Leif GW Persson älskar sin frihet

Som kriminologiprofessor brukar han skapa stora rubriker med sin frispråkighet. När han anser att polisen missköter sig, levererar han svidande kritik. – Borsta sig in med majonnäs får folk göra själva. Min roll är att kritiskt granska. Jag har fullmakt från regeringen och är ekonomisk oberoende.

Fast 1977 var läget ett helt annat för Leif GW Persson. I tron att dåvarande justitieministern, Lennart Geijers, skulle få bära hundhuvudet, bekräftade han dennes samröre med prostituerade. I stället fick han själv och den avslöjande journalisten, Peter Bratt, klä skott för skandalen. – Jag åkte ut på arslet. Visst blev jag senare hjälteförklarad, men just då var jag ordentligt tillknycklad, arbetslös och familjefar. Mitt i allt elände skrev han debutromanen Grisfesten. Den blev braksuccé. Livet förändrades i grunden. – Plötsligt fick jag en massa pengar och hade frihet att kunna be folk att fara åt helvete. Frihet är viktig för mig. Leif GW Persson har jagat mycket i sina dagar och trivs bra i sina skitiga gröna stövlar. Men av sin uppväxt i arbetarfamiljen i Stockholm minns han främst hur intellektuell han var, en skrivande pojke. – Jag skrev allt möjligt. Personliga betraktelser som 50 år senare målar mina kinder rosa av skam. Likväl förnekar han inte sina jakterfarenheter, som har sin grund i familjens norrländska släktingar. – Tio år gammal höll jag i bössan för första gången och sköt både ekorrar och fåglar. Det dröjde ett tag till älgar. Jag började med jakt oreflekterat. Jag la inte med några empatiska tankar, utan tyckte att det var spännande. Jag kunde inte låta en fasan gå utan att trycka av. I dag finner jag fortfarande avkoppling i jakt, men har inte kvar tioårigens blodtörst. Jag betraktar djuren mera och föder dem. I takt med att unge Leif slukade Sherlock Holmes och Kalle Blomkvists diverse mysterier, tilltog intresset för brott, och inte minst för att lista ut förövaren. – Jag hade en idé om att bli rättsläkare eller offentlig försvarare, men jag har aldrig övervägt att bli polis. Som polis kommer man för nära objektet och kan förlora sin objektivitet. Till slut blev han en av landets första brottsforskare. Vilket han oavsett den annalkande pensionsåldern tänker fortsätta med. – Jag stannar tills jag dör. Det här är mitt yrke och mitt livsintresse.