Jakten på den försvunna dieseln

Fredag morgon. Klockan visar 07.02.

Jag drar snabbt handbromsen när jag parkerat bilen och jag skyndar mig att packa ut mina grejor. Enligt inbjudan är det uppställning kl 07.00 när Grupp 4 hos Räddningstjänsten i Hässleholm ska gå på sitt skift och jag klarade alltså inte riktigt tiden.

Jag lastar ur larmställ och hjälm på ”min” krok i vagnhallen och hastar upp till lunchrummet, visar upp min muta (hembakade kanelbullar) för de församlade brandmännen och inser att jag inte är sist på plats. Skiftets yttre befäl, Per, har råkat strula till det där med att ställa väckarklockan rätt, och jag hinner alltså före honom.

Puh.

Sagda yttre befäl släntrar in en stund senare och det blir kaffe och genomgång vid larmbordet, ordinarie styrkeledare är ledig och Janne ersätter den gulhjälmade vakansen. I övrigt är det ”mitt” gamla vanliga gäng: Johan, Roger, Lasse och Jonatan som ska vakta kommunen det här dygnet och även dagskiftet bjuder på bekanta ansikten i form av Martin, Daniel och Micke.

 

Morgonsamling

 

Den tidiga morgonen innebär tydligen fysträning. Det är inget som är främmande för min del, jag tränar gärna, men avstår från att hänga med styrkan ut på joggingpass, eftersom jag misstänker att deras version av lugn löpning (vilket är min nuvarande nivå), inte motsvarar mina förväntningar och jag vill ha lite energi kvar till resten av dygnet.

 

Hej gymmet!

 

Istället värmer jag pliktskyldigast upp, med en och annan gäspning, med kvastskaftet i gymmet ca 07.45 och lastar en skivstång för marklyft och lyckas dra igenom hela uppvärmningen, dvs 20 repetitioner, innan larmet går. Då är klockan 07.53.

Jag inser att jag inte lär hinna byta om utan drar helt sonika larmstället över träningskläderna och gör sällskap med Per i befälsbilen 2080. Han har bråttom – av informationen från SOS framgår att ett dieselläckage av större art just nu pågår ett par hundra meter från brandstationen.

Vi är strax framme och möts upp av den lastbilschaufför som har råkat svänga för snävt och kört in i en låg murkant som sedan fläkt upp ett hål i fordonets dieseltank. Tanken var i princip full och innehöll 800 liter drivmedel, varav det mesta redan har forsat ut. Ett läckage är givetvis aldrig positivt, men problemet stannar tyvärr inte där – nere vid lastkajen finns nämligen en dagvattenbrunn och det är ner dit som dieseln har runnit.

Styrkan är också på plats med 2010 och 2060 , och påbörjar snabbt arbetet med att försöka samla upp det som fortfarande rinner från tanken och stora mängder av saneringsmedlet absol sopas ut för att suga upp den diesel som ligger på asfalten. Brandmännen konstaterar snart att det endast handlar om ca 50 liter som de har lyckats omhänderta, resten av drivmedlet finns alltså i stadens dagvatten. Det är en underdrift att säga att detta är en dålig sak.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Per arbetar febrilt med att ringa runt och samla in information för att planera nästa åtgärd. Han kontaktar Hässleholms vatten som snart kommer till platsen, liksom två representanter från miljökontoret, och snart gör även restvärdesledaren Roger oss sällskap.

Ju längre minuterna går, ju längre färdas dieseln under marken och det är snabba beslut som gäller och eftersökande av dieseln börjar i olika brunnar utanför stan.

Jag har många bilder, både från den här insatsen och från resten av dygnet, och jag tänker att vi stoppar historien där och tar nästa del i morgon.

Jag kan dock göra ett litet avslöjande: den inplanerade frukosten, som enligt schema ska inträffa kl 09.00, blir inte av.

På återseende.

 

Vid vatten

”Mina” träd vid Spegeldammen i Osby har jag visat upp tidigare, men då i iskall vinterskrud.

I går morse, när oktoberdiset fortfarande slogs med solen, så körde jag förbi Spegeldammen och var tvungen att stanna och fotografera. Jag var på väg för att fota en fotbollsmatch och det enda objektiv jag hade med mig var ett 75-300 mm, vilket normalt kanske inte hade varit med förstahandsval.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I morgon ska jag återgå till det som jag gör bäst – blåljusfotografering.

På återseende.

Om igenrostade lås, grön mossa och oidentifierade växter

Bär, metall, mossa och rost – idag blir det ännu en liten kik på naturens detaljer och mest fokus ligger på det riktigt korta skärpedjupet där bara en lite del av bilden är skarp.

Kameran är en Nikon (what else, liksom) D7000 med ett nätt litet 35 millimeters objektiv som är perfekt till just den här typen av bilder.

Intelligenta telefoner har dock ofta en funktion där du kan ställa in bländarstorleken (hur stort ”ljusinsläppshålet” ska vara) så testa gärna. Annars finns det ett litet fuskknep jag oftast använder när jag ska ta närbilder med mobilen: innan du komponerar bilden – zooma in lite. Vips så har du en oskarp och lite sådär proffsig bakgrund.

Tips från fotograftantscoachen: din telefons kamera har troligen fler intressanta inställningar än du hittills upptäckt…

Så, sjas iväg och testa. Have fun – always have fun.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

EM-kval i Vittsjö!

Ibland råkar jag bli fotbollsfotograf. Oftast är det äldsta ungens flicklag som hamnar framför kameran men idag blev det internationellt på idrottsplatsen i Vittsjö.

Matchen var EM-kval för F-18 och Slovenien och Kazakstan stod på planen och anledningen till att den här bloggen var på plats var att vårt osbylag fått uppdraget att eskortera de båda lagen in på planen.

Jag är ingen fotbollskommentator så vi kan skippa detaljsnacket och direkt avslöja att Slovenien krossade motståndet och vann med 14-0.

På tisdag möter förresten det svenska laget just Slovenien i lilla skånska Vittsjö och då blir det gruppfinal. Osby F07/08 finns då återigen på plats som maskotar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

 

 

Löving it! Om naturen hade hashtags

Helt seriöst – hösten handlar ju ändå faktiskt i mångt och mycket om just löv.

 

Vem ska trösta lövet? #ensam #soloartist

 

Löv i motljus. #konst

 

Löv med pool. #bomben! #spaförmyror

 

Spegling i löv. #abstraktskit

 

Baksidan är ofta mer intressant och detaljrik än framsidan. #lövrumpa

 

När löv trappar färg. #varförsåblek

 

Sorgsna löv. #döden #ålderdom

 

Löv ur fokus med oskarp bakgrund. #misslyckande #låtosskalladetkonst

Kramp!

…Svamp!

 

Ni som inte är purunga fattar…

 

Som jag skrev i förra inlägget så är naturen skitintressant just nu. Ta kameran och masa dig ut och plåta. Det finns inga undanflykter för mobilen har du väl ändå troligen med dig, eller?

Och det räcker långt.

 

Tema Svamp idag alltså och bilderna är tagna med Nikon D7000 och en fast 35-millimetersglugg.

 

 

 

 

 

 

 

 

På återseende.

Hör upp, nu är det allvar

Det brutalt skoningslösa sommarsolskenet som gör allt platt och livlöst är över. Och nu ändrar naturen färg samtidigt som ljuset mer liknar sammet.

Så nu fotar vi!

Mobilkamera eller dyraste fullformataren spelar ingen roll om du inte är taggad och vrider inspirationskranen till fullt ös. Jag hoppas att jag kan kicka igång dig lite grann, och som en god förebild så släpade jag ut ena kameran idag, med ett fast 35 millimeters objektiv (ett objektiv jag länge varit ovän med tills jag lyckades få ordning på bakfokuseringen) och invaderade naturen. Jag har arbetat med extremt kort skärpedjup för att försöka skapa något som liknar en målad bakgrund, lite grann åt det konstnärliga hållet alltså.

Och inte la jag tid på att förflytta mig till något avlägset naturskyddsområde heller, utan tog en timmes promenad i mina närmaste omgivningar, fotografering behöver faktiskt inte vara svårare än så.

Kika in här framöver och se naturen genom mina ögon.

I dag blir det blåklockor och jag inte låta bli att tänka på Elsa Beskows otroliga illustrationer. Det är inte omöjligt att någon eller några av bilderna nedan, inom den närmaste framtiden, hamnar i uppförstorat format på min vägg. Jag är mer än nöjd.

 

 

 

 

 

På återseende.

Ge mig ett Q!

Det är riktigt roligt att ge sig på att fota konserter – får du chansen så ta den.

I juli var ett av mina absoluta favoritband på besök i Knislinge för att spela på Helgeåfestivalen – Quireboys. Jag har sett dem en gång förut – i början av 90-talet så det var liksom dags igen.

Och Quireboys äger en enorm styrka som liveband och jag bara njöt. Samt fyllde nästan ett helt minneskort med bilder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har många fler musikbilder på lager, men jag undrar om det inte är dags för lite blåljus i nästa inlägg…

På återseende.

 

 

 

tAKiDA i Knislinge

Det är nästan höstväder utanför mitt fönster, det är då det är som najsigast att öppna datorn och fotominnas sommaren.

Idag blir det en återblick till i början av juli och Helgeåfestivalen. Dag två gästades Knislinge nämligen av Takida och det såg lite ut så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästa gång blir det bästa Quireboys som intar bloggen.

 

På återseende.

×