Borta bra men hemma bäst
Undrar du i bland vad som hänt på marken där du går? Det är något jag ofta kan reflektera över. Tyringe är inget undantag från mina funderingar. Ända sedan stormaktstiden har människor färdats längs riksvägen som än idag klyver Tyringe i två delar. Gästgivargården som ligger ett stenkast från mitt barndomshem fick redan på 1600-talet tjäna som härbärge för både människor och hästar på deras väg tvärs igenom Skåne. Jag kan föreställa mig hur de knarriga droskorna dras fram av trötta hästar på den packade grusen. Hur människor i alla väder har rest längs nuvarande riksväg 21, fram och tillbaka av olika skäl. Och i dag gör jag samma sak, fast på ett lite annorlunda sätt.
Vårt samhälle blev under sekelskiftet känt som ”Kurorten”. Patienter lidande av tuberkulos reste till Tyringe Sanatorium, numera Kurhotellet, för vila och näringsrik kost. Vår luft rik på syre och vårt läkande vatten från Radiumkällan tycktes ha en renande verkan mot lungsoten. Pensionat och sjukhem växte upp som svampar runt om i samhället. Många valde att stanna även efter att behandlingen avslutats. Naturen med bokskogarna i Sanatorieskogen har än i dag en stärkande inverkan på oss såväl kroppsligt som mentalt. Här fanns goda möjligheter att må bättre när man åkte härifrån.
Denna lilla by kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat mitt. Den har varit mitt hem under hela min barndom. Vårt stora röda trähus med fina vita knutar uppe på Norregård andra sidan 21:an, ligger tryggt omgivet av gigantiska bokar. Mitt smultronställe på sommaren, och min varma, trygga igloo på vintern. När jag åker härifrån är jag kurerad. Min kropp genom god husmanskost, och min själ genom att umgås med familj och vänner av högsta kvalité. Och under mina händer vilar två katter med svart mjuk päls som också ger en daglig dos av välbefinnande. Speciellt när hela kroppen vibrerar av deras spinnande. Ja, kan man ha det bättre än så?
