Vart tog liberalerna vägen?
Då höll man rent både mot socialism och konservatism. Numera har L fallit i farstun för de högerextremistiska Sverigedemokraternas locktoner av missnöje och populism.
I häftet talar L om att man vill ha ett ”liberalt maktskifte”. Det blir ju närmast komiskt, när alla vet att det idag bara finns ett liberalt parti kvar, nämligen Centerpartiet – det enda parti som orkat stå emot en fördummande polarisering av politiken. Alla vet ju att L vill få till maktskiftet genom att liera sig med det illiberala SD, som har fem gånger så många sympatisörer som L!
Att det verkligen är på detta sätt, bekräftade JP i en intervju i Svenska Dagbladet härom veckan: ”Åkesson kan lita på liberalerna.” JP ger Åkesson charte blanche. De röda linjer som L:s partistämmor dragit upp struntar partiledaren i. Slutsatsen blir ju då att det bara finns en liten grupp kring JP, som givit upp liberala värden, men som tills vidare ändå lögnaktigt kallar sig ”Liberalerna”.
”Verkliga liberaler i ordets genuina betydelse har redan lämnat L för soffan eller andra partier.”
Så haken i JP:s resonemang är att det inte finns många liberaler som han kan hålla fram för att ge Åkesson sitt stöd med. Verkliga liberaler i ordets genuina betydelse har redan lämnat L för soffan eller andra partier.
Skamligt nog försöker JP fiska röster med hjälp av den sanne och skicklige liberalen Bengt Westerbergs goda namn och rykte. Man gör det trots att man är medveten om att denne inte längre stöder L, utan kommer att lägga sin röst på det fortfarande liberala C.
Liberalerna tror sig vinna röster på skolan. Under 30 år har regeringar av olika kulörer – Jan Björklund var skolminister i åtta av åren – försökt komma till rätta med den feltänkta skolreform Folkpartiet var med om att genomföra 1992. Alla dessa många regeringar har misslyckats! OECD har upprepade gånger kritiserat Sverige för ett odemokratiskt, orättvist och olikvärdigt skolsystem. L har därför – tyvärr – liten trovärdighet som skolparti.
Det är sorgligt att tvingas konstatera, att av L, finns numera nästan bara partinamnet kvar. En röst på det partiet är dessvärre en sådan på Sverigedemokraterna.
Ber man förståsigpåare, det vill säga statsvetare, om ett troligt svar på insändarrubrikens fråga får man svaret: I första hand till C, i någon mån även till MP och S, samt i liten utsträckning till M.
Crister Albinsson
