Eldsjälen Márika Bernadt har avlidit

I slutet av augusti får jag ett sms från Márika Bernardts telefonnummer. Meddelandet är skrivet av dottern Merle, som vakar vid sjukhussängen. Jag förstår i sms:et att Márika inte kan ha långt kvar.

Jag har vid något tillfälle föreslagit att skriva en artikel om Márika. Om hennes engagemang för de ukrainska flyktingarna och hur det även hjälpt henne i hennes kamp mot den äggstockscancer som hon drabbats av.

Men nu är det försent att skriva en artikel. Márika Bernadt från Västra Torup gick bort den 21 september, 66 år gammal.

Men minnas henne kan jag, och andra, fortfarande göra.

Som journalist kom jag i kontakt med Márika på manifestationer som hon anordnade för de ukrainska flyktingarna. Hon hjälpte mig vid flera tillfällen att tolka när jag gjorde reportage om dem. Hon hade jobbat som tolk (estniska, ryska och finska) bland annat inom vården och i domstolar.

Márika gjorde oerhört mycket för flyktingarna och kände djupt för dem. Redan någon vecka efter den ryska aggressionen stod hon och dottern Merle på torget i Hässleholm och protesterade mot kriget.

Márika kunde relatera till flyktingarna på ett djupare plan eftersom hon genomgått en liknande situation. Född i Estland flydde hon från den sovjetiska diktaturen med sina två små barn. Efter ett år i Finland kom de till Sverige år 1983.

Vissa har kanske minnen av Márika från politiken, där hon var engagerad i Moderaterna.

Nu skriver jag ändå om Márika, och jag tar hjälp av hennes barn i de sista orden.

– Hon var en unik person. Det är en så stor förlust, inte bara för oss, utan för samhället, grannskapet, människorna runtomkring och människorna hon inte hade chans att möta än och hjälpa. Hon hade ett så stort hjärta, säger dottern Merle.

– Hon skulle hjälpa alla så gott hon kunde. Hon tänkte på sig själv i sista hand, säger sonen Kristjan.

Márika efterlämnar också hunden Winston, som är en Alaskan malamute.