Vi hade i alla fall tur med vädret

Efter gårdagens cliffhanger (Dieseljakt), så ska jag fortsätta att berätta om hur arbetet med att lokalisera 750 liter flyende diesel gick.

Per, skiftets yttre befäl, gör upp planer i samråd med personal från Hässleholms Vatten. Kartor och ritningar plockas fram för att se hur dagvattnets flöde sträcker sig under marken. Dagvattnet rinner bort från stan, i riktning mot Finjasjön till, och första anhalten för oss blir några brunnar på Hassellundsvägen där även en inringd slamsugarlastbil möter upp.

Tunga brunnslock dras åt sidan och långt där nere syns ett i det närmaste stillastående vatten – vilket är väldigt gynnsamt för insatsen.  Det är en grå novemberdag med fuktig luft men att det inte regnar betyder mycket i det här läget. Hade dieseln runnit ner i dagvattnet under ösregniga förhållanden så hade utfallet av olyckan troligen blivit annorlunda.

 

 

 

 

 

 

Jag tittar på klockan, 09.10. Tio minuter efter vad som skulle ha varit en kaffeladdad frukost i värmen på brandstationen. Men jag är förberedd numera och halar upp en proteinbar ur kameraväskan och jag känner mig smart.

Efter att noggrant ha studerat vattnet kommer man fram till att där inte verkar finnas diesel och det bestäms att kontrollera de dagvattenbrunnar som finns bredvid brandstationen.

Här står det direkt klart att det finns diesel. Vattnet ser nästan ut som en geléaktig sörja och arbetet med att suga upp utsläppet påbörjas direkt. Vi hastar därmed iväg till nästa brunn, som ligger i anslutning till golfbanan några hundra meter bort.

 

 

 

Länsar, till utseendet lika stora vita korvar, knökas ner i dessa brunnar för att agera barriär till den diesel som slamsugaren inte lyckas få upp.  Kanske någon brandman som hängde ner i ett av dessa hål tappade ner en radio i en av brunnarna, kanske inte. Men det pratades om att någon skulle få bjuda på tårta. Jag förväntar mig givetvis en inbjudan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske en radio. Kanske inte.

 

Fler länsar skramlas ihop (räddningstjänsten tömmer faktiskt sitt förråd, man skulle kunna säga att de länsar det), och läggs lite närmare dagvattnets utlopp som ligger nära reningsverket. Per konstaterar att räddningstjänstens arbete därmed får räknas som slutfört. Tacksamt återvänder vi till stationen för en försenad frukost men innevistelsen blev ju inte direkt långvarig om man säger så. Men det tar vi i nästa inlägg.

 

 

 

Per får sammanfatta sin syn på insatsen:

Det känns bra i magen efter avslutat uppdrag. Det handlade om ett gigantiskt dieselutsläpp rakt ner i en dagvattenbrunn, som vi med en del tur, men framförallt resoluta åtgärder i stor samverkan mellan kommunens förvaltningar, kunde hantera snabbt.
All inblandad personal gjorde ett utmärkt jobb!
Med akut tätning och invallning, tillsammans med parallella blockeringsåtgärder i olika tidsaxlar gjorde att vi snabbt kunde finna spillets position i ledningarna och pumpa bort detsamma.
Jag känner att det finns ett behov av utvärdering av denna insats, för att dela med oss av värdefulla lärdomar för framtiden.
Lyckosamt att det inte var nederbörd under dagen.

 

På återseende.

 

 

 

Jakten på den försvunna dieseln

Fredag morgon. Klockan visar 07.02.

Jag drar snabbt handbromsen när jag parkerat bilen och jag skyndar mig att packa ut mina grejor. Enligt inbjudan är det uppställning kl 07.00 när Grupp 4 hos Räddningstjänsten i Hässleholm ska gå på sitt skift och jag klarade alltså inte riktigt tiden.

Jag lastar ur larmställ och hjälm på ”min” krok i vagnhallen och hastar upp till lunchrummet, visar upp min muta (hembakade kanelbullar) för de församlade brandmännen och inser att jag inte är sist på plats. Skiftets yttre befäl, Per, har råkat strula till det där med att ställa väckarklockan rätt, och jag hinner alltså före honom.

Puh.

Sagda yttre befäl släntrar in en stund senare och det blir kaffe och genomgång vid larmbordet, ordinarie styrkeledare är ledig och Janne ersätter den gulhjälmade vakansen. I övrigt är det ”mitt” gamla vanliga gäng: Johan, Roger, Lasse och Jonatan som ska vakta kommunen det här dygnet och även dagskiftet bjuder på bekanta ansikten i form av Martin, Daniel och Micke.

 

Morgonsamling

 

Den tidiga morgonen innebär tydligen fysträning. Det är inget som är främmande för min del, jag tränar gärna, men avstår från att hänga med styrkan ut på joggingpass, eftersom jag misstänker att deras version av lugn löpning (vilket är min nuvarande nivå), inte motsvarar mina förväntningar och jag vill ha lite energi kvar till resten av dygnet.

 

Hej gymmet!

 

Istället värmer jag pliktskyldigast upp, med en och annan gäspning, med kvastskaftet i gymmet ca 07.45 och lastar en skivstång för marklyft och lyckas dra igenom hela uppvärmningen, dvs 20 repetitioner, innan larmet går. Då är klockan 07.53.

Jag inser att jag inte lär hinna byta om utan drar helt sonika larmstället över träningskläderna och gör sällskap med Per i befälsbilen 2080. Han har bråttom – av informationen från SOS framgår att ett dieselläckage av större art just nu pågår ett par hundra meter från brandstationen.

Vi är strax framme och möts upp av den lastbilschaufför som har råkat svänga för snävt och kört in i en låg murkant som sedan fläkt upp ett hål i fordonets dieseltank. Tanken var i princip full och innehöll 800 liter drivmedel, varav det mesta redan har forsat ut. Ett läckage är givetvis aldrig positivt, men problemet stannar tyvärr inte där – nere vid lastkajen finns nämligen en dagvattenbrunn och det är ner dit som dieseln har runnit.

Styrkan är också på plats med 2010 och 2060 , och påbörjar snabbt arbetet med att försöka samla upp det som fortfarande rinner från tanken och stora mängder av saneringsmedlet absol sopas ut för att suga upp den diesel som ligger på asfalten. Brandmännen konstaterar snart att det endast handlar om ca 50 liter som de har lyckats omhänderta, resten av drivmedlet finns alltså i stadens dagvatten. Det är en underdrift att säga att detta är en dålig sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Per arbetar febrilt med att ringa runt och samla in information för att planera nästa åtgärd. Han kontaktar Hässleholms vatten som snart kommer till platsen, liksom två representanter från miljökontoret, och snart gör även restvärdesledaren Roger oss sällskap.

Ju längre minuterna går, ju längre färdas dieseln under marken och det är snabba beslut som gäller och eftersökande av dieseln börjar i olika brunnar utanför stan.

Jag har många bilder, både från den här insatsen och från resten av dygnet, och jag tänker att vi stoppar historien där och tar nästa del i morgon.

Jag kan dock göra ett litet avslöjande: den inplanerade frukosten, som enligt schema ska inträffa kl 09.00, blir inte av.

På återseende.

 

Mörker. Brandmän. Fotograf.

Räddningstjänst – min fotonisch sedan tre år tillbaka. Tre år fyllda av gemenskap, många otroligt häftiga upplevelser och ständigt återkommande utmaningar – både för mig personligen men även fotomässigt.

Som de flesta av er vet så började blåljusplåtandet i Räddningstjänsten i Osby och trots att jag reser runt en del och besöker många andra brandstationer så har just Osby en speciell plats i mitt hjärta – hade inte denna räddningstjänst adopterat fotografen så hade jag troligtvis enbart fotat blommor och träd idag.

Det var ju också denna räddningstjänst som stod för min grundläggande utbildning/introduktion vad gäller blåljusvärlden (läs: skrämde halvt ihjäl mig flera gånger) och det får de väl ändå ha lite kred för, tänker jag.

Häromveckan var det dags för ännu en utmaning för fotografen när brandmännen i Osby och Lönsboda reste den långa vägen till Hässleholm för rökövning i övningshuset Eldkvarn. Deltidsbrandmän övar oftast kvällstid, då dagen spenderas på den ordinarie arbetsplatsen och en kväll i oktober är inte bästa förutsättningen fotomässigt.

En kväll i oktober innebär mörker.

Använda blixt, tänker ni då.

Ja, jo – det kan man absolut göra och jag gör det också vid enstaka tillfällen. Men jag föredrar att köra utan, dels pga att det är rätt störande med reflexerna på larmställ och bilar men också för att just blixten kan vara störande för brandmännen. Dessutom föredrar jag ju att smyga omkring och vara lite osynlig så att ingen märker när jag fotar och detta är svårt att lyckas med vid blixtfotografering – det är ju inte så att brandmännen tror att det helt plötsligt är ett åskoväder på gång.

Sedan vill jag att mina bilder speglar hur det faktiskt är. Och i det här fallet är det mörkt. Jättemörkt.

Så jag skruvade upp ISOn och skred till verket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Vid vatten

”Mina” träd vid Spegeldammen i Osby har jag visat upp tidigare, men då i iskall vinterskrud.

I går morse, när oktoberdiset fortfarande slogs med solen, så körde jag förbi Spegeldammen och var tvungen att stanna och fotografera. Jag var på väg för att fota en fotbollsmatch och det enda objektiv jag hade med mig var ett 75-300 mm, vilket normalt kanske inte hade varit med förstahandsval.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I morgon ska jag återgå till det som jag gör bäst – blåljusfotografering.

På återseende.

Om igenrostade lås, grön mossa och oidentifierade växter

Bär, metall, mossa och rost – idag blir det ännu en liten kik på naturens detaljer och mest fokus ligger på det riktigt korta skärpedjupet där bara en lite del av bilden är skarp.

Kameran är en Nikon (what else, liksom) D7000 med ett nätt litet 35 millimeters objektiv som är perfekt till just den här typen av bilder.

Intelligenta telefoner har dock ofta en funktion där du kan ställa in bländarstorleken (hur stort ”ljusinsläppshålet” ska vara) så testa gärna. Annars finns det ett litet fuskknep jag oftast använder när jag ska ta närbilder med mobilen: innan du komponerar bilden – zooma in lite. Vips så har du en oskarp och lite sådär proffsig bakgrund.

Tips från fotograftantscoachen: din telefons kamera har troligen fler intressanta inställningar än du hittills upptäckt…

Så, sjas iväg och testa. Have fun – always have fun.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

EM-kval i Vittsjö!

Ibland råkar jag bli fotbollsfotograf. Oftast är det äldsta ungens flicklag som hamnar framför kameran men idag blev det internationellt på idrottsplatsen i Vittsjö.

Matchen var EM-kval för F-18 och Slovenien och Kazakstan stod på planen och anledningen till att den här bloggen var på plats var att vårt osbylag fått uppdraget att eskortera de båda lagen in på planen.

Jag är ingen fotbollskommentator så vi kan skippa detaljsnacket och direkt avslöja att Slovenien krossade motståndet och vann med 14-0.

På tisdag möter förresten det svenska laget just Slovenien i lilla skånska Vittsjö och då blir det gruppfinal. Osby F07/08 finns då återigen på plats som maskotar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

 

Löving it! Om naturen hade hashtags

Helt seriöst – hösten handlar ju ändå faktiskt i mångt och mycket om just löv.

 

Vem ska trösta lövet? #ensam #soloartist

 

Löv i motljus. #konst

 

Löv med pool. #bomben! #spaförmyror

 

Spegling i löv. #abstraktskit

 

Baksidan är ofta mer intressant och detaljrik än framsidan. #lövrumpa

 

När löv trappar färg. #varförsåblek

 

Sorgsna löv. #döden #ålderdom

 

Löv ur fokus med oskarp bakgrund. #misslyckande #låtosskalladetkonst

Kramp!

…Svamp!

 

Ni som inte är purunga fattar…

 

Som jag skrev i förra inlägget så är naturen skitintressant just nu. Ta kameran och masa dig ut och plåta. Det finns inga undanflykter för mobilen har du väl ändå troligen med dig, eller?

Och det räcker långt.

 

Tema Svamp idag alltså och bilderna är tagna med Nikon D7000 och en fast 35-millimetersglugg.

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Hör upp, nu är det allvar

Det brutalt skoningslösa sommarsolskenet som gör allt platt och livlöst är över. Och nu ändrar naturen färg samtidigt som ljuset mer liknar sammet.

Så nu fotar vi!

Mobilkamera eller dyraste fullformataren spelar ingen roll om du inte är taggad och vrider inspirationskranen till fullt ös. Jag hoppas att jag kan kicka igång dig lite grann, och som en god förebild så släpade jag ut ena kameran idag, med ett fast 35 millimeters objektiv (ett objektiv jag länge varit ovän med tills jag lyckades få ordning på bakfokuseringen) och invaderade naturen. Jag har arbetat med extremt kort skärpedjup för att försöka skapa något som liknar en målad bakgrund, lite grann åt det konstnärliga hållet alltså.

Och inte la jag tid på att förflytta mig till något avlägset naturskyddsområde heller, utan tog en timmes promenad i mina närmaste omgivningar, fotografering behöver faktiskt inte vara svårare än så.

Kika in här framöver och se naturen genom mina ögon.

I dag blir det blåklockor och jag inte låta bli att tänka på Elsa Beskows otroliga illustrationer. Det är inte omöjligt att någon eller några av bilderna nedan, inom den närmaste framtiden, hamnar i uppförstorat format på min vägg. Jag är mer än nöjd.

 

 

 

 

 

På återseende.

×