Nyårskrönika, en bild i taget

Även Bloggen, precis som de flesta andra, vill sammanfatta sitt fotoår, med en bild från varje månad. Inte helt lätt att välja, faktiskt och ibland har jag typ blundat och pekat.

Januari

Början av året bjöd på ett halvsnöigt Osby och jag minns att jag frös så att tårna skallrade. Men skam den som ger sig, det blev bilder trots allt.

 

Februari

Det fortsatte att snöa och Bloggen drog till en osbyiansk pulkabacke under förevändningen att barnen skulle ha skoj. Egentligen var det bara en ursäkt för att plåta lite nya vinterbilder, men det sa jag inte till mitt unga sällskap.

 

Mars

Snön låg kvar på marken när den lokala räddningstjänsten övade. Tuffa fysövningar varvades med fler utmaningar inne i brinnande container. Svetten flög, luften tog slut och en och annan höll på att spy. Fotografen mycket nöjd med sitt utanförskap.

 

 

April

Till slut blev det nästan vår och några nakna björkar fick stå modell, därefter overkligt hanterade i Photoshop. Naturen är inte alltid naturlig.

 

Maj

Räddningstjänsten i Osby ville ha fotograf på plats när det var dags för stor kall rökövning. Fotograf följde med och fotograferade. Därefter trampade rökdykare på sagda fotograf när fotograf ställde upp som markör. Fotograf, lätt kränkt, håller sig till foto i fortsättningen.

 

 

Juni

En resa långt söderut resulterade i lite medelhavsbilder. Syftet med resan var dock avkoppling och det lyckades fotografen med. Också.

 

 

Juli

Råckänbroll goddammit! Helgeåfestivalen 2018.  Fotografen dreglade över sina stora idoler Quireboys och upplevde en fotostund utöver den vanliga när Avatar bjöd på sin kungliga show (bilden).

 

 

Augusti

Publiceringen av miljondriljonstusentals konsertbilder fortsatte in i augusti, bland annat med bildreferat från Takidas spelning på Helgeåfestivalen.

 

 

September

Sensommaren innehöll bland annat publicering av bilder som tagit under våren, under en prova på-dag för hugade, eventuellt blivande, brandmansaspiranter. Fotografen fick klippa sönder en bil, i alla fall delvis, och var lite hög på denna upplevelse efteråt.

 

 

Oktober

Kazakstan mötte Slovenien i EM-kval för F18, på idrottsplatsen i Vittsjö och Slovenien var så överlägsna att hälften hade räckt.

 

 

November

Bloggen tjänstgjorde ett dygn hos den ”egna” styrkan, Grupp 4, hos Räddningstjänsten i Hässleholm. Dagen inleddes med dramatik när en lastbil tömde 750 liter diesel rakt ut i stadens dagvattennät. Sedan fick alla sova på natten.

 

 

December

Publicering här i bloggen av övningen Tumlaren, en gigantisk historia organisationsmässigt. Upphovsräddningstjänst: Räddningstjänsten i Höganäs såklart – alltid i framkant.

Fotografen fick lite lätt svindel uppe på Kullabergs höjder, men lyckades dölja det.

 

 

Vi ses nästa år.

Fotavtryck i varm sand

Semesterbilder.

Med sol.

Och hav.

Och sten.

Och rejäla temperaturer.

Hotellet hade wifi så via sociala medier såg jag hur snö och is täckte flera delar av Sverige och jag var så lycklig.

Hos mig var det nämligen Bamse, pool, ett entusiastiskt hav, två galna clowner, all inklusive och sand,

För första gången i mitt liv reste jag med kidsen på vintersemester och med familjefokuset på hela resorten var det ren och skär balsam för själen, särskilt efter hösten som varit tuff på flera plan. Semesterminnena kommer jag att bära med mig under lång tid framöver.

Självklart åkte en av kamerorna med och ett 18-105 mm objektiv – jag gillar att resa lätt kameramässigt och detta är min standardpackning numera.

Tips för semesterbilder som faktiskt går att titta på utan att gäspa ihjäl sig: försök hitta det som inte är självklart och jobba med djupet i bilden – ett lätt knep är att välja ut ett föremål som får utgöra förgrunden.

I give you – Gran Canaria! Närmare bestämt Bahia Feliz och några bilder från sanddynerna i Maspalomas.

 

Va? Fotograf på bild!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Special Price.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Musikminnen 2018

  1. Jag vägrar inse att det inte är sommar längre så jag strutsar ner huvudet i lämplig kudde och bjuder enbart på varma bilder här i bloggen.

 

Idag lite blandade bilder från Helgeåfestivalen tidigare i somras.

Varma sommarkvällar. Musik. Kameror.

Allt en lättfrusen fotograf behöver.

 

Quireboys.

 

Quireboys.

 

Arch Enemy.

 

Dan Reed Network.

 

Dan Reed Network.

 

Takida.

 

Black Ingvars.

 

Black Ingvars.

 

Black Ingvars.

 

Charta 77.

 

Charta 77.

 

Charta 77

 

Backyard Babies.

 

Backyard Babies.

 

Backyard Babies.

 

Backyard Babies.

 

Backyard Babies.

 

På återseende.

”Vännen, som saknar flytväst, försvinner…”

Det är ungefär 12 grader i vattnet den här majmorgonen. Solen strålar från en klarblå himmel och fyren på Kullaberg i Höganäs sträcker sig i vanlig ordning ståtligt mot skyn. Det är strax efter frukost och ännu har inte många människor hittat till det populära utflyktsmålet.

Oväntat så bryts den lugna stämningen – en hög smäll klyver tystnaden och förtvivlade och desperata skrik hörs nedanför de branta stupen, ute i vattnet.

En man som befinner sig vid parkeringsplatsen på Kullaberg lokaliserar skriken till  en segelbåt några hundra meter från land. Han drar upp sin mobiltelefon och ringer 112 när han ser hur båten hastigt försvinner under ytan. Hjälplöst kan han bara se på hur flera personer försöker simma mot land.

Ovanstående knappa  information är vad som når SOS. En sjunken båt betyder statlig sjöräddning och det är Sjö- och Flygräddningscentralen, JRCC, som kommer att hantera utlarmningen.

Det är dock övning, en klurig, komplex och omfattande övning som fått namnet Tumlaren och det är Räddningstjänsten i Höganäs som tagit initiativet.

Och det handlar om många aktörer, markörerna är från Drottning Blankas gymnasieskola i Helsingborg och förutom brandmän från Höganäs så finns Räddningstjänsten Skåne Nordväst på plats. Andra inblandade är Sjöfartsverket, Sjöräddningssällskapet, Region Skåne, Länsstyrelsen, Kustbevakningen, SOS och Polisen.

Den statliga räddningsinsats som dras igång utvecklas omgående till att omfatta även kommunal räddningstjänst och hur detta ska samverkas är övningens egentliga syfte. Samverkan måste ske både ute på fältet och på ledningsnivå och Christian Pedersen, övningsledare, säger på förhand att han tror att det blir en utmaning då det är så pass många olika myndigheter och organisationer inblandade.

Nu kan jag tyvärr inte följa hela övningen i sin helhet då det pågår räddnings- och sökaktioner på ett flertal olika ställen både ute på havet och i terrängen på Kullaberg med målet att hitta samtliga elva personer som var ombord segelbåten.

Media och övriga observatörer får ju en egen guide och vi håller oss i närheten av själva förlisningsplatsen där vi initialt kan se hur folket på en av Sjöräddningens båtar plockar upp tre blöta, chockade och flytvästförsedda personer ur det tämligen kyliga vattnet.

En av dessa, en ung kvinna, stretar emot och försöker kasta sig ner i havet igen och det är med nöd och näppe som räddningspersonalen lyckas hindra henne.

Det framkommer snart att hon sedan båten sjönk har kämpat förtvivlat med att hålla en av sina kamrater ovanför ytan, men när hjälpen är i sikte så tappar hon taget och vännen, som saknar flytväst, försvinner.

Strax efter olyckan lyckas fyra personer simma in mot land, enligt uppgift är en av dessa allvarligt skadad.

Vi på land följer händelserna via pressvärdens Joels radio och från vår utsiktsplats högt uppe på en av klipporna (bara att ta sig dit är ett äventyr och jag är redan inledningsvis ganska så skarpt skeptisk men slänger på ett låtsasnonchalant och låtsasavslappnat vis upp kameraväskan på ryggen och leker nedtyngd bergsget tillsammans med de övriga i pressflocken).

Och det är högt upp. Jättehögt.

På det här avståndet ser båtar, helikopter och människor ut som färgglada leksaker men det är ju ändå en förmånlig första parkett för att kunna följa 

nsatsen i avancerad räddning som pågår mittemot. Höganäsbrandmännen riggar rep och annan utrustning för att  kunna undsätta den svårt skadade person som bogserats i land av sina kamrater. När vi säger “undsätta” så vill jag bara klargöra att det är uppför ett brant stup som denna räddning ska ske.

Jag vet ju att höganäsarna är proffs på just avancerad räddning men jag tänker ändå att jag aldrig i livet skulle vilja byta plats med den markör som är fastspänd i båren.

Samtidigt så söker en polishund av terrängen efter flera av de som har simmat i land, brandmän från Helsingborg dyker efter den person utan flytväst som befaras ha drunknat och Sjöfartsverkets helikopter skannar av terrängen, innan den får bege sig iväg på ett skarpt ärende.

Det tar i princip hela förmiddagen innan alla markörer är funna och övningen blåses av och mina kameror kan packas ner igen. Som avslutning är det samling på brandstationen i Höganäs med utfodring av samtliga som deltagit under dagen och en genomgång av hela insatsen. Denna genomgång innehåller både positiv feedback och en hel del självrannsakan – det är tydligt att förbättringsområden finns på flera plan. Konsensus förefaller vara att de övande är nöjda med hur Tumlaren på ett överskådligt vis har tydliggjort detta.

För nästa gång är det kanske inte gymnasieelever på markörsuppdrag som ligger i vattnet och desperat vrålar efter hjälp. Nästa gång kan det vara på riktigt.

För er som inte var där (de flesta med andra ord), så kan jag berätta hur det såg ut (tänker att vi behöver se lite sol, såhär i december):