Vindskydd på Hovdala får svidande kritik

Genomförandet var undermåligt. Tre nämnder och styrelser har brutit mot upphandlingslagstiftningen, ignorerat regler i kommunens projekthandbok och accepterat att kostnaderna inte går att fastställa, rasar kommunens egna revisorer efter att ha tagit del av den utomstående granskning som blev offentlig på torsdagen.

Det är revisionsfirman Ernst & Young som granskat uppförandet av vindskydden, på uppdrag av kommunens politiskt tillsatta revisorer.

Firman rekommenderar nu kommunstyrelsen, kultur- och fritidsnämnden och miljö- och stadsbyggnadsnämnden att säkerställa att lagar och regler kring upphandling och inköp följs framöver, att alla projekt följer handboken och att alla verksamheter bedrivs utifrån en spikad budget med tillhörande uppföljning.

Dessutom bör till exempel det kommunala natur- och friluftsrådet förses med tydliga ramar och alla projekt bokföras separat.

För att förstå hur vindskydden kom till behöver man gå tillbaka till april 2015. Det var då som politikerna i kommunstyrelsen beslutade att utveckla Hovdala vandringscentrum, och enligt budgeten avsattes 350 000 kronor för att bygga en rastplats. Vad rastplatsen innefattar nämns inte – men enligt en avdelningschef på kultur- och fritidsförvaltningen var tanken vindskydd av enklare standardmodell, grill, ved och toaletter.

I beslutet slogs även fast att det behövdes en projektledare för att allt skulle lyckas. Någon sådan tillsattes dock aldrig. Informellt blev det Bjarne Öhrling och kommunekologen Lars-Erik Williams som drev projektet.

Först våren 2017 tog arbetet fart. Då tog två tjänstemän på miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen kontakt med Mem Arkitekter AB, som fick i uppdrag att rita vindskydden.

Vid den här tiden fanns dock varken någon budget eller beslut om att frångå den tänkta rastplatsen med enkla vindskydd.

Någon anbudsförfrågan bland arkitekter gjordes aldrig eftersom arkitekten på Mem ansågs lämplig, bland annat eftersom hon tidigare jobbat för kommunen och hade god kännedom om Hovdalaområdet.

Kostnaderna för ritningarna sattes upp på löpande räkning och något tak för kostnaderna sattes aldrig.

Det gällde för övrigt flera av arbetena. Inte ens nu går det med klarhet att säga exakt hur mycket de tre vindskydden Birk 1, Birk 2 och Ronja har kostat.

Revisorerna har granskat fakturor, som visar att arkitekten fakturerat kommunen 145 000 kronor, konsulterna som byggt vindskydden över 385 000 kronor och ett plåtslageri över 90 000 kronor. Men ingen konkurrensutsättning har skett, trots att det ska göras redan vid summor över 25 000 kronor. Dokumentation saknas i flera fall.

Slutsatsen blir att Hässleholms kommun varken hanterat uppförandet av vindskydden ändamålsenligt eller på något ekonomiskt tillfredsställande sätt.

– Det är arkitektritade vindskydd och då har det varit svårt att uppskatta vad saker och ting kostar, sade kommunekologen Lars-Erik Williams när Norra Skåne skrev om de ökade kostnaderna i augusti 2019.