Björn och Sme’ns

Helgeåfestivalen handlar ju mycket om musik av det lite tufft hårdare slaget, men viss variation finns.

Sme’ns Baglomma, festivalens husband, var i år tillbaka efter ett års påtvingat uppehåll och även Björn Rosenström stod på scenen i Knislinge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Natur(inte)ligt

Ibland måste man helt enkelt se naturen med andra ögon. På ett lite bakochfram-vis.

Vänligen,

Galen Fotograf

 

 

 

 

 

 

 

Rökigt. Skumt.

Det var soligt och behagligt varmt ikväll. Vad passar då bättre än att hänga på räddningstjänsten?

Ikväll var det brandmännen från Osby som hade kall rökövning på schemat, detaljer om övningsupplägg får ni tyvärr inte eftersom tre grupper till ska utföra samma moment och det vore lite trist att sabba överraskningen.

Men bilder ska ni få.

Varsågoda, det var så lite så.

 

Någon ringer in ett larm, och sedan händer det saker:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rosa. Grönt. Rött med prickar.

Just nu ligger naturen i startgroparna på ett så explosivt sätt att jag nästan blir matt å dess vägnar. Jag älskar den här tiden på året, för en så överfrusen person som jag så är löftet om månader av värme nästan överväldigande.

Och att resultatet dessutom innebär färger är en stark bonus. Sverige – landet som saknar kulör från november till slutet av mars. Sedan börjar det, sakta, sakta smyger sig små gröna pyttelöv sig fram och konstigt formade knoppar sticker fram för att liksom kolla läget.

Och jag vet att en morgon så kommer jag att vakna, dra upp rullgardinen (mörkläggande, tack Ikea) och upptäcka att världen ser ut som om någon kräkts fram en målning av Monet. Det går snabbt och är oundvikligt men alldeles, alldeles underbart.

 

Idag gick jag inte längre än till min egen halvsömniga trädgård. Som vanligt har jag fotat nära, exempelvis upptäckte jag inte nyckelpigan förrän jag zoomade in på en gren.

Kamera: Nikon D7000 med Tamrons teleobjektiv 75-300 mm.

Bakgrundsbelyst, naturens egen studiotekniker slår till igen. Bara för mig att plåta och se glad ut.

 

En nyckelpiga!

 

Fortfarande bara en nyckelpiga.

 

Små och konstiga sitter de på ett av mina miniträd i trädgården.

 

Snirkligt, grönt. Ett större miniträd.

 

Milt rosa och med den vackra bokehn (de runda prickarna i bakgrunden). Harmoni. Eller så är det min stendöda ljung från i vintras.

 

Why the sad face?

 

På återseende.

Accessoarer, darling. Accessoarer.

I förra inlägget skrev jag lite om mina kameraköpstips, kolla in det om du inte läst det ännu. I dag tar vi fortsättningen – tillbehören.

Detta är till viss del om sådant man behöver och sådant man villhöver.

Självklart behöver du objektiv till ditt kamerahus. Om du läser på fotonördsidor på nätet så kallas dessa även glugg eller optik. I alla fall, det är ju den del som sitter mitt fram på kameran och som sticker ut olika mycket.

Köper du en kamera så ingår oftast ett standardobjektiv som ser nätt och trevligt ut och som oftast heter 18-55 mm. Det är helt enkelt ett litet zoomobjektiv som startar från vidvinkelläge och som låter dig zooma in lite grann.

I övrigt är det det tråkigaste du kan äga. Det finns inget med detta objektiv som gör fotografering roligt. (Nu kommer vi ihåg att den här branschen handlar mycket om tyckande och att du just nu läser mitt tyckande).

Men visst, ingår det i köpet så tacka och ta emot, det är bättre än inget. Men du kommer i princip enbart att kunna fota utomhus under bra ljusförhållanden med det och på avstånd.

Jag skulle tipsa om att i alla fall utöka gluggstallet med ett litet nätt fast objektiv som är ljuskänsligt, alltså tillåter en stor bländare. Jag gillar mest mitt 50 mm men äger även ett 35 mm. Båda två tillåter snygg porträttfotografering och just 35:an har en bra närgräns så att jag kan fota små saker. På plussidan är dessutom priset: du behöver troligen inte sälja hela din aktieportfölj för att ha råd.

OBS! Köp UV-filter till SAMTLIGA objektiv. Det är världens billigaste investering och skyddar ditt objektivs lins. Mycket billigare med nytt filter än nytt objektiv. Sedan finns det en hel hög andra filter med olika funktioner, men dessa lämnar jag därhän just nu.

Älskade 50 mm:

 

 

 

Ett teleobjektiv är guld värt som standard.  Mitt ena är ett väldigt billigt Tamron, 75-300 mm, som verkligen varit en pålitlig arbetshäst. Bland annat Tamron och Sigma gör objektiv till både Canon och Nikon och är i flera fall att föredra framför originalprylarna, så kolla runt lite.

Jag vet att mitt teleobjektiv fått kritik för att vara något långsam i autofokusen, men jag har aldrig upplevt detta som ett problem. För en proffsfotograf som mestadels fotar väldigt snabb sport är det en annan sak, men jag har fotat en hel del fotboll, och är nöjd. Det är inte så ljusstarkt på pappret men har överraskat mig positivt. Framförallt ger det ganska mjuka bilder vid full zoom och när ljuset inte är som starkast. Som exempelvis dessa bilder:

 

 

 

En allroundzoom med lite större zoomomfång är rätt praktiskt också. I min väska finns Nikons eget 18-105 och det sitter väldigt ofta på en av kamerorna. Skönt att ha när man inte orkar byta objektiv mitt i en fotografering. Dessa två är fotade med detta:

 

Round and round we go.

 

 

En annan pryl på ”måstelistan”, om du vill ta snäppet bättre bilder, är en extern blixt som du kan rikta åt olika håll. Även här finns andra märken att kika på, jag har en Nissin som funkat till allt som jag har önskat. Nu är jag ingen blixtfotograf men mitt råd är enkelt, undvik den inbyggda blixten – den är hin håles avkomma.

Jag äger även en ringblixt, en kul liten pryl men som mest faller inom villhöverkategorin.

Batterigrepp är en sådan sak som fotografer går igång lite på. Det är helt enkelt en extra del att skruva fast undertill på kamerahuset där du stoppar in ett extra batteri. Det förändrar dock greppet lite, vilket kan vara både positivt och negativt, bland annat blir det mycket lättare att fota på högkant, dvs stående bilder men kan också göra att du tycker kameran blir för tung och klumpig. Du känner dig dessutom lite tuffare med ett batterigrepp…

Stativ är en annan kul pryl (som verkligen inte är nödvändig till att börja med). Vill du fota i mörker och inte tänker använda blixt så är ett stativ såklart suveränt och jag kan rekommendera ett med snabbfäste, vilket gör att du bara klickar i och ur din kamera.

En liten fjärrutlösare är ingen dyr investering heller som komplement, och gör att du inte behöver röra kameran, perfekt vid selfies eller när du vill undvika minsta skakning vid avtryckartillfället. En ”kreativ” selfie, tagen med stativ och fjärrutlösare:

 

Selfie on a black rug.

 

Sist men inte minst, vad ska du asa runt all denna utrustning i?

Det är väl värt att köpa en kameraväska av något slag och snälla tänk då lite smart. En axelremsväska verkar kanske som ett billigt och lätt val men kommer att göra dig irriterad och eventuellt sned, innan du vet ordet av. Kolla efter något som är anpassat för att bäras omkring, inte bara för att förvara något i.

Jag kör med ryggsäck, min är från Lowepro och har dessutom fördelen att kamerafacket öppnas in mot ryggen, bra ur stöldrisksynpunkt.

 

Alltså, det finns mängder med prylar att införskaffa till sin kamera. Viktigast är dock kamera, objektiv och inte minst entusiasm. Det är dock ytterst få affärer som säljer det sistnämnda.

 

På återseende.

Köpa kamera? Hur stor är din handväska?

Det finns två frågor som jag fått fler gånger än jag kan minnas:

– Ska inte DU bli brandman? Svar: Tack, men nej tack. (Vem ska då fotografera alla röda bilar och hjälmförsedda gubbar och gummor, liksom? Vavava?)

– Jag ska köpa kamera, vilken ska jag välja? Svar: DBP (det beror på).

Slut på inlägg. På återseende.

 

Nä, skojar bara.

I dag ägnar vi oss åt fråga två, jag vill dock påpeka att texten nedan är mina personliga åsikter och frågar du någon annan fotonörd så får du säkert annorlunda svar.

Fotografering är jätteroligt (#partisk) och vill man ta ännu bättre, roligare och proffsigare bilder, på ett både enklare och svårare sätt, så är en systemkamera da shit. Men det är en djungel där ute, på riktigt, vad gäller tillverkare, modeller och framförallt åsikter. Men detta är min blogg så här låter jag mitt tyckande och tänkande härja oövervakat.

Men jag ska bena ut det lite.

Vad gäller tillverkare så är det lite som gamla fejden SAAB vs Volvo, men heter i min värld Canon vs Nikon. För vissa är denna polarisering säkert på blodigt allvar men i de kretsar jag umgås i så är det mest en skojgrej, och ett utomordentligt bra sätt att bryta isen. ”Jaså, en Canon säger du? Stackars, stackars dig, jag beklagar verkligen. Här, vill du hålla i en riktig kamera?”

Jag använder Nikon. Det hände sig under min tonårstid då jag först snodde pappas kameror av just det märket och sedan, när jag köpte en egen Nikon 401x, så var det ju bland annat för att jag kunde fortsätta låna hans objektiv.

Det finns dock fler märken på marknaden, min okunskap är där på en oerhörd nivå, men Minolta, Fuji och Sony tillverkar också systemkameror för vanligt folk och som har fått bra recensioner. Goggla för mer vettig info.

Fördelen med just Nikon och Canon är dock att utbudet på begagnatmarknaden är bra, både vad gäller kamerahus och tillbehör som objektiv, batterigrepp etc.

Men innan du väljer kamera så försök klura ut vad du kommer att fota mest. Semesterbilder? Bilder på familjen? Sport? Selfies? Vilka miljöer kommer din kamera att befinna sig i? Hur stor/liten kamera vill du ha, det vill säga: hur stor är din handväska?

 

Ska du fota rörliga motiv?

 

Exempelvis så använder jag Nikon D7000, en modell med rätt många år på nacken. Men det är inte ett ändamål i sig att köpa det allra senaste, om du inte har finanserna att supporta sådant såklart. Min kamera har fördelen av ett tätat chassi (alltså själva kroppen, kamerahuset) och har utsatts för rökdykning med riktig brand och även diverse väder såsom århundradets skyfall under Helgeåfestivalen för ett par år sedan, ett regn som faktiskt temporärt avlivade några av kollegornas kameror.

Och ska du fota sport så kan det vara en fördel med en kamera som tar ett högt antal bilder per sekund.

Det finns en otroligt viktig sak, oavsett vilket kameramärke och vilken modell du väljer: hur ligger kameran i handen? Känns det som om du har tag om kameran och kan du nå alla knappar och rattar och annat mög som du behöver använda? Var inte rädd för att testa flera olika kameror och även modeller inom samma märke, du kommer att märka när det känns rätt.

Lite grann som att välja bröllopsklänning, du bara VET. Typ.

Sedan har jag en personlig preferens, som jag tror en nybörjarköpare kanske ska fundera över, och det är hur lätt det är att ändra kamerans inställningar. Det spelar ingen roll hur mycket du pluggar in om ISO, slutare och bländare, när det tar femtielva år att ändra bländartalet för att det är så meckigt att du glömmer hur varje gång. Och du kanske står i en fotosituation som kräver finjusteringar raskt och ofta för att solen går i moln eller det glada barnet som du ska fota inte alls tänker sitta stilla på sin söta filt längre, utan galopperar iväg på raketbränslestinna ben.

Tyvärr är det så att de lite billigare modellerna (jag pratar Nikon nu, men tror att det kan gälla Canon också), till stor del kräver att du ska ratta in i menyerna för att ändra. Mina kameror har menyer som det tar en dag att bläddra igenom, men i princip alla inställningar når jag plättlätt från kamerans bakstycke och ovansida. Det blir roligare att plåta ju mindre knöligt det är. Jag är helt övertygad om att de billigare kameramodellerna hittas till salu på diverse Facebooksidor för att användaren helt enkelt tröttnat på fotografering bara för att den där kameran som marknadsförs som ”enkel”, mest blev en huvudvärk.

Har du inte ekonomi, tänker du? Då vill jag att du förflyttar dig lite längre upp i texten där jag nämner begagnat. Ingen av mina kameror är fabriksnya, en är inhandlad på Blocket och den andra på Tradera. Du behöver dock veta, så långt det går, att säljaren är seriös, hur kamerans skick är (särskilt hur ren den är invändigt), antalet exponeringar (dvs hur många bilder som kameran har tagit) och att inte kameran är stulen – det är nämligen inte bra.

Det finns fler specialplatser på internätet som är populära, exempelvis Scandinavian Photo och Cyber Photo, och på många fotoforumsidor misstänker jag att det finns finns köp- och säljavdelningar.

En annan detalj, som jag inte anser är superviktig, är displayen på kamerans baksida. Om du ska använda kameran till att filma så är den nog av större betydelse, men om du som jag använder den lilla sökaren längst upp för att bestämma vad du ska fota och var skärpan ska ligga, så är displayen av underordnad betydelse. Vissa kameror har vinklingsbar skärm, om man vill fota ur en konstig/obekväm vinkel men jag säger: klä dig rätt i oömma kläder och våga lägga dig på marken om det är det som krävs för den perfekta bilden.

 

Var inte rädd för att inta obekväm fotoställning.

 

Sammanfattningsvis:

-kameramanicken ska gå att hålla i.

-kan inställningarna snabbt ändras utan explosiv frustration på hög nivå?

-kolla begagnat.

-seriös säljare, ingen baklucka på en mörk bakgata.

Nästa gång snackar vi tillbehör. Vad behöver man och vad villhöver man?

På återseende.

 

 

Swörl ätt å twå – serjäfåtå

Natur är ändå en rätt cool grej (ja, Photoshop också såklart).

Bilderna nedan är inte magiskt producerade på något sätt utan blir rätt softa redan i kameran med mitt snorbilliga teleobjektiv, ett Tamron 75-300, det har tjänat in sin inköpskostnad hundratals gånger om. Jag har plåtat i RAW och snabbehandlat i Adobe Camera Raw, det är alltså ingen avancerad redigering i Photoshop, med trehundra lager och olika masker, som pågått.

 

Detta blir också dagens tips – att fota en serie av något. Exempelvis samma träd – olika redigeringar, eller som här: mönster som uppstår när vattnet bryts över en sten, precis vid ytan. Inga dramatiska kaskader alltså utan mjuka virvlar.

Platsen är Osbysjön.

 

Swirls 1:

 

 

 

 

 

 

Swirls 2:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När kameran frös

Jag vet inte om det har framgått, men jag hyser ingen större kärlek (eller ens minsta gnutta välvilja), vad gäller vintern.

Det är kallt.

Det är mörkt.

Det regnar is.

Det snöar.

Det slaskstänker långt upp på byxbenen.

Det är KALLT!

Jodå, jag kan också tycka att vinterlandskap kan vara oerhört vackra, nästan så att det tar andan ur en. Om jag sitter inomhus under en filt (jag är stolt ägare till en elektrisk värmefilt, den är en av mina bästa vänner), och kollar vyn genom fönstret, vill säga.

Jag jobbade under många år utomhus och det kan ha vintertraumatiserat mig. När du jobbar med hästar och undervisar i ridning så blir du fasen i mig rätt sur på vintern efter ett mycket kort tag. Vintern är bara i vägen.

Så att jag nu fotobloggar vinterbilder borde alltså uppskattas av er. Även om ni inte gillar själva bilderna (smaken är ju ändå som den dära baken), så hoppas jag innerligt att ni liksom kan hylla insatsen. Jag gick ut. Jag sjönk ner i snön. Jag fick snö i ögonen. Jag fick snö innanför kängorna. Jag frös om händerna. Kameran frös.

 

 

 

 

 

 

 

Snö, schmöö…

Vitt. Snö.

Fluff. Slask.

Vinter. Snöfall.

Jul. Isvind.

Flingor. Kyla.

Januari. Februari.

Skare. Mörker.

Pulka. Kristaller.

Ljus. Stillhet.

Tassavtryck. Gula fläckar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotografen ingår inte, men är där. Såklart.

Totalinfo från SOS:

Bussolycka – linjebuss som kört av vägen på rikväg 30, i höjd med Musteryd.

Bussen ligger på sidan.

Ingen pågående brand.

Oklart antal drabbade. Flera personer utanför bussen.

 

Det här är fortsättningen på förra inlägget från min dag i Ljungby och samverkansövningen i tung räddning. Det är eftermiddag och larmet har alltså gått. Räddningstjänsten är på plats strax innan ambulansen och brandmännen skaffar sig en snabb lägesbild. Bussen från Länstrafiken Kronoberg har vält och den närmast kusliga tystnaden bryts snart när upprivna rop på hjälp hörs från det stora fordonets innandöme.

Bussens dörrar är blockerade efter olyckan och det blir initialt att ta takluckevägen in för räddningspersonalen, innan vindrutan (här ersatt av plywood, som ni kan se på bilderna), har sågats upp. Inne i olycksfordonet är det närmast kaos med passagerare och lösa stolar. Och det är uppenbart att knappt någon av alla passagerarna har suttit bältade vid olyckstillfället.

Målet med övningen är bland annat att öva kommunikation, struktur och organisation mellan ambulans och räddningstjänst vid en större händelse. Fokus ligger på hur skadeplatsen bäst ska organiseras, vilken prioriteringsordning som gäller för de skadade, hur evakuering ska kunna ske på smidigast sätt och stor vikt fäst givetvis vid räddningspersonalens egen säkerhet.

Övningen körs två gånger den här eftermiddagen och andra gången larmet dras så kan det vara så att en fotograf har parkerat sig inne i bussen. Längst bak, och inte på något bekvämt säte heller utan lite bakom två lösa säten, inklämd mot väggen i en så oergonomisk position att ena benet raskt domnar av. Men vad gör man inte för konsten liksom.

Bara att ta sig in i bussen med kamera och larmställ är en fotografisk och akrobatisk bedrift av stora, viga mått och jag är alldeles för stolt för att be om assistans men lyckas till slut välta mig in genom ena takluckan.

Jag har bett övningsledningen informera extra tydligt om att fotografen INTE ingår i övningen och således inte ska släpas ut på bår med nackkrage (man vet ju aldrig). Istället kan jag i lugn och ro och på väldigt nära håll dokumentera räddningsarbetet från vad som definitivt är både första parkett och backstage samtidigt.

Och jag är gravt imponerad över hur smidigt och effektivt de skadade tas om hand, och där finns allt från de som med viss hjälp kan gå ut själva, till svårt skadade passagerare som måste plockas ut den trånga takvägen, efter att ha grävts fram från under bussens demolerade inredning.

Är ni redo för en massa bilder?

Kom nu ihåg att det inte är jag som plåtat knasigt, jag sitter ju i en vält buss. Okej.

 

Vält buss. Vilket är vad följande bilder handlar om.

 

Räddningstjänsten är på plats.

 

Inne i bussen råder stor oreda.

 

Strax dyker första ambulansen upp.

 

 

 

Ett sjukvårdstält ska resas…

 

…inte en helt lätt uppgift.

 

 

 

 

Men till slut så.
Skadeplatscontainern innehåller massor av lämplig utrustning.

 

Samråd.

 

Styrkeledarna från diskuterar. Är platsen säker? Hur ska vi på bäst sätt evakuera passagerarna?

 

 

 

 

 

 

Enda vägen in är till en början via bussens takluckor.

 

 

Min utsikt om jag tittar uppåt.
De skadade passagerarna ligger huller om buller inne i bussen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är trångt och bökigt inne i den välta bussen, trots det går räddningsarbetet både snabbt och smidigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill rikta ett enormt tack till alla inblandade för att ni lät mig vara med. Kanske ses vi igen vid tillfälle.