Lisbeths 25-årige son sköts ihjäl i en bil: ”Allt var en enda lång mardröm”

Händelsen skapade stora rubriker. Mordet betecknades i pressen som en ren avrättning. Offret, Lisbeths son Jimi, hade under en lång tid haft en dödsdom hängande över sig. Han var jagad under de senaste åren i sitt liv, minns Lisbeth. Involverad i ett kriminellt nätverk som var känt som ett av de allra mest aggressiva med ett tungt våldskapital.

– När han tidvis kom hem ringde telefonen hela tiden. Det kom kompisar och dom körde iväg. Han blev utpressad och allt som hände var en enda lång mardröm.

Hur kunde det bli så? Hur kunde hennes sorglösa grabb som älskade att fiska och köra motocross med sin storebror hamna i tunga kriminella kretsar med kniven på strupen?

En grabb som ofta visade stor omsorg om sin mamma. Som kunde ringa henne flera gånger om dagen bara för att kolla läget. Eller erbjuda sig att hämta henne om hon hade varit ute någonstans och skulle hem om kvällen.

Vi träffar Lisbeth i hennes ombonade lägenhet i Hässleholm. En positiv och livlig kvinna som delar med sig av sin livsberättelse med målet att kunna hjälpa andra i hennes situation. Och också hjälpa ungdomar som lockas att dras in i ett kriminellt liv och därmed hamna i en mardröm som kan sluta med ett dödade skott. Och anhöriga som i sin förtvivlan inte vet var de kan vända sig för att få stöd och hjälp.

– Detta var ju en värld långt ifrån min verklighet. Droger och kriminalitet hade jag aldrig kommit i kontakt med och det var kanske därför jag inte förstod vad som höll på att hända med Jimi. Att jag inte såg när småbuset han och kompisarna höll på med blev allvarligare efter hand, funderar hon.

Så här efteråt kan hon se ett mönster. Jimi trivdes inte i skolan. Han kände sig mindervärdig eftersom han hade skriv-och lässvårigheter. Han kände sig inte omtyckt och hamnade utanför. Måste hävda sig.

På högstadiet hade han hög frånvaro och flyttades till en annan skola. En flytt som innebar ännu större problem. En skola där det såldes droger av obehöriga som kom in på skolans område. Där vuxna blundade för verkligheten och valde att titta bort.

Det blev inträdet till drogernas värld för en själ som Jimis som blivit allt vilsnare i sitt sökande efter gemenskap och förståelse. Det blev också inträdet till en värld där han så småningom blev en bricka i ett cyniskt spel i handel med droger där drivkraften heter pengar. Ett spel som slutade med ett dödande skott i en bil i Malmö.

Men det handlar också om perioder då Jimi försökte resa sig för att leva ett normalt liv, men mötte motstånd. Lisbeth berättar om ett tillfälle när han fick beskedet av en handläggare på arbetsförmedlingen att en sån som han inte kunde få något jobb. Det måste han väl begripa…

– Då blir man ledsen och förstår varför det kan vara svårt att bryta en kriminell bana. Han var utbildad svetsare, men hans bakgrund satte krokben för honom, säger Lisbeth.

Dagen då Lisbeth fick budet om att något allvarligt hade hänt och hon åkte ner till Malmö med sina närmaste får hennes ögon att tåras. Jimi var död. Skjuten.

– Detta hände på fredagen. På lördagen kom kompisar och mina syskon. Telefonen ringde hela dagen. På tisdagen var jag på jobbet. Under helgen hade jag varken ätit, duschat eller borstat tänderna. Och tänkte ”Nej, jag klarar inte det här. Jag måste gå till jobbet”. Det blev min livlina.

– Jag var där tidigt på morgnarna till sent på kvällarna. Satt och gjorde scheman, berättar Lisbeth och ler lite sorgset åt minnet. Hur hon valde att fly.

Men sorgen hann ikapp Lisbeth och drabbade hennes liv med full kraft åtta år senare. En person i hennes omedelbara närhet miste sin son genom självmord och det öppnade slussarna till det sår som fanns begravt långt inne i Lisbeths själ och hjärta. Hon bröt ihop, blev sjukskriven och förstod att hon inte längre kunde fly ifrån sorgen och den förtvivlan som plågade henne. Att hon måste stanna upp och konfronteras med det hon så länge hade valt att fly ifrån.

– När jag började bearbeta min sorg började jag också skriva på min bok. Sorgeprocessen blev en skrivprocess. Med boken vill jag att Jimis liv ska ha haft en mening för att kunna hjälpa andra och hindra dem från att vilja ta samma väg som Jimi gjorde.

Boken fick titeln ”En mammas mardröm” och kom ut för cirka ett år sedan. Nu har hon börjat skriva på bok nummer två. Den handlar om det viktiga sorgearbete som hon försökte hoppa över men som kom över henne med full kraft.

– Jag fick lära känna mig själv. Valde ensamhet och vände mig till sammanhang där jag kunde få hjälp, bland annat genom KBT och samtal där jag fick hjälp att bearbeta och läka det jag hade försökt att bara glömma.

– I samband med mitt boksläpp fick jag också träffa ungdomar från ett hvb-hem och nådde fram. Till en början var de tysta, men min berättelse öppnade för samtal. Flera av dem berättade om trasiga bakgrunder och jag kände att där hade jag en uppgift.

– En del av dem sa också att nu förstod de hur deras handlande skadar anhöriga, något de inte hade förstått tidigare.

Hennes önskan är att boken om Jimi ska kunna användas i skolundervisningen, på hvb-hem och andra inrättningar. Leda till samtal och kunskap om en värld som kan förstöra så många ungas liv. Och därmed också anhörigas.

På frågan om hon har skuldbelagt sig själv svarar hon ”Jag gjorde så gott jag kunde och det jag trodde var bäst då. Jag kunde inte ha gjort annorlunda med den kunskap jag hade då”.

Nu har hon gått vidare. Men varje kväll avslutas med ett samtal med Jimi och varje morgon säger hon god morgon till sin älskade son. Hon har en bild av honom i sitt sovrum. Och hon kommer aldrig att glömma Jimi som han innerst inne var. Ömsint och kärleksfull. Något som dessvärre fick ge vika för destruktivitet och hårdhet i en tuff värld där han efter hand förvandlades till något som till slut blev honom övermäktigt.

Den som avlossade det dödande skottet dömdes till två och ett halvt års fängelse för grovt vållande till annans död, grovt vapenbrott och narkotikabrott.