Den livsfarliga zebralagen dödar
Det var ljust och soligt så jag såg henne tydligt och på långt håll.
En tös med blicken stint stirrandes mot mobilskärmen, lurar i öronen och som klev rakt ut på övergångsstället, utan att se sig om. Nej, verkligen, inte det minsta, inte ens en tillstymmelse till koll på omvärlden trots att jag kör en så fräck, röd bil.
När hon passerat kunde jag fortsätta färden medan hon travade vidare, fortfarande med blicken i skärmen.
Ovan skrivna är en ganska typisk trafikbild. Fotgängare kliver ut på övergångsställen utan att ens tänka tanken en bilist kan göra fel, är ouppmärksam, pillar med sin telefon, får en hjärtattack eller plockar upp något från bilgolvet.
Jo, jag vet. Fordonsförare har ”väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.”
Men bara för att jag som bilist har väjningsplikt mot gående, innebär väl inte det att jag som fotgängare lämnar all självbevarelsedrift hemma och blir en fullständigt, lallande fåne utan ansvar så fort det närmar sig vita streck i gatan.
Trafik är livsfarligt, man kan dö och det krävs inga höga hastigheter.
Observera, detta beteende (att bära sig åt som en lallande fåne utan självbevarelsedrift och ansvar alltså) är inget som bara unga människor hemfaller åt. Nädå, denna åkomma slår till i alla åldersklasser.
För några år sedan kom jag och frun körandes på Vankivavägen, en ökänd väg när det gäller riskfyllda övergångsställen. Tidpunkten var tidig vinterkväll utan snö, med andra ord svart som i en säck. Rätt som det är tjoar min fru till och samtidigt ser jag att en man i yngre pensionsålder, klädd i mörka kläder utan reflexer går ut på övergångsstället med långa steg.
En hård tvärbromsning senare och ett par hjärtan i halsgropen, avstyrde olyckan som kunde slutat mycket illa. Brrr. Jag ryser ännu av tanken.
Vidare: Idag är det Förintelsens minnesdag, den internationella minnesdagen för Förintelsens offer, baserad på dagen med samma datum då fångarna i förintelselägret i Auschwitz-Birkenau befriades 1945 av Sovjetiska Röda armén.
Konstaterar dystert att statsminister Stefan Löfven på besök i Israel måste svara på frågor om den allt sämre situationen för judar i Sverige.
(Han deltog i minnesceremonin i Jerusalem över Förintelsen.)
En färsk EU-rapport talar om att Sverige tillhör de länder där judarna har minst förtroende för hur regeringen bekämpar antisemitismen (judehatet).
Det påpekades också att Sverige är en av huvudfinansiärerna bakom FN-organet UNRWA som använder palestinska läroböcker i Gaza och på Västbanken som är marinerade i judehat. Finns inget annat ord än skamligt, möjligen förstärkt med kaskader av svåra svordomar.
Sist ett stänk raseri så här på morgonkvisten. Trots att en ny lag 2016 skulle göra det svårare att fuska med svenska pass försvinner de i en aldrig sinande ström. 2018 tappades 63 500 och 2019 (fram till december) gick 59 200 upp i rök för att ersättas med nya.
De försvunna passen säljs och kan alltså användas av förbrytare, terrorister och plundrare av svenska välfärdspengar.
Svenska pass, en exportframgång vi absolut varken behöver eller vill ha.
