Psykakutens öppettider – Brott mot mänskliga rättigheter
Redan 2018 menade överläkare på PIVA att patientsäkerheten var i fara på grund av personalbristen, men då hade man trots allt över 50 vårdplatser. Hur kan man då upprätthålla patientsäkerheten idag med enbart 24 vårdplatser totalt?
En del må hävda att det är en mindre servicebrist, man kan ju bara åka en tio tolv mil för att få akutvård. Ett argument man aldrig skulle säga till en man med pågående hjärtinfarkt, han skulle behöva vården på plats och bums. Punkt. Men det är tyvärr skillnad på patient och patient i en dels ögon, dock inte i de ögon FN och de mänskliga rättigheterna ser igenom.
Där stipuleras ett inneboende värde hos alla människor oavsett frisk, somatiskt sjuk eller psykiskt sjuk person. Man lyfter fram vikten av att inte diskriminera på någon grund, inklusive funktionsnedsättning.
Att somatiskt sjuka personer utan ifrågasättande erbjuds vård i Kristianstad är en självklarhet för oss invånare, varför är det inte lika självklart att vi psykiskt sjuka medborgare åtnjuter samma rättighet? Varför kan man ens överväga de vedervärdiga slutsatser som det hemliga konsultförslaget lägger fram?
Förslag som alla innebär att psykiskt sjuka inte får den vård dom behöver på samma sätt som somatiskt sjuka får. Det är inte rätt.
Det är inte heller förenligt med den konvention för funktionsnedsatta som Region Skåne lagt
fram ett helt program för att implementera.
”Uppnå jämlika levnadsvillkor” skriver man, för att PHHN (Psykiatri-, habilitering- och hjälpmedelsnämnden) i andra änden ska dra in på en grundläggande vård till just de som redan ”möter barriärer i sin omgivning, så kallade funktionshinder”. Detta är inte rimligt. Jag skulle vilja att PHHN läste framför allt artikel 25 i konventionen för funktionsnedsatta:
A. Erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard som erbjuds andra personer
C. Erbjuda hälso-och sjukvårdstjänster så nära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden
F. Förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård samt hälsotjänster på grund av funktionsnedsättning
Jag har den senaste tiden talat med fyra av de partierna i PHHN (V, S, M, KD), de andra har avböjt en dialog. Jag har också talat med vårdfacken och verksamhetschefen som sliter för att få ihop verksamheten överhuvudtaget. Min samlade bild är att det finns en god vilja hos alla samtalspartnerna. Men det räcker inte. God vilja öppnar varken PIVA eller 64 vårdplatser.
Problemet är givetvis personalförsörjningen. Ett stort problem för alla parter. Det hemliga konsultförslaget menar att detta är den nya verkligheten och att vi får sänka vår standard i enlighet med den. Helt fel slutledning förstås, tvärtom måste man upprätthålla mänskliga rättigheter under alla omständigheter. Det är den enda verklighet vi ska anpassa oss efter.
Jag skulle vilja låsa in alla parter i det sixtinska kapellet, som man gör då kardinalerna väljer påve, för att inte bli utsläppta förrän man löst frågan. Det går inte att hänvisa till realpolitiska svårigheter när människor inte får sina rättigheter respekterade, ni får lösa det. Trolla med knäna om så behövs, men ni måste fixa det. Nu. Det vill säga om ni delar premissen att det ”inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet, och att deras lika och obestridliga rättigheter, är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen” .
Carolina Olsson
(patient och psykiatriaktivist)
Fil.kand. Internationella relationer
Fil.kand. Freds och konfliktvetenskap
