Swörl ätt å twå – serjäfåtå

Natur är ändå en rätt cool grej (ja, Photoshop också såklart).

Bilderna nedan är inte magiskt producerade på något sätt utan blir rätt softa redan i kameran med mitt snorbilliga teleobjektiv, ett Tamron 75-300, det har tjänat in sin inköpskostnad hundratals gånger om. Jag har plåtat i RAW och snabbehandlat i Adobe Camera Raw, det är alltså ingen avancerad redigering i Photoshop, med trehundra lager och olika masker, som pågått.

 

Detta blir också dagens tips – att fota en serie av något. Exempelvis samma träd – olika redigeringar, eller som här: mönster som uppstår när vattnet bryts över en sten, precis vid ytan. Inga dramatiska kaskader alltså utan mjuka virvlar.

Platsen är Osbysjön.

 

Swirls 1:

 

 

 

 

 

 

Swirls 2:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

City: kanelbullar, sömn och kaffe

Ibland åker fotografen till någon räddningstjänst, lägger fötterna på soffbordet, dricker kaffe och bäddar ner sig med täcke och kudde.

Det hände sig en gång att jag åkte till storstan, lite läskig känsla på förhand när man är van vid Osby, Höganäs och Hässleholm liksom. Men Helsingborg City var dygnets utflyktsmål och samtliga medarbetare såg något rädda och lite stela ut när jag kom dit. Fullt förståeligt, jag vet ju att det där löser sig efterhand. Nu hade jag planerat väl, man skulle kunna säga att det typ var fusk, eftersom jag laddat upp med två påsar hemmasnickrade kanelbullar med mandelmassa. Man får inte vara dum, då blir man snart vuxen.

Den här gången hade jag planerat att nästla mig in hos två stycken skift (förlåt skift två för de uppätna kanelbullarna), genom att helt enkelt dyka upp vid tretiden en söndagseftermiddag och husera på stationen de närmaste 24 timmarna. Jag har besökt stationen som hastigast tidigare, i samband med en dykövning, och det är en otroligt fin station. Den luktar nästan oanvänd faktiskt.

Helsingborg City är en av flera stationer i Helsingborg, men den enda med räddningsdykare och stationen har en släckbil och en dykbil till sitt förfogande utryckningsmässigt. Många av de larm som citybrandmännen åker på är automatlarm och styrkeledaren Moltas förklarar att då åker de bara med släckbilen, vilket betyder att fotografen får stanna på stationen då det tydligen inte är trafiksäkert att klamra sig fast vid stegen på taket. Nåväl, det resonemanget kan jag ju faktiskt köpa.

Jag får i alla fall en snabbutbildning i hur rakelenheten fungerar, så att jag kan följa arbetet på distans så att säga.

Och det trillar in ett par automatlarm under kvällen, vilket innebär att jag helt plötsligt finner mig helt övergiven i det väl tilltagna gymmet, med bara ovan nämnda Rakel som sällskap. Det är alltså ingen på plats när jag tar personligt rekord i bänkpress. Typiskt.

Efter åtgärdat automatlarm i fabrik så återvänder styrkan och det är dags för mat. Och vet ni, det är nog den godaste räddningstjänstmat jag ätit hittills. Jag får inte ens hjälpa till med några förberedelser utan blir liksom serverad hemmagjorda, grillade hamburgare, bara sådär. Stora pluspoäng på den.

Stämningen vid matbordet är god, det är ju utmärkande för just den här branschen, tror jag, och alla verkar nu rätt avslappnade med utbölingens närvaro. Vi bestämmer sedan att kvällen ska ägnas åt att se film, det är kutym, enligt stationsrutinerna (vilket märks eftersom det tar femton år att hitta en film som styrkan inte tidigare sett). Och det är väl just det här som drar ner betyget för dygnet i Helsingborg – det är närmare två timmar av mitt liv som jag aldrig någonsin får tillbaka. Kingsman – the golden circle var nog inte i någons smak eftersom vi bara var ett fåtal som härdade ut till slutet.

Jag påpekar att alla skulle få sova på natten, det börjar bli gammalt tugg, men min närvaro på en brandstation verkar störa ut alla nattlarm, kalla det paparazzifrekvensen, om ni vill. Som vanligt får jag skeptiska blickar av samtliga och får tydligt förklarat för mig att det ofta går larm på natten.  OFTA!

Så jag bäddar ner mig, i underställ och med strumpor på, helt och hållet beredd att kasta mig ur sängen vid någon obskyr tidpunkt. Rätt länge ligger jag och lyssnar till dunkandet från när tåg möter räls och somnar väl till slut, men vaknar till någon gång på natten av att det är tyst, tydligen har även tågen nattat sig.

Och hur det gick resten av natten? Tja, ni vet… Mitt ickenattlarmsstreak hade överlevt ännu en räddningstjänstig natt.

Morgonen är grå och blek när det blir skiftbyte. Mitt i allt går det ett automatlarm och måndagens styrkeledare får sprinta ikapp släckbilen, vi hinner knappt hälsa. Videomorgonmöte med Bårslöv och Berga klaras av och mitt uppdrag blir att fota fingerad bussolycka på Berga brandstation, en samverkansövning med ett flertal olika organisationer inblandade. Idel nya ansikten tills mina vänner från Höganäs dyker upp som gubben i lådan. Det är som om de vet var jag befinner mig, det är nämligen inte första gången det händer.

Efter att ha frusit massor återvänder vi till stationen och jag hinner med både lunch och kaffe. Eller nästan kaffe i alla fall. För mitt i koffeinsörplandet så går det larm om lägenhetsbrand på en adress centralt i stan. Jag åker dykbil och, trots stadstrafiken, tar vi oss snabbt fram till platsen för larmet. City är inte enda stationen på plats, nästan hela gatan blinkar blått.

Efter att branden har släckts blir jag uppkallad för att fota. Det är ett lägenhetshus och jag följer slangen för att hitta rätt. I trapphuset ligger en fin rökdimma och jag tycker att det tar evigheter av trapptrampande innan jag når rätt våning.

Det visar sig att det har börjat brinna under vaskskåpet och de boende ser chockade men lättade ut. Lukten är inte delikat och jag är glad att jag inte behöver stanna kvar i lägenheten längre än nödvändigt.

Tillbaka på stationen blir jag fotad (fnys) till Räddningstjänsten Skåne Nordvästs Instagram, det var ganska plågsamt, och därefter börjar det bli dags för mig att packa ihop och säga farväl och styra kosan mot Osby igen.

Tack alla, jag är glad att kanelbullarna uppskattades. Kanske ses vi igen på en dykövning eller så.

Scrolla ner för att se dagen i bilder:

 

 

Söndagsstyrkan.

 

Släckbil och dykbil.

 

 

Larmdags.

 

Matförberedelser.

 

Alltså, det här var riktigt gott.

 

Det verkade alla tycka.

 

Larm. Igen.

 

Fotografen häckade samtidigt i gymmet.

 

Utsikt från station City.

 

 

 

90 sekunder gäller vid larm.

 

Måndagsstyrkan.

 

Helst ska även en styrkeledare åka med.

 

Dagen planeras i vagnhallen.

 

Bland annat arbetar man med att tillverka hjälpmedel för att lättare kunna utföra livräddning vid brand.

 

Cyklist påkörd av buss, övning på Berga brandstation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Larm: lägenhetsbrand.

 

Follow that släckbil!

 

Utryckningsfordonen står tätt på gatan.

 

 

 

 

Branden är släckt och jag traskar upp för att plåta.

 

 

Brandmännen kollar av med värmekamera så att allt är lugnt.

 

 

 

 

Vardgassysslor.

 

På återseende.

 

 

 

Borta! Jätteborta.

Det är plusgrader.

Det är barmark.

Det är en sol som faktiskt värmer.

Jag älskar världen, vädret och allt det där.

 

Så i dag blir det lite minnesbilder till hur hemskt det var för ett väldigt litet tag sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När kameran frös

Jag vet inte om det har framgått, men jag hyser ingen större kärlek (eller ens minsta gnutta välvilja), vad gäller vintern.

Det är kallt.

Det är mörkt.

Det regnar is.

Det snöar.

Det slaskstänker långt upp på byxbenen.

Det är KALLT!

Jodå, jag kan också tycka att vinterlandskap kan vara oerhört vackra, nästan så att det tar andan ur en. Om jag sitter inomhus under en filt (jag är stolt ägare till en elektrisk värmefilt, den är en av mina bästa vänner), och kollar vyn genom fönstret, vill säga.

Jag jobbade under många år utomhus och det kan ha vintertraumatiserat mig. När du jobbar med hästar och undervisar i ridning så blir du fasen i mig rätt sur på vintern efter ett mycket kort tag. Vintern är bara i vägen.

Så att jag nu fotobloggar vinterbilder borde alltså uppskattas av er. Även om ni inte gillar själva bilderna (smaken är ju ändå som den dära baken), så hoppas jag innerligt att ni liksom kan hylla insatsen. Jag gick ut. Jag sjönk ner i snön. Jag fick snö i ögonen. Jag fick snö innanför kängorna. Jag frös om händerna. Kameran frös.

 

 

 

 

 

 

 

Snö, schmöö…

Vitt. Snö.

Fluff. Slask.

Vinter. Snöfall.

Jul. Isvind.

Flingor. Kyla.

Januari. Februari.

Skare. Mörker.

Pulka. Kristaller.

Ljus. Stillhet.

Tassavtryck. Gula fläckar.