En aldrig sinande trend

– Det är en trend som går uppåt och det har spridit sig till alla åldrar, säger Kristian Nilsson som arbetar som tatuerare på Manifacture Tattoo i Kristianstad.Många äldre förknippar nog tatueringar med fängelse och elände, men av kunderna att döma märker Kristian att det blir mer och mer accepterat överallt.

Denna varma dag trängs besökarna vid Lursjön och överallt skymtas tribals och dödskalleprydda armar och ben. Men även i den mest permanenta utsmyckningsformen skiftar trenderna.– Just nu är det old school som gäller, mycket rosor och svartvitt. Det är även många som vill ha texter och namn, ofta sitt eget. De har väl rätt dålig fantasi, säger Kristian.

Om det är dålig fantasi eller ett säkert kort är svårt att säga, sitt eget namn ändrar man kanske inte lika ofta som partners. – Min första gjorde jag när jag var 15, det var en seriefigur som jag tyckte var skithäftig då. Den blev ganska snart övertatuerad med en Djurgårdstatuering, säger Jimmy Tobiasson Liljemark som gungar dottern Elsa vid Lursjöns lekplats.

Tatueringskonsten är en av de äldsta utsmyckningstraditionerna som finns. Den går tusentals år tillbaka i tiden och kan kopplas till en mängd olika kulturer där tatueringen haft rituella och magiska betydelser, tjänat som symboler för religiositet eller olika skeden i livet och även fungerat som en markör för vilket yrke man tillhörde.

Numera lägger folk tusentals kronor på att märka sin kropp med självdesignade eller ibland helt spontana motiv.– Jag har gett tatueraren fria händer att göra i princip vad han vill. När den är klar kommer hela armen vara täckt, berättar Mats Stålhammar från sin solstol.

Tatuerare blir man genom att samla ihop alla sina skisser till en portfölj och sedan gå runt och försöka bli antagen som lärling i en tatueringsstudio.– Det är rätt svårt, samtidigt som man vill välja en tatuerare med potential så lär man ju upp en konkurrent, säger Kristian som själv övade på sina egna ben under upplärningstiden.Inte helt ovanligt är det att en tatuering över tiden blir flera.

– Det är något med att få se motivet växa fram samtidigt som man upplever smärtan under tiden, det blir som ett gift, och man vill bara ha mer, säger Thomas Svensson.