Guldkantat avslut efter 23 års slit

För 35 år sedan bytte Leif Persson sågen i Hillarp mot korna på föräldragården i Hässleberga. Nu får han LRF Mjölks guldmedalj för att ha levererat mjölk av högsta kvalitet i 23 år.
Hässleberga • Publicerad 2 april 2019 • Uppdaterad 15 december 2021
Leif Persson fick LRF Mjölks guldmedalj, och gick sedan i pension.
Leif Persson fick LRF Mjölks guldmedalj, och gick sedan i pension.Foto: Stefan Olofson

– Det är en fjäder i hatten. För mig var det ett mål att få medaljen innan jag pensionerade mig. Och det klarade jag på mållinjen.

I januari slutade han mjölka och sålde besättningen till Anders Tufvesson i Magnarp några mil bort. Där finns ett lösdriftsstall och mjölkningsrobot.

– Korna skolades in i omgångar, berättar Leif Persson.

Framtidstron spirar hos mjölkbönderna. En annan bonde en bit söderöver bygger nytt och utökar till 700 kor.

Leif Persson.
Leif Persson.Foto: Stefan Olofson

Det är med berättigad stolthet som har ta emot utmärkelsen.

– Det krävs mycket arbete och man får vara observant på allt. det gäller att vara uppmärksam hela tiden och uppstår det problem får man klura ut hur det ska lösas. Jag har bytt foder, ändrat rutiner, bytt värmesystem och gjort en massa annat tills mjölken har blivit precis som jag vill ha den för att klara alla tester, berättar Leif Persson.

En gång i månaden lämnar han in sin mjölk för provtagning och då görs tester på bland annat bakteriehalt och om det finns spår av antibiotika.

– Det är en evig kontroll, men det är bra för att hålla hög kvalitet, säger Leif Persson.

Leif Persson.
Leif Persson.Foto: Stefan Olofson

Under åren har han haft mellan 14 och 25 kor. Med kalvar har besättningen uppgått till 40-50 djur totalt. Stallet har plats för tolv kor, de övriga djuren har gått på lösdrift i hagarna med tillgång till skyddade ligghallar.

Den gamla gården ligger pastoralt vackert i skogen i utkanten av Hässleberga.

Den asfalterade vägen från Mala smalnar successivt av och övergår till grus de sista slingrande kilometrarna innan gården dyker upp.

Här har Leif Persson bott i hela sitt liv.

– Jag tog över gården efter mina föräldrar 1984. Då hade jag hunnit med att jobba på sågen i Hillarp några år. Sedan jag tog över har jag byggt till och utvecklat gården, berättar Leif Persson.

Till gården hör 60 hektar mark, som han brukade havre och korn på fram till 2010.

En gång brann ladan strax intill boningshuset ner när han tog in säden. Boningshuset låg i farozonen, men klarade sig.

– Jag byggde upp en ny byggnad som jag har till förråd och mina kalvar.

Han har inte gett upp djurhållningen för gott.

– Jag behåller 20 nötdjur och några mjölkkor, som jag tar mjölk från till eget bruk.

Leif Persson har skött gården helt själv under alla år.

– Jag har inte brytt mig om att skaffa familj, eftersom jag trivs bra med att vara själv. Dagarna har alltid fyllts med jobb. Jag har ju en del skog också, som ska skötas.

Så pensionär på riktigt är inte 68-åringen, trots att han officiellt har blivit det.

Han slipper gå upp klockan fem varje morgon numera.

– Jag kan i princip sova hur länge jag vill. Det är faktiskt inga problem. Jag vill bo kvar på gården så länge jag kan och orkar. Sedan vet jag inte vad som händer.

Vid sidan om gården var Leif Persson friidrottare med långdistanslöpning som specialitet. Det hann bli flera hel- och halvmaror innan ena höften sa stopp för 14 år sedan på grund av artros.

– Jag fick en ny höftled och fick stränga order om att aldrig springa, eller sitta på huk mer.

2015 genomgick han en ny höftoperation.

Hade han kunnat så hade han fortsatt att löpträna.

– Jag började springa på vägen utanför när jag var liten. Efterhand blev sträckorna längre och längre och jag tävlade mot mig själv med tiden. Jag har varken rökt, snusat, eller druckit i hela mitt liv. Hälsan är viktig för mig.

Sedan 1991 är Leif Persson kassör i Hais.

– Det är min sociala del i livet och min stora hobby är fågelskådning, berättar Leif Persson.

På vintern finns det inte så mycket fåglar att beskåda, men i maj åker han på gruppresa till Simrishamn och sedan bär det av till Abisko.

– Jag har mest sprungit lopp i Sverige. En gång följde jag med Hais till Berlin där vi sprang en halvmara. Stora städer är inget för mig, men det ska bli trevligt att ta emot guldmedaljen av prins Carl Philip i Stockholm. Vi stannar några dagar och jag reser själv. Vill man så får man ta med sig respektive, eller vem man vill.

Guldmedaljen är den högsta utmärkelsen som LRF Mjölk delar ut för att premiera mjölkens kvalitet. Kriteriet är att man ska ha levererat mjölk av högsta kvalitet i minst 23 år. Sedan starten 1958 har medaljen överlämnats av någon representant ur kungahuset. I år delas guldmedaljen ut till 37 mjölkbönder.

Ytterligare sex gårdar i Skåne tilldelas guldmedalj i år.

Det finns 295 mjölkgårdar kvar i Skåne.

bild 1/6
Leif Perssons har några mjölkkor kvar i stallet.  Foto: Stefan Olofson
Nu slipper Leif Persson gå upp klockan fem varje morgon för att mjölka.  Foto: Stefan Olofson
Dags att släppas ut i hagen snart.  Foto: Stefan Olofson
Efter 23 års leverans av klanderfri mjölk får Leif Persson LRF Mjölks guldmedalj.  Foto: Stefan Olofson
I 35 år har Leif Persson skött djuren och gården på 60 hektar helt själv.  Foto: Stefan Olofson
Nu satsar Leif Persson på nötdjur. Mjölkkorna är sålda till en annan mjölkbonde. Foto: Stefan Olofson
Leif Perssons har några mjölkkor kvar i stallet.  Foto: Stefan Olofson
Nu slipper Leif Persson gå upp klockan fem varje morgon för att mjölka.  Foto: Stefan Olofson
Stefan OlofsonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.