Mer VIP Vankiva än ÅVC Vankiva
Det här med att folk runt om i världen applåderar på sina balkonger för att hylla läkare och vårdpersonal ... när jag hörde det kunde jag inte låta bli att tänka lite på den gamla Hipp Hipp-sketchen med fotbollssupportrar som går runt på stan och hejar på olika yrkeskårer. Ni vet, den där ett gäng MFF-fans driver runt och tjoar och jublar åt gatsopare och kafépersonal och allt vad det är.
Och vem vet, nu när det inte finns några matcher att titta på och inga lag att heja på kanske någon vilsen och ensam supporter på jakt efter en fast punkt i den fotbollslösa tillvaron dyker upp utanför ett sjukhus för att få utlopp för upptåg som normalt hör fotbollsläktarna till.
Man kan se det framför sig. Supportern står där iklädd vit rock (signerad av alla sjuksköterskor på favoritavdelningen) med namnbricka (i bästa fall en autentisk namnbricka med namnet på favoritdoktorn) och öser hat över motståndaren (”coronaviruset är en hora!”) och skrålar hyllningssånger till vårdpersonalen och bjuder på ett spektakulärt tifo och slåss för sin ”rätt” att bränna av bengaler vid sjukhus-entrén samtidigt som myndigheterna hävdar att det är farligt för barnfamiljerna med pyroteknik.
Det kan väl vara kul för läkarna att få känna sig lite som Markus Rosenberg eller Andreas Granqvist.
Det kan väl vara kul för läkarna att få känna sig lite som Markus Rosenberg eller Andreas Granqvist.
Jag passade på att köra en massa skräp till ÅVC Vankiva (soptippen, som vi som är lite gammalmodiga säger) när jag råkade vara ledig en tisdagsförmiddag.
Det var en bra idé, en tisdagsförmiddag är där ju nästan inget folk och man kan raskt och enkelt göra sig av med resterna efter ett altanbygge. (Just det, jag har byggt en altan! Den är klar!)
Trodde jag.
Men jag kunde inte haft mer fel.
Undrar ni var folk håller hus en tisdagsförmiddag i coronatider verkar svaret vara soptippen.
Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle behöva sitta i en lång bilkö för att kunna sortera och slänga resterna efter ett altanbygge. (Just det, jag har byggt en altan! Den är klar!)
Samtidigt har det nog aldrig varit roligare att sortera och slänga skräp. När jag till slut släpptes in och kunde börja kasta brädor och plast kändes det väldigt exklusivt. Som om jag befann mig på ett område endast för ett fåtal utvalda samtidigt som människor i en lång kö utanför var grymt avundsjuka på oss på insidan.
Det kändes mer som VIP Vankiva än ÅVC Vankiva.
Jag har byggt så det räcker en hel livstid. Nu ska jag aldrig bygga igen.
Som sagt; altanen är klar!
Jag har byggt och byggt och byggt och den är klar!
Jag har byggt så det räcker en hel livstid.
Nu ska jag aldrig bygga igen.
Det förklarade jag för frun när vi under högtidliga former invigde altanen med bandklippning och bubbel i glasen.
Hon verkade inte lyssna utan pratade istället med min pappa.
– Vad pratar ni om? undrade jag.
– Vi lägger upp planerna för staketbygget. Du kan börja förbereda dig mentalt för vi drar igång om två veckor. Tagga staket! sa frun.
Peter Paulsson är lokalreporter på Norra Skåne i Osby/Östra Göinge.
