Farväl för 100-åring
Blodboken vid Hässleholms församlingshus har drabbats av svampangrepp. Det gör den i sin tur till ett riskträd för allmänheten, vilket fått kyrkogårdsförvaltningen att fatta beslutet att fälla boken.
– När de grävde lekplatsen skadade de rötterna. Då ändrade de marknivån och grävde intill rötterna. Då kommer ett svampangrepp efter några år, säger Henrik Wanstadius, kyrkogårds- och fastighetschef vid Hässleholms församling, och berättar vidare om ytterligare markarbete som gjorts intill boken.
– Det gick en väg här innan men nu är det ingen väg, utan en cykelväg. Sen har de ju grävt ner elledningar så det är nog därför det blivit ett svampangrepp.
När ska boken fällas?
– Går allt som det ska är det på torsdag.
Boken har stått där ungefär lika länge som Hässleholm har funnits. I över 100 år har trädet stått på sin plats intill församlingshuset, men nu återstår alltså bara några få dagar innan trädet faller till marken.
– Det är tragiskt, men så är det ibland, säger Henrik Wanstadius lågmält.
Vilka har tagit beslutet om fällningen?
– Det är bland annat jag. Vi har haft en expert här ute som sonderat rötskadorna i trädet. Då borrar man ett litet hål för att se trädets densitet och så vidare, för att se hur starkt det är. Så det är väl grundat av proffs. Det är alltid bra att göra det med så stora träd, berättar han och lägger till:
– Han rekommenderade fällning omgående. Just för att det är en växtplats med lekplats och alltihop så är det farligt.
Beslutet att fälla den mångåriga blodboken har dock inte lett till några protester mot församlingen.
– Nej, ingenting. Inget alls. Vi har satt upp skyltar med information, innan denna åtgärden, så att alla ska ha förståelse för det.
I framtiden kommer det att planteras en ny bok, men exakt när en återplantering kommer ske är inte bestämt.
– Nej, det är i framtiden bara. Man vill inte ta väck träd, så är det, men när vi måste göra det så återplanterar vi.
Vad tycker du om att ha behövt ta det här beslutet?
– Det är inte alls bra. Inte alls roligt. Men det är tvunget till det. Det svider i hjärtat, kan jag säg. Jag har jobbat med träd i över 20 år och vi får inte uppleva ett till sånt träd under min livstid i alla fall, säger Wanstadius.
