Sotningsgrunkor och propplösare

En liten bildrapport från de två sista övningarna som räddningstjänsten i Osby ägnade sig åt för ett litet tag sedan.

Larm inkommer om utsläpp av farligt ämne, i det här fallet natriumhydroxid, en typisk obra sak att komma i kontakt med. Dock är det ett ämne som är relativt vanligt  eftersom det används som propplösare, och går ofta under namnet kaustiksoda. Det är rejält frätande både på hud och kläder och är troligen ett av de farligaste ämnen som vi hanterar i vår vardag. Realistiskt övningsupplägg med andra ord.

I detta scenario har inte natriumhydroxiden bara rymt från sin behållare utan två personer på det fiktiva företaget har dessutom fått det på sig.

Styrkeledaren Fredrik (och fotografen) anländer först och möts av en av de ”anställda” och väldigt snart dyker resten av styrkan upp. Det blir Brian och Clara som får i uppdrag att gå in i byggnaden, ta hand om de skadade samt täta läckan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagens sista larm genomförs i delvis i ösregn och med åskan mullrande i närheten. En husägare, som är hemma med sin familj, ringer 112 och berättar att skorstenen på huset låter oroväckande konstigt och att det kommer gnistregn ur den, han har också kunnat konstatera att murstocken är varm på ett sätt som den inte brukar.

Brandmännen är rutinerade och vet såklart direkt att det handlar om soteld i skorstenen, det vill säga att det har blivit beläggning av tjära på skorstenens insida och att denna tjära har börjat brinna. Här måste två brandmän bege sig upp på taket då elden ska bekämpas både inifrån huset och från skorstenen, med hjälp av sotarprylar som jag inte har en aning om vad de heter.

Jag är också rätt tacksam över att inte vara den som måste klättra upp på taket – det blir bra bilder från marknivå. #teleobjektiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sjödrama i Osby

Då fortsätter vi på förra blogginlägget. Räddningstjänsten i Osby kommun har ju kört heldagsövningar under ett par veckors tid och idag ska ni få  vara med under en av de tre återstående insatserna.

Osbysjön.

Tre kompisar har gett sig ut med båt för att fiska men av någon anledning så kantrar båten. En av personerna lyckas till slut simma i land och larmar SOS – informationen är knapphändig: två av kamraterna finns någonstans ute i vattnet men han kan inte se dem.

Räddningstjänst och ambulans beger sig till platsen och även räddningsdykarna på Station City i Helsingborg larmas ut. Den chockade och blöte uppringaren möter upp styrkeledaren och när styrkorna strax anländer så dras räddningsarbetet igång på allvar.

Ganska snart så hittas en av personerna, medvetslös, i vassen vid strandkanten och hjärt- och lungräddning påbörjas, utgången är oviss.

Samtidigt beger sig två brandmän med sin bräda ut mot den drivande båten för att undsätta den tredje fiskaren som ropar på hjälp, men som har tappat orken att ta sig in mot land.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad hände egentligen i Osby?

De senaste veckorna har kommunens brandbilar synts till flitigt runt om i Osby och många har nog undrat exakt vad som pågått. Bloggen vet ju såklart, när hemmaräddningstjänsten håller på med saker är det svårt att hålla en viss fotograf utanför…

Det har varit några intensiva övningsdagar för brandmännen från Osby och Lönsboda och idag ska ni får spana in två av de uppgifter som räddningstjänsten fick i uppdrag att lösa. Elever från Ekbackeskolan var rekryterade som markörer och fick därmed testa sina skådespelartalanger.

Först ut: trafikolycka.

Larmet gick ut som singelolycka, bil som kört in i betongfundament på Forsgatan. 265-8060, Osbys FIP-fordon, med styrkeledaren Göran är först på plats. Han noterar direkt att olyckan är mer omfattande än vad som framkommit till SOS: knappt 200 meter från den brinnande bilen ligger nämligen en livlös person på marken och bredvid ligger en cykel.

Eftersom det tar en stund innan resterande styrka är på plats med släckbil och tankbil så är det upp till styrkeledaren att göra de inledande prioriteringarna.

Föraren i bilen klagar över smärta i nacke och rygg och det bestäms att taket på bilen ska klippas för att få ut den skadade kvinnan. Medan arbetet med losstagningen pågår så kommer nästa överraskning : det fanns även en passagerare i bilen – ytterligare en kvinna som chockad och förvirrad vandrar omkring en bit från olycksplatsen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa larm handlar om brand i ställverk. Lönsbodastyrkan tar hand om detta och får försöka lösa problemet med hur elden ska släckas i ett område som innebär livsfarlig högspänning. Det finns många parametrar att ta hänsyn till, Anders från One Nordic berättar ingående om hur ställverket är konstruerat, om de olika risker som finns och om vem som ska kontaktas vid akuta händelser.

Även Osbybrandmännen får larm på ställverket. En förtvivlad person larmar SOS och berättar att hennes kompis ”Olle” tagit sig in på det inhägnade området. Olle har nämligen fått för sig att det är en bra idé att klättra på konstruktionen men faller när han får ström i sig. Därefter får hans kompisar utanför staketet inte kontakt med Olle som inte är vid medvetande. Brandmännen plockar ner Olle med hjälp av en lång isolerstav och kan sedan påbörja hjärt- och lungräddning. Utgången för Olle är oviss.

 

Brand i ställverk och Lönsboda är snabbt på plats.

 

 

 

 

 

Sedan är det dags för Olle och hans korkade idé om att ta sig in på högspänningsområdet.

 

 

Anders från One Nordic placerar ut ”Olle” .

 

 

Styrkeledaren Leif hinner först till platsen för elolyckan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen innehöll ytterligare tre insatser, mer om dessa i nästa inlägg.

På återseende.

Framför kameran? Spring!

Nä, skojar bara. Fly inte, få fotografer pallar springa ikapp.

Så här är det:

Jag avskyr att bli fotograferad.

På riktigt. Jätteavskyr. Megaavskyr.

Så fort någon riktar en kamera mot mig stelnar ansiktet som en mask och jag ser ut som om jag har ett kvastskaft genom hela kroppen.

Så jag relaterar till alla som tycker det är svårt att slappna av framför kameran och kan ju delge er hur mina tankar går vid de sällsynta tillfällen som jag är framför kameran. Detta blir en snabbkurs, liksom.

1. Tänk på att fotografen också är en människa. Svårt att tro men så är det. Fotografen vet hur svårt det är att posera. Idag sker ju den mesta fotograferingen digitalt så du är inte körd om de första 36 bilderna är förfärliga.

2. Gör världens fulaste grimas och gå direkt från ditt ihopskrynklade ansikte till det ansiktsuttryck du vill ha på bilden. Detta är ett oerhört fiffigt knep som gör att du får ordning på dina ansiktsmuskler utan att reflektera så mycket över det.

3. Oroar du dig för den stora kvisslan som plötsligt och elakt dykt upp i ansiktet precis innan fototillfället? Berätta det för fotografen! Beroende på vem som tar bilden (kanske lite svårt om det är din kompis som tar en snabb mobilbild bara till sociala medier), så kan det finnas tid för fotografen att trolla bort  den röda pricken i efterbehandlingen. En sådan enkel sak kan göra att du kan slappna av och det syns direkt på bilden, tro mig. Och glöm inte att det finns en uppsjö av redigeringsprogram för mobilen också.

4. Om allt annat fallerar och du mest vill kasta dig utför ett stup: föreställ dig hur drottningen/supermodellen/världsstjärnan sitter på toaletten och bajsar. Ps. funkar bara om bilden ska vara av det glada slaget.

I mitt fall så finns det i princip bara en enda person som är ansvarig för mina profilbilder på sociala medier och det är min äldsta unge, och så har det varit de senaste fyra åren – dvs sedan hon var sju år. Hon blir dessutom förbaskad om jag försöker instruera var hon ska lägga skärpan och jag är alltid impad över slutresultatet. Men visst, hon har ju lite att brås på…

Lycka till!

Mina privata fotografs profilbildsverk genom åren: