Sverige behöver inte färre rika – utan fler
Enligt vårdgarantin ska den som har behov av åtgärd inte behöva vänta mer än 90 dagar på att få behandling. CSK lyckas bara infria förpliktelsen i hälften av alla fall när det gäller operationer, vilket leder till stort lidande för både patienter och samhällsekonomin.
Att de svenska vårdköerna skulle minska om vi beskattade de superrika hårdare, vilket UJ tycks tro, är dock en villfarelse. De långa köerna beror på en ineffektiv förvaltning av offentliga medel. År 2010 uppgick våra gemensamma kostnader för hälso- och sjukvård till 8,3 procent av BNP. År 2020 var motsvarande siffra 11,5 procent. Trots denna ökning på 3,2 procentenheter, motsvarande 38 procent, har vi alltså långa vårdköer. Om vi jämför 2019 (året för pandemins utbrott) med 2010 var ökningen 30 procent. Till saken hör att BNP ökade med hela 41 procent och KPI med blygsamma 10,7 procent under perioden 2010-2020.
UJ ställer frågan om de 542 miljardärerna har skapat fler jobb. Det är svårt att veta hur många, men en sak är säker: många är det. Tack vara att miljardärerna och andra bättre bemedlade i stor utsträckning investerar sitt kapital i entreprenörskap och företagsamhet där kapitalbehov finns så skapas många nya arbetstillfällen. Ofta satsas kapitalet i riskfyllda projekt, till exempel startupbolag, som inte skulle bli av om inte den som investerar har råd att förlora kapital. Det skulle vara intressant att veta hur många arbetstillfällen UJ har skapat.
”Om löntagarna fick mer i plånboken efter skatt skulle de ha bättre förmåga att betala sina elräkningar och allt annat som blivit dyrare det senaste året.”
UJ undrar vidare om de 542 miljardärerna gett oss en bättre sjukvård och omsorg. Även på den frågan är svaret ja. Den svenska sjukvården bekostas av det allmänna. Många miljardärer betalar stora belopp i skatt till nytta för både mig och UJ.
När det sedan gäller statens överskott så tycker UJ att överskottet ska tillgodoföras offentlig verksamhet. En bättre idé är att sänka inkomstskatten på arbete (inte på kapitalinkomster). Om löntagarna fick mer i plånboken efter skatt skulle de ha bättre förmåga att betala sina elräkningar och allt annat som blivit dyrare det senaste året. En rapport från Konjunkturinstitutet visar att skattesänkningar på arbete endast marginellt höjer inflationen. Vidare skulle inkomstökningen kunna användas till konsumtion av varor och tjänster som tillhandahålls av näringslivet. Som en följd skulle konkurser kunna undvikas och det skulle skapas fler företag som betalar skatt.
Samhällsekonomin befinner sig inte i ett statiskt tillstånd. Den har starka inbyggda dynamiska effekter, som kan släppas loss med rätt stimulanser. Ett exempel är sänkt skatt på arbete. Det är bättre än att smeta ut pengar över en ineffektiv offentlig sektor.
Mats Olsson, Åhus
