50-talströska fixar skörden i Röke

Inne i en glänta i granskogen bor Paul Nilsson, 52 år, med sin familj. Gården byggdes upp av hans farfars far och mor.Historien går igen även när det gäller inställningen till arbetet på gården. Medan andra satsar på moderna maskiner och storskalighet ser lantbrukaren i Hålevik fördelarna med äldre traditioner.– Då skulle man ta tillvara allt. Och så dyrt som fodret är idag måste man också använda allt man tänkas kan, konstaterar han och berättar för de många församlade om hur han som en av få fortfarande odlar foderbetor, utmärkt föda åt hönsen och korna, hur grisarna får den bortsorterade potatisen som inte går att sälja, och hur han senast under förmiddagen använde den stationära tröskan anno 1953.

Tröskan – som i många år flyttades mellan gårdarna i Röke – minns många. När Paul Nilsson sätter igång traktorn och en medhjälpare börjar jobba vid den stationära tröskan drar Algustorpsfödde Bjärnumsbon Thord Thornström efter andan.– Herregud! Jag var sju-åtta år när jag såg den sist.Jag kommer ihåg att jag var ”sjuk” och hemma från skolan. Det var ju roligare att se på när grannen tröskade...

Besökarna på gården får även ta del av potatisharpning, och kasta ett öga på Nilssons spannmålskross och kvarn. Många minnen väcks till liv.– Vet du hur många bönder och småbrukare det fanns i Röke år 1942? undrar en dam som presenterar sig som Greta Nilsson.– 186. Idag finns bara en handfull kvar.Paul Nilsson är en, och sköter sitt lantbruk i stort sett själv.– Det är inte någon lysande affär att vara bonde på det här sättet, men det går i alla fall. Jag har ju haft ett stort intresse för det hela livet, säger han och ler.– Andra har veteranbilar, jag har min tröska.Yngve Nilsson från arrangerande Röke sockengille är nöjd med arrangemanget på gården.– Det blev ju en riktig folkfest! utbrister han.