”Jag har alltid drömt om att göra min egen flora”

Sista året på gymnasiet gör alla elever ett valfritt projektarbete. Johannas projekt var så stort att det påbörjades redan under första gymnasieåret, för att hinna bli färdigt i tid. – Jag har alltid varit intresserad av växter. Det var min farmor som la grunden för det. Hon är väldigt botanik-intresserad och jag fick följa med henne ut i naturen. Hon visade olika växter och lärde mig namnen, både på svenska och latin. Varje sommar har Johanna tillbringat vid den idylliska Humlesjön, strax utanför Röke, där släkten har sin stuga. Stugans fönster vetter mot sjön, en omgivning som Johanna är väl förtrogen med. Hon har tagit sig runt sjön till fots otaliga gånger. – Det tar en halvtimme att gå runt ett varv, men jag har krupit och betat av varenda kvadratmeter. Så det har tagit sin tid att samla in alla växter. – Jag har alltid drömt om att någon gång i livet få göra min egen flora. Hade jag vetat att jag skulle hitta så många olika växter, hade jag kanske inte vågat dra igång detta projekt. Sträcka för sträcka har hon närstuderat allt som växer mellan sjön och den lilla vägen som slingrar sig runt nästan hela sjön. – Humlesjön är näringsfattig, det är gott om blåbärsris och barrskog runt sjön. På ena sidan av sjön är det ängar och mer näringsrik mark. Där växer bland annat hamp-flockel, som är den växt som doftar starkast av alla jag hittat. Hampflockel är en korg-blommig ört med lilarosa blommor. Johanna beskriver doften som skarp, nästan som parfym. – Det luktar gott i början, men sedan blir doften för stark. Där Johannas stuga ligger växer mest tallskog och bokträd. Skogen runt sjön mixas av fattigkärr, ängar och alkärr. – Jag har inventerat växtligheten i ett område i taget. Jag har skrivit ner namnen på alla växer, de flesta kände jag igen men ibland fick jag ta en flora till hjälp. Därefter har Johanna plockat med sig växten till stugan, där hon skissat och tecknat. Ofta har tiden varit knapp. – En del växter vissnar på bara någon timme. Då slokar bladet och vinklarna och skuggorna stämmer inte längre. Sann fältbiolog som hon är, har hon koll på vilka växter med tunga kronblad som vissnar snabbast. Med enorm detaljrikedom har akvarellteckningarna vuxit fram, med uppgifter på växternas namn både på svenska och latin, familjetillhörighet och fakta om var de finns och när de blommar.

– Det är noga att teckningen blir så lik som möjligt och att detaljer som är specifika för en viss art blir tydliga. En av de jobbigaste växterna har varit starren. Inte för att de är särskilt svåra att rita av, utan för att de är svåra att arbestämma. – De finns så himla många halvgräs. Jag fick gå in och kolla på axfjällens hinnkanter för att skilja de olika arterna åt. Ibland har hon tagit luppen till sin hjälp, för att kunna närstudera de minsta, små detaljerna. Favoriten för Johanna är myrliljan. – Den växter på myrar och fattigkärr. Den är vanlig, ändå ser vi den inte så ofta. Den har höggula blommor som växer i klasar på den östra stranden av sjön. Tråkigare har det varit att teckna av skräpporna. – De är stora och svåra att få ner på papper. Fast blommorna är fina om man tittar noga. Den teckning hon är mest nöjd med föreställer Salix caprea – sälgen. – Den tog tre timmar att göra. I snitt tar en teckning två och en halv timme, men sälgen var rätt så pillrig att få till. Johannas färdiga arbete har väckt stor uppmärksamhet, både i radio och tidningar. Nyligen deltog hon med sitt arbete i en tävling för unga forskare i Stockholm. Hon vann tävlingen och ska som pris resa till London och ställa ut samt delta i Youth Science Forum, där det blir föreläsningar och seminarium. Humlejöns flora ges även ut i bokform på eget förlag och de rykande färska böckerna lämnar inom kort tryckeriet. – Jag har mött positiv respons, särskilt från folk som bor runt Humlesjön. Det är roligt! Jag vill nog fortsätta att göra floror i framtiden, men först ska jag göra ett litet uppehåll. Jag funderar på att läsa på konstskola och sedan vidare till biolog. Johanna Emgård är ett namn att lägga på minnet. Hon lär helt säkert dyka upp med nya, intressanta botaniska konstverk i framtiden.