Melek, 3, föddes i vecka 22(!) – när mamma satt på toa: ”Varit tufft”

2020, augusti, Köpenhamn.

Efter en tids sjukskrivning hade Jolayne Lopez-Persson, 32, klivit på sitt arbetspass på restaurangen i den danska huvudstaden. Trots att hon var gravid i vecka 22.

Tidigare hade hon och sambon Valon Avdullaj, 37, råkat ut för ett missfall – där de förlorade sin son i vecka 22. Det fanns i hennes bakhuvud, och det här kändes som sista chansen att få ett gemensamt barn.

– Nu måste det funka, annars kanske man ska ge upp, säger hon om känslan.

Plötsligt gick vattnet.

Jolayne vägrade läggas in på ett danskt sjukhus. I stället tog hon sig till tågstationen och åkte över sundet till Malmö. Där blev hon hämtad av ambulans och körd till sjukhuset i Lund.

– Jag var där i fem dagar innan de flyttade mig till BB. Sedan efter sju dagar kom hon, när jag skulle gå på toaletten... Hon ploppade ut helt enkelt.

Deras dotter Melek låg där – i toalettstolen. 17 centimeter lång och 490 gram ”tung”, vilket Expressen tidigare skrivit om.

– Jag var i chock. Jag tittade ner och jag kände mig svimfärdig redan där. Så jag tryckte på signalknappen så de kom inspringande och tog henne. Sedan lyfte de bort mig till sjukhussängen. Då sa jag att de skulle ringa Valon, och sen svimmade jag.

Ovetandes om att han blivit pappa satt Valon uppe i Kristianstad, där han tog hand om sin dotter Alisa, 10, som han har från ett tidigare förhållande.

– Min mobil var avstängd och jag sov. Sen såg jag att de hade försökt få tag i mig. De sa att hon hade blivit skitarg på mig för att jag inte svarade, säger han skrattandes och fortsätter:

– Men jag kunde inte förstå. Jag svarade: Vad snackar ni om? Ni måste ha tagit fel barn. Det kan inte ske igen.

Nere i Lund hade hans fru opererats.

– När jag vaknade sa de att jag blivit opererad eftersom att jag förlorat för mycket blod. Och att de hade fått tag i Valon till slut. Jag tror inte jag hann tänka för jag var i chock, säger hon.

Sex–sju timmar efter födseln kom en av barnmorskorna in till rummet och ställde frågan: Vill du träffa din dotter? Hon hade opererats för ett hål i hjärtat då hon inte var färdigväxt.

Svaret var där och då inte självklart eftersom hennes tillstånd var kritiskt.

– Först tvekade jag men sen tänkte jag att om hon klarat sex–sju timmar så kanske hon kan klara sig... Så de körde in mig i sängen så jag kunde få sätta min hand på henne.

Hur var den känslan?

– Jag var väldigt rädd. Om hon inte skulle klara sig tänkte jag att det skulle vara ännu värre att ha sett henne. Men hoppet fanns där och fortsatte finnas där de efterföljande dagarna. Personalen där nere var väldigt ärliga. Det var det enda jag ville. Och efter några veckor fick jag till och med hålla henne i famnen. Hon låg där i flera timmar och jag somnade till och med. Jag ville inte släppa henne, men blev till slut tvungen.

Dagarna gick och Melek, som betyder ”ängel” på turkiska, växte sakta men säkert. Efter en månad fick de reda på hur illa läget faktiskt var.

– De fick egentligen inte säga något om det. Men de sa att det var ett mirakel att hon överlevde. Chansen var ungefär fem procent innan operationen och efter hade de sagt att den sjunkit till tre procent, säger Valon.

Men de futtiga tre procenten räckte. Hon levde, och de flyttades till sjukhuset i Kristianstad, där hon fick ligga i en kuvös med andningsmask.

På allhelgonahelgen drabbades hon av andnöd och blev blå. Men de lyckades rädda hennes liv och i slutet av januari 2021 kunde de flytta hem.

2023, september, Sommarlust i Kristianstad.

På vardagsrumsgolvet far Melek, som nyligen fyllt tre år, runt som ett yrväder. Fotograf Lasses kamera fångar hennes intresse, samtidigt som pappa Valon slår sig ner i soffan. Mamma Jolayne ansluter kort därpå, efter att ha tittat till deras andra gemensamma dotter Leya, 1, som ligger och sover i rummet bredvid.

Ja, Melek blev storasyster förra våren.

– Det är helt sjukt. Ett mirakel. Men det har varit tufft, väldigt tufft. Man försöker nästan förtränga det som varit, säger Valon.

Hur mår Melek i dag?

– Hon har fått astma så när hon blir sjuk får hon inhalator som hon andas in genom. Sedan har hon bara ett stämband eftersom det andra inte hade hunnit utvecklas. Så hennes röst är lite hes, men vi ville inte riskera något med ytterligare en operation när hon var så liten, säger Jolayne och fortsätter:

– Det är fart i henne och hon är väldigt busig. Hon är alltid glad och vi undrar nästan hur en unge kan vara så glad hela tiden. Men det är fantastiskt.