Han var en livets gourmand

Förre lagerchefen Nils-Gustav Åkesson, Vittsjö, har avlidit.Han föddes 1924 i Lund. 1950 gifte han sig med lärarinnan Birgit, född Lunnergård. I äktenskapet föddes fem barn. Med Nils-Gustav har en livets gourmand och entusiast gått ur tiden. Det han tyckte om blev det mycket av, som matbordets fröjder eller med spik och hammare eller i trädgårdslandet. Det fanns alltid energi till det som gillades. Dock inte alltid på söndagsförmiddagen – då låg han utmattad. Men framåt eftermiddagen var det full fart igen. Någon ny fest, någon utflykt, någon som skulle besökas, något musikstycke som måste avlyssnas. Sysslolöshet var ett okänt begrepp. Som barn växte Nils-Gustav upp under små omständigheter. Börskraschen i USA 1929 betydde en depressionen som kom till Sverige i början på 30-talet. Familjen Åkesson var inget undantag, far Nils hade egen butik som gick omkull. Sonen Nils-Gustav kom bland annat därför att hjälpa till inte minst som dräng hos släkten där många var självägande bönder. Han började 1931 sina första studier i Hörby landsförsamlings småskola för att fortsätta i Hörby sockens västra folkskola med avgång 1937. Därefter blev det fortsättningsskolan under två år. Sedan kom rekryten med utbildning till jägarsoldat. Likt som för många andra var det mobilisering under kriget. Ett av de mer smärtsamma minnena från den tiden var övervakning av civila under baltutlämningen med order att skjuta om någon försökte fly. Någon begick självmord och någon stympade sig själv för att slippa utlämning till Sovjet. Dessa minnen kom att prägla inte minst hans politiska uppfattning. Nils-Gustav kom efter kriget att utbilda sig till predikant (1946 –1950) vid Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) i Södertälje och vid Missionsinstitutet i Johannelund som då låg i Bromma. Under åren 1950 till 1955 tjänstgjorde han som predikant inom EFS i Falun. Det nygifta paret bodde till en början i Falun. Då hustru Birgit hade tjänst som småskollärare i Örkelljunga och var tvungen att flytta tillbaks för att behålla tjänsten, valde han att avsluta sin anställning vid EFS. Nils-Gustav försörjde sig till en början som brädgårdsarbetare, kontorist vid allmänna sjukkassan intill det han 1957 fick sin anställning vid Ola Perssons skrädderi Style som lagerchef, en anställning han innehade till sin pension. 1972 köptes familjens släktgård i Snärshult, Vittsjö, en 1600-talsgård som paret renoverade. Gården kom att bli ett centrum för många glada fester och möten. Nils-Gustav hjälpte med entusiasm sin hustru i hennes omsorger om Snärshults Missionsförening, allt från renovering av missionshuset till organisation av möten. Hon planerade, han kom glatt med problemens lösningar och verkställde hennes önskningar. Hjärtat var stort och när Birgit ombads att gömma en familj på flykt undan krigets fasor och svenska myndigheter ställde Nils-Gustav självklart upp. Heder och anständighet var viktigt för honom. Birgits död 2001 blev en katastrof för Nils-Gustav. Han älskade och skattade henne högt trots många högljudda och livliga gräl som konsekvens av ett hett humör. Livet tog liksom lite slut. Av entusiasmen och livsglädjen fanns bara små glimtar kvar. Av personliga egenskaper som aldrig försvann märktes en osviklig lojalitet och ett civilkurage. Det fanns en ömhet och omtanke som inte minst barnbarnen kom att få uppleva. Vi efterlevande har ett glatt minne av en far som älskade hustru, barn, släkt och vänner med samma varma själ, en själ som nu funnit ro.