Med nos för droger – nu får Zak fint pris

Att Niklas Delin blev tullinspektör och hundförare var ingen självklarhet. I många år var siktet inställt åt ett helt annat håll: han skulle bli hockeyproffs.– Jo, det var väl målet.

Men framåt slutet av gymnasiet (hockeygymnasium, förstås) svek motivationen.– Jag började känna att det tog för mycket tid. Man hade sina kompisar inom hockeyn, men någon annan kompiskrets hann man inte med. Så i början på trean gick jag upp till min tränare och sa att jag ville ta en paus.Men pausen visade sig bli ett permanent avhopp. Har han aldrig saknat hockeyn? Jodå.

– Det har jag absolut gjort. Så mycket, faktiskt, att jag kontaktade Trelleborg och bad att få spela med dem när jag var 24 år. Det blev bara en säsong, det var samma sak igen, jag kände inte att jag ville lägga ner den tid som krävdes. Men roligt var det!Så vad skulle han då göra med sitt liv, den nybakade studenten Niklas Delin som plötsligt skrinlagt den framtidsdröm han närt ända sedan barndomen? Parallellt med hockeyprofilen läste han media, men det var egentligen inget som intresserade honom nämnvärt. Så när det blev dags att fixa praktikplats valde han att jobba på – en bilverkstad.

– Media var väl en rolig grej att läsa, men inget jag på allvar tänkte att jag skulle arbeta med. Bilar, däremot har jag alltid gillat.Så när praktikplatsen förvandlades till en riktig tjänst tog han tacksamt emot chansen.– Jag fick gå lite grand som lärling. Jag började med att reparera cyklar och gräsklippare, och sedan avancerade jag uppåt.

I fem år blev han kvar. Sedan kände han att det började bli dags att göra allvar av en annan gammal dröm, som funnits där sida vid sida med hockeyplanerna.– Ja, jag har alltid varit intresserad av uniformsyrken. Jag gillar att hjälpa folk, jag tror att det är det det handlar om. Jag hade jobbat som deltidsbrandman i några år, när jag 2011 sökte in till brandmansutbildningen.Men betygen räckte inte.

– Så jag hamnade lite i valet och kvalet. Skulle jag börja plugga, och läsa upp betygen?Men nej. Inspirerad av sin far som arbetar inom tullen sökte han sig dit i stället.– Det är ju dessutom en betald utbildning, så att man slipper ta studielån, påpekar Niklas Delin.Att arbeta som tullinspektör, vilket är den titel man erövrar när man klarat av utbildningstiden som aspirant, är betydligt mer mångfasetterat än de flesta anar.– När vi hittar narkotika lämnar vi till exempel inte alls över ärendet till polisen, som många tror. Vi gör egna utredningar, och bedriver egen spaning. Tullen gör väldigt mycket mer än att bara stå och kontrollera bilar.

Varför han bestämde sig för att gå vidare och utbilda sig vidare till hundförare minns han inte riktigt.– Men både min far och min fru är hundförare. Jag har alltid haft hundar omkring mig. Dessutom gillar jag inte att bli lurad. Och då är en hund det ultimata verktyget.För nej, Zak lurar man inte. Bara i år har han gjort 135 knarkbeslag, en insats som han alltså prisas av Svenska Kennelklubben för. I motiveringen till utnämningen av Årets narkotikaspårhund kan man bland annat läsa att Zak har ”allt som kan önskas; energi, uthållighet och en otrolig förmåga att oavsett hur narkotikan är gömd kunna avslöja narkotikasmuggling”.

Men till en början såg det inte så lovande ut. När Niklas och Zak möttes första gången, för två år sedan, var den sistnämnde ohyggligt blyg.– Det kom två springer spaniel samtidigt, som båda hade hämtats från England. Den ena betedde sig helt normalt, men Zak låg bara och tryckte i ett hörn. Oj, jag hoppas att jag får den andra, tänkte jag.

Men han fick alltså Zak (”och då tänkte jag att hjälp, hur ska detta gå”) som till en början såg ut att infria alla Niklas Delins farhågor.– Han var inte ens rumsren, utan gick omkring kissade överallt inom hus.Zaks kurva vände emellertid snabbt uppåt, och i dag är han och Niklas Delin ett extremt sammansvetsat och framgångsrikt team.– Det låter konstigt, men det är faktiskt nästan så att han kan läsa mina tankar. Ibland räcker det med att jag tänker ”du har missat lite där” så rusar han dit. Han är extremt lyhörd.

Niklas Delin funderar en stund över vilket av alla Zaks beslag han är mest stolt över.– Allra mest minnesvärt var nog ett beslag vi gjorde för ungefär en månad sedan, men det omfattas av förundersökningssekretess, så det får jag inte prata om. En annan gång hittade han 0,2 gram amfetamin som hade gömts inne i ett ölflak. Det tyckte jag var häftigt.