det ger intryck av stor ”flathet”, som hanteringen av upploppen vid Paludans provokationer onekligen ger intryck av.
Vän av ordning undrar: Vad kan regering och våra myndigheter göra, för att ordning vid demonstrationer skall råda, utan att ändra på vår omistliga yttrandefrihet? När polisen inser det icke finns tillräcklig resurs inom kåren, att hålla ordning vid Paludans demonstration, går det att avslå ansökan om koranbränning med hänvisning till lagen om hets mot folkgrupp, som det helt klart är fråga om, även ordningslagen kan vara tillämplig.
En sista utväg om nämnda paragrafer icke är tillräckliga för att stoppa våld och ödeläggelse, blir för polisen att anlita hjälp från den militära ordningsmakten. Vår militära ordningsmakt, har bra resurser, den bör i fredstid kunna räcka en ”hjälpande hand” i en svår situation.
I Kb/NSk:s ledare den 25/1 ger välskrivande politiska redaktören Sofia Nerbrand följande epitet: ”På lång sikt är det viktigaste att vi värnar vårt fria och öppna samhälle. Vi får icke tappa bort vår själ när autokratierna försöker överträda våra gränser.”
Så rätt så, jag hoppas vi alla, som våra bröder i Ukraina, har vilja och mod att stå emot när den dagen kommer!
Svend E. Pedersen, Åhus
