Ta med soporna, tack

Små tuvor stjälper ofta stora lass. Jag tänker bland annat på rutiner man inte kan fortsätta med när något så dödligt som covid-19 behärskar världen.

Hemtjänsten har för vana att inte ta med sig sina egna sopor. Skoskydd ( och numera även munskydd och visir) samlas i en papperskorg eller läggs i något annat i den boendes entré. Detta fastän man går förbi soptunnorna så nära att man kan ta på dem.

På äldreboende tänker inte personal alltid på det olämpliga i att lägga kvar munskydd med mera i den boendes rum. Personalen för alla hjälpberoende gör i de allra flesta fall sitt yttersta men deras skyddsutrustning ska inte bli kvar på rummen.

Folkhälsomyndigheten uppmanar oss att hålla två meters avstånd och nysa i armvecket. Att nysa i armvecket och hälsa med armbågen får jag inte alls att gå ihop. Vi borde hälsa på varandra på flera andra bättre sätt. Exempelvis lägga handen på hjärtat och med en glimt i ögonvrån buga lite lätt.

Det sätt fotbollsspelare och andra lagspelare klappar om varandra när någon gjort mål är inte försvarbart. Den som inte vill buga kanske föredrar en Silvia-vinkning eller varför inte en välkomnande vink som Ria Wägner förr i tv.

Vi äldre uppmanas att inte gå i affärer. Det har jag inte följt till hundra procent. Men döm om min förvåning, när jag såg en dam som handlade och sedan la ner sina plasthandskar i kundvagnen utan att tänka att de skulle läggas i papperskorgen vid utgången en meter från kundvagnsförvaringen. Illa, illa.

Så här i corona-tider, då så mycket har blivit tråkigt, ja rent av sorgligt, behöver vi påminna varandra om allt roligt vi kan göra för vår hälsa och vårt välbefinnande. Jag tror att jag ska prova nya recept, minska rejält på sockerintaget och lära mig mer om den nya kostcirkeln som består av ¼ del grönsaker, en ¼ del bönor, ¼ del fullkorn och en ¼ del frukt och bär. Hjälps vi åt att se idealvikt som något eftersträvansvärt ska sjukhusen inte behöva byggas större i vår region.

Siv Eriksson Nilsson