Hon skriver om mytomspunnet mord

Vi har tidigare i år skrivit om Ignabergamordet och de fem generationer som präglats av detta. I fokus stod då Svea Olsson, 92 år, men som vid den här tiden bara var åtta år.

Hon var dotter till Anna och Carl i en syskonskara på fyra. Det märkliga är att nu kan Svea stoltsera med fem generationer igen. I och med att Theres Palmér Eek fick en son för några månader sedan, blir det fem generationer även i de leden.– Jag fick under min uppväxt historien berättad för mig, säger Therese. Pappa visade mig gravstenen i Ignaberga, men jag tänkte inte så mycket på det där när jag var yngre.

Therese har alltid varit historieintresserad och har en magisterexamen i historia vid sidan av en en lärarexamen som gymnasielärare. När hon började läsa historia tog hon fram tidningsklipp som hon samlat kring Ignabergamordet och tänkte göra ”något på det”. – Men det blev vilande och väcktes inte till liv förrän för tre år sedan. Då tog jag med mig pappa till Arkivcentrum syd och vi läste igenom alla polisrapporter och hittade till slut den rapport som skrivits efter mordet. Det var otroligt spännande. Vi kopierade och läste.

Under en period våren 2010 jobbade Therese deltid som lärare och skrev in sig på en kurs i historisk sakprosa för Dick Harrisson. – Nu fick jag chansen med stöd av Sveriges kanske mest kände historieprofessor att göra något av mina planer, berättar Therese. Han är min förebild och har varit ett stort stöd och bollplank för mig.

Hos Arkivcentrum Syd i Lund forskade hon i vad som hänt mördaren Viggo Andersson. Hon hittade rapporten om honom, men ingen obduktion var gjord. Han hade skjutit sig själv och som det stod ”av egen handaverkan ljutit döden”. Enligt hörsägen ska Viggo vara begravd utanför kyrkogården i Ignaberga. Men Thereses efterforskningar visar att så är inte fallet. Hon tog död på ryktena när hon hittade uppgiften om att Viggo ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund. Den har förändrats mycket sedan dess, och hade omärkta gravar, men inga fler spår där kring Viggo. – Det är rätt fantastiskt vilka arkiv vi har, utbrister Therese. Anteckningar om Viggo fann jag i Folkbokföringen i Lund. Jag hittade Carls sjukhusjournal och kunde läsa att han fått två skott i ryggen. I den står också vilka mediciner och vilken vård han fått.

På Kristianstads lasarett stod det i sjukhusjournalen under rubriken Mordförsök den 26 mars 1927 att läkningen var mycket god för fortsatt behandling och att ett flertal hagel tagits ur såret. – Jag hittade papper om adoptionen av Annas och Carls yngsta barn. Den ensamstående pappan kände att han inte kunde ta hand om alla barnen så den yngste sonen adopterades bort.

Hon hittade däremot ingen information om Anna. Men hon förblödde efter att ha fått en arm söndertrasad. Hon avled av blodförlust efter en halvtimme på lasarettet. Carl Olsson i Hörja skrev 1983 ner sina minnen av denna ödesdigra historia. Han kan berätta om att Viggos fru var ganska nöjd att bli av med sin man som hon ansåg vara svår och brutal i hemmet. Han skriver också om sina egna minnen till exempel då de hittade Viggo, som tog livet av sig, och det dunk som han hörde när de som bar honom slängde ner honom i kistan. – Det där dunket har förföljt mig i drömmar under lång tid, skriver Carl Olsson.

Även i Viggo Anderssons familj har det gjorts lite efterforskningar. Lars Fagner berättar att Viggo Andersson var hans farmors morbror. – Viggo var son till den historiska lokalkändisen Posta-Nilla, som gick med posten mellan Kristianstad och Hässleholm, berättar Lars Fagner. Therese som gärna vill jobba mer med historia skrev ner hela berättelsen och vad hon kommit fram till. Den publicerades i Minnenas journal 2010. – När man gör den här typen av jobb, måste man veta var man ska leta, säger hon. Bäst är att börja med polisrapporten, hittar man väl den ger det ena det andra i det fortsatta arbetet.

Hon drömmer om att forska i historia och helst vill hon studera medeltida drottningar. – Det finns stora luckor i den historia som finns nedskriven bland annat om kvinnors historia, säger Therese. Men det finns också andra områden som det forskats och skrivits lite kring exempelvis miljöer, klädesplagg, attityder och idéhistoria, barn, djur. – Mitt mål är att undervisa i historia, så det blir roligt, och att forska och skriva på ett enkelt språk för att nå ut till så många som möjligt.