Spökar det?

Ja, det kan man ju undra.

Det är ju lite det här som är det roliga med fotografering, det går att skapa märkliga, roliga och lite galna bilder.

Och bilderna nedan, samtliga är selfies, är inte manipulerade i Photoshop för att bli läskiga utan de är helt enkelt fotade med lång slutartid och med kameran fastsatt på ett stativ. Det som är spännande är att inte veta hur bilden kommer att se ut på förhand.

Gå och testa!

Slutartid: 2,5 – 8 sek. ISO: 200. Bländare: 3.5

 

 

 

 

Osbymörker

Mörkerfotografering är ändå rätt skoj och en av de saker som är positiv med att bo i vår mörka del av världen. har du ett vanligt dagtidsjobb så är det ju mörkt när du kommer hem, i alla fall under en stor del av året.

För ett par blåsiga kvällar sedan så gick jag, en kamera och ett stativ, ut på promenad i Osby.

Jösses vad jag ljuger. Promenad? Jag tog bilen och parkerade, kastade mig ut med vantar på och mössan långt nerdragen över öronen, fällde ut stativets ben med typ ljusets hastighet och klickade i kameran. Tack och lov för uppfinningen snabbfäste.

Jag hade inte fjärrutlösare, eftersom den tydligen kräver att man sätter i nya batterier ibland, men åp andra sidan får man oftast acceptera viss oskärpa ändå när det blåser rejält ute. Ett tips är annars att aktivera kamerans självutlösare, för att slippa skakningsoskärpa när du trycker ner avtryckaren.

Nu hade jag slutartider på ca 15 sekunder så var inte jättebekymrad. Bilderna tagna vid kyrkan (obviously) och Sjöängen.

Osby by night:

 

 

 

 

 

 

Tack Jörgen

Ett inlägg jag inte riktigt vet hur jag ska inleda. Ett inlägg om ett sorgligt avslut, om värme, om intryck och om avtryck.

Jörgen Johansson har lagt ner sin kamera.

För tidigt. Alldeles för jävla tidigt.

Jag vill skrika alla de svärord jag kan komma på, jag vill förbanna orättvisan och jag vill hylla dig Jörgen, för att du var en så enastående människa och för att du under ditt liv blev en del av så många andras liv.

Den unika fotoblicken resulterade i ett oräkneligt antal bilder och just detta exklusiva bildspråk gör dina bilder så lätta att identifiera. Bilder som talar, som skriker, som sjunger och som viskar fram sina berättelser och sina budskap.

Bilderna från flyktinglägren i Grekland fick mig att nästan tappa andan här hemma i min supertrygga svenska verklighet, bilder som gjorde så förlamande ont, som var så viktiga att visa upp, som fick mig att skämmas över mitt välordnade liv. Jag frågade dig vid ett tillfälle hur man klarar av att dokumentera ett sådant tragiskt allvar. Du funderade en stund innan du svarade:

– Det tror jag inte man gör egentligen.

Stunderna i diket och presstältet på Helgeåfestivalen, där den studsiga energin under fotograferingarna omvandlades till fokuserat allvar så fort du satte dig ner för att arbeta med bilderna.

Den dagen då jag sprintande och i panik försökte rädda mig och mina kameror undan det galna ösregnet och du givetvis lyckades hinna med att fotografera hur jag mest såg ut att bestå av regnvatten.

Som jag skrattade åt den bilden.

Jörgen – du har inspirerat mig så mycket i mitt fotograferande. Alltid varm, alltid generös, alltid med tid för andra. Alltid med ett vänligt ord och alltid med tid över för de runt omkring dig.

Jag sörjer en kollega och en medmänniska och en eldsjäl. Jag är också tacksam över att ha fått förmånen att lära känna dig.

Ikväll brinner det två ljus för dig här hemma. Bara ett var helt enkelt inte tillräckligt.

Tack för din tid här på jorden.

Tack för allt.

 

 

 

Julkortet

God tomtetid och hoppas att ni får möjlighet att äta så mycket knäck, ischoklad, sill och julskinka som ni bara kan. Men inte sylta, sylta är ett hemskt påfund.

Bloggens julkort är alldeles och helt fullständigt pinfärskt, fotot är taget idag den 24:e december 2019, i ett regnigt och särdeles decembergrått och vinterrått Osby.

Men jul blir det ju ändå, oavsett väder.

Hoppas er dag blir mysig, den förkylda Bloggen ska tillbringa dagen och kvällen under en filt i soffan. Det är också jul, på sitt sätt.

Jullunch idag blir tacos på tjocka revben, en korsning av julafton och fredag, tänker jag.

Host, snörvel, nys.

På återseende.

 

 

 

Nyskapelse

 

 

Skapa din värld. Dig själv.

Om kaoset överväldigar, stå stadigt. När vågorna skvalpar oroväckande i det livscanvas du har format, när en liten destruktiv tromb hotar att virvla bort din verklighet, när du balanserar på svajande golv – glöm då inte det viktigaste:

Du kan forma om, forma fritt, forma åter.

Nyskapelse är alltid där. Den möjligheten är din.

Kombinera mera

Jag har tagit fler bilder än någon kan räkna och har slitit ut en kamera eller två i processen… Jag har hårddiskar som håller på att spricka av alla foton som trängs därinne.

Idag tittade jag på mina bilder, samtliga tagna i mitt hörn av Skåne. Och jag tänkte, knåpade, grejade.

 

Svajigt Vatten

 

Tre Årstider.

 

 

 

#vinterland #29,5

Jag omfamnade decembers första dag – den spirande föraningen om vinter genom det puderlätta täcket av årets första snö: mjuk som fjäderlätt dun mot en kall kind. Viskningar om stundande juletider, om tända ljus, bjällerklang och om gemenskapens glädje.

Det knarrade lite lätt under skon där vid strandkanten av den isgnistrande sjön, så sorglöst okomplicerat inramad av det skiraste av istäcke. Som sockerglasyr.

En himmel så blek och så kämpande mot det ofrånkomligt nalkande eftermiddagsmörkret. Granar som snart ska slumra in i nattsömn med sina grenar som ser ut att vara täckta i ett sprött lager av änglafluff.

Första december alltså.

 

 

 

 

 

 

 

 

Eller, det var snorkallt. Riktigt förbaskat apkallt. Ett paradis för en isbjörn.

Jag hade glömt vantar men planerade redan från början att vara supersnabb i fotograferandet. Det tog dock f-n emot att lämna bilens värme (29,5 grader, tackar som frågar) och brännande stolsvärme. Jag hade axlarna vid öronen och knäskålarna skallrade.

Uppoffringarna för konsten, ni vet.

Jag frös. Kameran frös. Till och med min mössa frös. Mina skor frös definitivt.

Vintern – go home.

Aaaargh!

Är det maj snart?

#inteallsbitter

#fryserbakdelenavmig

#somenistid

 

En droppe, en pärla, en tår

 

——————————

 

Trilla.

Snubbla.

Bara falla.

I livet, från träden, på marken.

Kaos och krasch, förintande och irreparabelt.

Eller ändra bana till det oväntade nya.

Och skapa sig ny helhet.

Som en bubbla, en droppe, en pärla, en tår.

 

——————————

 

 

Blixtrigt lyft

Hösten är här. Det är färger både hit och dit och mitt konstanta bildtänkande gör därmed att hjärnan går på högvarv.

Det har inte blivit så många höstfoton i år ännu för min del, det har varit fotboll och brandbilar istället, men just ikväll så engagerade jag båda kamerorna och traskade iväg.

Jag valde också ett lite annorlunda tillvägagångssätt, ihop med det fasta 50-millimetersobjektivet så drog jag på med blixt. Och det är ett enkelt tips att testa – det kan ge dina foton ett oanat lyft.  Och kom ihåg, mobilen funkar alldeles ypperligt att plåta med.

Naturligt ljus äe vanligtvis min filosofi men ibland är det nyttigt att gå utanför sin bekvämlighetszon.

I give you: träd!

 

Lönn.

 

Annan lönn.

 

Lärkträd.

 

Rönn.