Smärtan i knäet, som Love Persson och hans familj trodde kom från innebandyträningen, visade sig vara något helt annat. Skelettcancer.

När Kb/NSk träffade honom i mitten av april i år satt han i rullstol, men var trots allt vid gott mod. Cellgiftsbehandlingen pågick fram till mars – i kombination med att delar av skelettet i knäet ersatts av en protes.

Hur orkar man som 14-åring kämpa sig igenom allt när du knappt kan ta dig upp ur sängen vissa dagar?

Det finns inget definitivt svar, men vissa förklaringar. En av dem stavas: Joddla med Siv.

– Jag vet egentligen inte hur det började. Men det är högt tempo på dem och man vaknar till lite mer. Så jag har lyssnat på dem när jag skulle gå upp och när jag duschat, säger Love.

– Man har verkligen hört när Love har duschat på sjukhuset. Då hör man Joddla från hans rum. Han har knappt orkat ta sig upp, men då har han startat dem, säger mamma Malin Persson.

Pappa Per Persson visar ett klipp från sjukhuset där han filmar in mot Loves rum, samtidigt som musiken ljuder högt. Vi kan säga så här: Det påminde mer om valfri förfest i nordöstra Skåne än ett sjukhusrum.

Har du någon favoritlåt?

– Första albumet gillar jag mest, svarar Love.

De senaste månaderna har pekat i rätt riktning för Love. Cancern är borta.

– Vi har varit på två uppföljningar sedan dess och än så länge har de varit helt gröna. Men det har tillstött en ny komplikation i höften, det är därför han är tillbaka i rullstol, säger Malin och fortsätter:

– Han gick utan kryckor och allting på slutet av sommaren, även om han haltade. När han började skolan var han där i tre dagar och gick, sedan fick han ont i höften och feber. Nu har de sett att han fått nekros i höften. Det betyder att skelettet dör där.

Det är ingen vanlig komplikation för den typ av behandling han gick igenom. I veckan ska han operera höften och förhoppningen är att läkarna ska hitta en väg framåt i behandlingen mot nekros, samtidigt som familjen hoppas att cancern håller sig borta för gott.

Hur känns det att vara cancerfri?

– Jag visste det hela tiden... Nej, men det känns bra, säger Love.

– Man får försöka tänka att just nu är det ingenting och leva i nuet, säger Malin.

– Men det är såklart lite ångest vid varje scanning som görs, tillägger pappa Per Persson.

En dag i taget. Och lördagen blev speciell. För första gången fick Love se sitt favoritband på plats, i samband med Norra Skånes 125-årsfirande där Joddla spelade på Stortorget i Hässleholm.

– Det var jäkligt kul. Publiken drogs igång direkt av ”Kaj är gaj” sen körde de bara på. Bäst tryck var det när de körde kolvastång. Det är kul att se att många andra har bra musiksmak.

Dessutom förgylldes kvällen av att bandet mötte upp Love i lobbyn på hotell Statt, kort efter konsertens slut och tog med honom till deras loge.

– Det var kul, en liten chock. Jag visste inte om det så det var väldigt kul, säger Love.

– Detta var fantastiskt. Jätteroligt, eftersom deras musik varit så viktig för honom. Det blev att vi firar livet i dag. Vi har kallat det här för Loves förfest för han fyller år på torsdag, säger Malin.

Trots alla motgångar blickar Love nu framåt med ny energi och kraft.

– Det kan väl inte bli så mycket värre än det varit? Men jag vill verkligen kunna gå igen. Det är en jävla skit att sitta i den här stolen.