Britt, 56, videovarslades – efter 26 år: ”Man blir kall”
Britt Johansson hade precis som många av kollegorna jobbat länge på Bergendahls Food när chockbeskedet kom.
– Jag hade varit där i 26 år. När vi blev kallade till stormöte trodde jag att vi skulle få information, men inte att det skulle handla om uppsägningar för det framgick inte av kallelsen. Även om vi visste att det skulle komma, säger hon.
Att varslen lämnades via en förinspelad film, utan möjlighet att ställa frågor eller kommentera, var hon heller inte beredd på.
– Man blir kall, och chockad. Sen går luften ur en lite. Vi försökte peppa varandra, men det skulle fortfarande vara ”business as usual”, fick vi till oss, minns hon.
”Vad blir det av mig? Vad kan jag? Jag har ju ingen högskoleutbildning. I den ålder jag är, och det är kanske typiskt tjejigt också, är det lätt att tänka så.”Britt Johansson
Beskedet blev starten på vad hon beskriver som ett jobbigt år, med mycket ångest.
– Vad blir det av mig? Vad kan jag? Jag har ju ingen högskoleutbildning. I den ålder jag är, och det är kanske typiskt tjejigt också, är det lätt att tänka så. Och måste jag börja pendla? Det var en viktig fråga för mig som cyklat till jobbet i alla år. Det är inget roligt att vara i en uppsägningssituation.
Samtidigt, konstaterar hon, har hon känt en trygghet i att hon tack vare sin ålder, och långa anställning, haft ett helt års uppsägningstid och möjlighet att få hjälp av Trygghetsrådet.
– Och sen med pushen från Unionen och facket – de har varit duktiga och lugnat med att det finns utbildningar, ”så sitt lugnt i båten”. Men det är klart, man är sig själv närmast. Och jag är en trygghetsmänniska, jag vill ha ett jobb och veta att det fungerar.
Den siste december blev hon uppsagd, men redan en månad tidigare hade hennes arbetsuppgifter tagit slut så hon fick gå hem.
Och den där oron över ett nytt jobb har hon kunnat lägga bakom sig. Nu är hon nyanställd på Snapphanetruck AB.
– En tidigare kollega till mig började här för ett år sedan. När företaget växte och behövde en ny administratör skrev hon ett sms till mig och tyckte jag skulle ta kontakt och träffa dem. Det ledde till att jag hamnade här.
Så slutet gott, allting gott?
– Ja, det tycker jag. Det är verkligen något helt annat. Och jag kände också att när det nu blev som det blev var det kanske bra att byta till något helt nytt. Och det är i Hässleholm också, så jag slipper pendla.