Varför ska anhöriga behöva kriga när lagen är tydlig?
Idag den 3 december är det Internationella funktionshinderdagen, även kallad internationella funktionsrättsdagen. Dagen instiftades av FN och firar 30 år i år. Med dagen vill vi extra lyfta att unga personer med funktionsnedsättning som vill bo och studera i en annan kommun än sin hemkommun, ibland nekas boendestöd från hemkommunen. Bedömningarna utifrån Socialtjänstlagen (SOL) skiljer sig åt. Detta är en brist och en orättvisa.
Enligt lagen har deltagare på folkhögskolan rätt att få boendestöd för att kunna studera, fastän utbildningen är på annan ort än där de växt upp. Det viktiga i sammanhanget är att själv få bestämma sina livsval och att få en meningsfull sysselsättning. Där folkhögskolan som utbildningsform bland annat genom dess pedagogik ger deltagare med funktionsnedsättning utrymme och möjlighet till egenmakt och utvecklas utifrån egna förutsättningar. Att få bo på internatet är oftast en förutsättning för detta.
De flesta kommuner gör bedömningen som lagen var ämnad, men inte alla. Låt oss ge ett exempel. En ung kvinna på 19 år boende i Hässleholms kommun i Skåne, nekades boendestöd för att kunna studera på Furuboda folkhögskola i Yngsjö i Skåne. De anhöriga överklagade till Förvaltningsrätten, som gav dem rätt, kommunen överklagade i sin tur till Kammarrätten. För bara några dagar sedan fick de anhöriga beskedet att kommunens överklagande inte godtagits av kammarrätten. Vilken lättnad – de fick rätt!
”Varför skall anhöriga och behövande personer behöva ”kriga” när lagen är tydlig? Alla kanske inte orkar att stå upp och försvara sina rättigheter när en kommun tycker annorlunda.”
Enligt kammarrätten får hon nu gå på skolan, men varför överklagade kommunen? Kommunen ansåg att den unga kvinnan istället för att utbilda sig på en folkhögskola som hon vill, skall gå på daglig verksamhet i hemkommunen. Genom det sparar kommunen cirka 350 kr/vecka. Man glömmer bort den unga kvinnans önskan om eget val i livet och personlig utveckling. Därtill kostar en överklagan till Förvaltningsrätten för skattekollektivet mångdubbelt mer. Och varför skall anhöriga och behövande personer behöva ”kriga” när lagen är tydlig? Alla kanske inte orkar att stå upp och försvara sina rättigheter när en kommun tycker annorlunda.
I FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna står det i Artikel 7: ”Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag”. I del av Artikel 26 står det: ”Den högre utbildningen skall vara öppen för alla med hänsyn till deras förmåga”. Den unga kvinnan på 19 år skulle väl klara av utbildningen på folkhögskolan hon önskar gå.
Ingen människa i Sverige – med eller utan funktionsnedsättning – ska behöva kämpa mot en kommun när lagen och FN konventionen om de mänskliga rättigheterna är tydliga. När det Globala målet nummer 4 i Agenda 2030 säger; God utbildning till alla.
Vi på RBU – Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation RIO, Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation OFI och nedanstående folkhögskolor anser att:
- Alla kommuner ska bedöma lagen lika.
- Lagen och förordningar ska följas i både teori och praktik.
- Unga vuxna i Sverige ska kunna välja den skola de vill studera på.
När detta är gjort följer kommuner Sveriges lagar, de Globala målen och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Genom detta bidrar också kommunerna till att möjliggöra för fler unga vuxna att på ett självständigt sätt få besluta om sin framtid. Först då blir det rätt både på papperet och i verkligheten, för alla, med eller utan funktionsnedsättning. För allas lika rätt och värde. Lika inför lagen. Rättvisa är allt vi begär. En lag för alla.
RBU - Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO
Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation, OFI
Brunnsvik folkhögskola
Fellingsbro folkhögskola
Furuboda folkhögskola
Solviks folkhögskola
Sundsgårdens folkhögskola
Valjeviken folkhögskola
Österlens folkhögskola
