Jakten på den försvunna dieseln

Fredag morgon. Klockan visar 07.02.

Jag drar snabbt handbromsen när jag parkerat bilen och jag skyndar mig att packa ut mina grejor. Enligt inbjudan är det uppställning kl 07.00 när Grupp 4 hos Räddningstjänsten i Hässleholm ska gå på sitt skift och jag klarade alltså inte riktigt tiden.

Jag lastar ur larmställ och hjälm på ”min” krok i vagnhallen och hastar upp till lunchrummet, visar upp min muta (hembakade kanelbullar) för de församlade brandmännen och inser att jag inte är sist på plats. Skiftets yttre befäl, Per, har råkat strula till det där med att ställa väckarklockan rätt, och jag hinner alltså före honom.

Puh.

Sagda yttre befäl släntrar in en stund senare och det blir kaffe och genomgång vid larmbordet, ordinarie styrkeledare är ledig och Janne ersätter den gulhjälmade vakansen. I övrigt är det ”mitt” gamla vanliga gäng: Johan, Roger, Lasse och Jonatan som ska vakta kommunen det här dygnet och även dagskiftet bjuder på bekanta ansikten i form av Martin, Daniel och Micke.

 

Morgonsamling

 

Den tidiga morgonen innebär tydligen fysträning. Det är inget som är främmande för min del, jag tränar gärna, men avstår från att hänga med styrkan ut på joggingpass, eftersom jag misstänker att deras version av lugn löpning (vilket är min nuvarande nivå), inte motsvarar mina förväntningar och jag vill ha lite energi kvar till resten av dygnet.

 

Hej gymmet!

 

Istället värmer jag pliktskyldigast upp, med en och annan gäspning, med kvastskaftet i gymmet ca 07.45 och lastar en skivstång för marklyft och lyckas dra igenom hela uppvärmningen, dvs 20 repetitioner, innan larmet går. Då är klockan 07.53.

Jag inser att jag inte lär hinna byta om utan drar helt sonika larmstället över träningskläderna och gör sällskap med Per i befälsbilen 2080. Han har bråttom – av informationen från SOS framgår att ett dieselläckage av större art just nu pågår ett par hundra meter från brandstationen.

Vi är strax framme och möts upp av den lastbilschaufför som har råkat svänga för snävt och kört in i en låg murkant som sedan fläkt upp ett hål i fordonets dieseltank. Tanken var i princip full och innehöll 800 liter drivmedel, varav det mesta redan har forsat ut. Ett läckage är givetvis aldrig positivt, men problemet stannar tyvärr inte där – nere vid lastkajen finns nämligen en dagvattenbrunn och det är ner dit som dieseln har runnit.

Styrkan är också på plats med 2010 och 2060 , och påbörjar snabbt arbetet med att försöka samla upp det som fortfarande rinner från tanken och stora mängder av saneringsmedlet absol sopas ut för att suga upp den diesel som ligger på asfalten. Brandmännen konstaterar snart att det endast handlar om ca 50 liter som de har lyckats omhänderta, resten av drivmedlet finns alltså i stadens dagvatten. Det är en underdrift att säga att detta är en dålig sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Per arbetar febrilt med att ringa runt och samla in information för att planera nästa åtgärd. Han kontaktar Hässleholms vatten som snart kommer till platsen, liksom två representanter från miljökontoret, och snart gör även restvärdesledaren Roger oss sällskap.

Ju längre minuterna går, ju längre färdas dieseln under marken och det är snabba beslut som gäller och eftersökande av dieseln börjar i olika brunnar utanför stan.

Jag har många bilder, både från den här insatsen och från resten av dygnet, och jag tänker att vi stoppar historien där och tar nästa del i morgon.

Jag kan dock göra ett litet avslöjande: den inplanerade frukosten, som enligt schema ska inträffa kl 09.00, blir inte av.

På återseende.

 

Jösses, det hände en del 2017.

Bloggen brukar på olika vis sammanfatta sitt fotoår. I år blir det i två inlägg och innehåller en drös bilder från månaderna som gått.

När jag tänker tillbaka på 2017, alltså innan jag bläddrat bland bilderna, så är det med en varm och glad känsla. Spontant minns jag att det har hänt många bra saker och många roliga fotoupplevelser har det ju självklart blivit. På så sätt fungerar bloggen som en lite bilddagbok faktiskt och jag är glad att jag får bo hos Norra Skåne och visa upp mina bilder.

Redo? Då backar vi bandet då då.

Januari

Januari inleddes med en bänk och en undran om vem som suttit där och vem som skulle sitta där. En lagom hög med frågetecken fick alltså inleda ett helt oskrivet år.

Det blev sedan supernära närbilder, omvänd fotografering och ett träd i mörker innan projektet med skor hade premiär.

 

 

 

 

 

Februari

 

Skoprojektet levde vidare såklart med manliga, kvinnliga och barnsliga skor. Jag och Vädret kom på kollisionskurs med varandra (igen) en kväll när räddningstjänsten i Osby övade islivräddning. Det regnade, regnade, regnade. Och sedan regnade det lite till.

Bloggen firade jubileum också – 300 bildliga inlägg – och gjorde det med en egentillverkad frukt- och grönsaksskapelse – den bilden får mig fortfarande att garva.

 

 

 

 

Mars

Några fler skor, en förklaring till varför räddningstjänsten i Hässleholm har adopterat mig, en snöig och skum övning med samma räddningstjänst och en av vårens höjdpunkter: besök i Revinge tillsammans med brandmän från Osby, Lönsboda och Hökön då det var dags för deras årliga varma rökövning.

 

 

 

 

April

Först tog vi en sneak peak på en hemlig övning i Hässleholm – de är bra på det där, hässleholmarna, att vara hemlighetsfulla.

Sedan blev det bilder från Revinge för hela slanten, måååånga bilder, och bloggen fick förmånen att följa rökdykarna på väldigt nära håll, inne i en brinnande byggnad. Nära på stört omöjligt att plåta men oerhört intressant att kunna stå i princip bredvid en arbetande rökdykare och uppleva den enorma värmen och röken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Maj

Bloggen skrev om deltidsbrandmannen från Lönsboda, Jannike, som uppmuntrar andra kvinnor att söka sig till yrket. Bloggen blev sedan släpad ur en krockad bil av samma räddningstjänst, och fick dessutom skulden för olyckan. För att kunna genomföra detta inlägg fick två extrafotografer rycka in och undertecknad ångrade sig både en och två gånger. Inte för fotandets skull men för att det här med att vara markör under övningar är långt ifrån min bekvämlighetszon. Inte ens i närheten faktiskt.

Bloggen blev sedan kyrklig genom fotografering av ett otroligt vackert bröllop när Tess och Kenny gifte sig i Hästveda kyrka. Därefter publicerade jag hela den hemliga övningen i Hässleholm och avrundade månaden med att hitta ett rapsfält. Som jag konverterade till svartvitt. För det är så jag gör.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Juni

Månaden bjöd på regn, inte helt oväntat, Norra Skånes Familjedag med Pidde Pannkaka, prästkragar (som jag konverterade till svartvitt…), träd och en sammanfattning av ett liv i räddningstjänstens värld när ställföreträdande räddningstchef Ulf Nilsson gick i pension.

 

 

 

 

 

 

 

På återseende!

Musikpaviljongen – en sådan där het potatis

Ja, det har ju skrivits en och annan spaltmeter om musikpaviljongens vara eller icke vara på den plats i Hässleholm där den i dag står.

Jag har kört förbi otaliga gånger men det var inte förrän i dag som jag passade på att låta en av mina kameror kika närmare på den lilla halvcirkelformade byggnaden. Efter att jag knäppt två bilder bestämmer sig vädret för att det får vara nog och tömmer hela sin vattenreservoar över mitt huvud.

Det blir en lite passande stämning – det envist dunkande mörkgrå regnet och den slitna paviljongen med sin flagnande vita färg och håliga betongpelare, en slags vårdeprimerad symbios.

Och på paviljongens golv ligger en bortglömd latexhandske i en förvriden hög.

 

DSC_1539


DSC_1530

 

DSC_1528

 

DSC_1510

 

DSC_1534

 

DSC_1535

 

DSC_1537

 

DSC_1532

 

DSC_1514

 

DSC_1512

 

DSC_1527

 

DSC_1518

 

DSC_1525

 

DSC_1509

 

DSC_1545

 

På återseende.