Mörker. Brandmän. Fotograf.

Räddningstjänst – min fotonisch sedan tre år tillbaka. Tre år fyllda av gemenskap, många otroligt häftiga upplevelser och ständigt återkommande utmaningar – både för mig personligen men även fotomässigt.

Som de flesta av er vet så började blåljusplåtandet i Räddningstjänsten i Osby och trots att jag reser runt en del och besöker många andra brandstationer så har just Osby en speciell plats i mitt hjärta – hade inte denna räddningstjänst adopterat fotografen så hade jag troligtvis enbart fotat blommor och träd idag.

Det var ju också denna räddningstjänst som stod för min grundläggande utbildning/introduktion vad gäller blåljusvärlden (läs: skrämde halvt ihjäl mig flera gånger) och det får de väl ändå ha lite kred för, tänker jag.

Häromveckan var det dags för ännu en utmaning för fotografen när brandmännen i Osby och Lönsboda reste den långa vägen till Hässleholm för rökövning i övningshuset Eldkvarn. Deltidsbrandmän övar oftast kvällstid, då dagen spenderas på den ordinarie arbetsplatsen och en kväll i oktober är inte bästa förutsättningen fotomässigt.

En kväll i oktober innebär mörker.

Använda blixt, tänker ni då.

Ja, jo – det kan man absolut göra och jag gör det också vid enstaka tillfällen. Men jag föredrar att köra utan, dels pga att det är rätt störande med reflexerna på larmställ och bilar men också för att just blixten kan vara störande för brandmännen. Dessutom föredrar jag ju att smyga omkring och vara lite osynlig så att ingen märker när jag fotar och detta är svårt att lyckas med vid blixtfotografering – det är ju inte så att brandmännen tror att det helt plötsligt är ett åskoväder på gång.

Sedan vill jag att mina bilder speglar hur det faktiskt är. Och i det här fallet är det mörkt. Jättemörkt.

Så jag skruvade upp ISOn och skred till verket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.