Hellre Johanna den vansinniga än Gustav
I fredags var det 388 år sedan Svenske kungen Gustav II Adolf stöp och dog i slaget vid Lützen, 37 år och tio månader gammal. I almanackan år 2020 finns dagen inskriven som Gustav Adolfdagen och särskilda bakelser säljs också.
En man ringde till redaktionen och var upprörd över hyllningen via bakelse och påpekade mycket riktigt:
– Han var aldrig kung över Skåne!
Däremot var Gustav Adolf här och i Halland och brände, plundrade och skövlade med 3 000 man under Kalmarkriget. Hela 24 socknar han gänget föröda i våra trakter och unge Gustav var också och krigade i Vittsjö i februari 1612, varifrån han fick fly hals över huvud efter att ha räddats ut nuvarande Verumsån. Inte mycket att hänga upp sig på idag kanske, men själv har jag ingen större lust att tugga bakelser till hans ära. Heller en bit spettkaka, kanske, som en ren protest.
Med tanke på att han aldrig var kung över vårt fagra Skåne, kan vi ju fira precis vem som helst denna dag.
Som Johanna den vansinniga, exempelvis.
(Nä, vet inget om hennes eventuella förtjänster eller tillkortakommanden. Namnet antyder väl visserligen en del.)
Hon föddes 1479 och var drottning av Kastilien 1504–1555 och av Aragonien 1516–1555, mamma till Karl V (tysk-romersk kejsare). Tänk vilka bakelser vi skapa när föremålet för firandet heter så, endast fantasin sätter gränsen.
I Stockholm är det i dagarna ett annat jubileum, nämligen att det är 500 års sedan Stockholms blodbad.
Det var vid middagstid den 8 november 1520 efter grundligt firande av att danske Kristian II krönts till kung i Stockholm som det överdådiga, tre dagar långa gästabudet fick en något oväntad final. Mellan 80 och 100 personer av det inbjudna festfolket halshöggs eller hängdes (beroende på rang där de finaste halshöggs med svärd) på Stortorget i Gamla stan. De avhuggna huvudena lades i korgar och kropparna fick ligga kvar på torget till allmän beskådan en tid, innan de bränders på ett stort bål på Södermalm. En i sanning grym och gruvlig historia på alla vis.
Tänk vilka bakelser vi skapa när föremålet för firandet heter så, endast fantasin sätter gränsen.
Nu svenska språket. Anser att skånska är det finaste idiomet som finns men det hindrar inte att jag uppskattar väl talad svenska. Som riktigt fin finlandssvenska, exempelvis, som inte i lika hög grad är förorenad av inkastade engelska ord som svenskan i Sverige.
Exempelvis Katarina Sandström, nyhetsankare i SVT, född i Etiopien. Hon talar en tydlig, klar och ren svenska med en knappt förnimbar ton av norrländska, uppväxt i Umeå som hon är.
Såg på senaste ”Skavlan” i SVT där kocken Marcus Samuelsson var med. Han är i likhet med Katarina Sandström född i Addis Abeba i Etiopien men bor sedan många år i New York.
I Skavlan talade han med tydlig, avslappnad och mjuk Bohusdialekt (uppfödd i Smögen) utan inblandning av engelska ord, utom vid de tillfällen ha råkade blanda ihop språken, vilket är förlåtligt när man bott länge i USA.
Med var även skådespelaren Viggo Mortensen, som ansträngde sig för att tala danska, ett språk som för mig är ljuv musik. Ja, nästan lika fint som skånska, faktiskt.
Sist: Centrala Hässleholm är riktigt fint under en promenad en klar novemberkväll i blå timmen. Prova själva och hör ackompanjemanget av kajorna i skyn.
Carl-Johan Bauler är chefredaktör på Norra Skåne.
