Celeste Ng målar en mörk framtidsbild av USA

Att Trump med sitt antiintellektuella vrövel om det riggade valet fått stora delar av sitt parti och den amerikanska väljarkåren att stödja en eventuell återkomst till presidentposten är en risk som måste ha föresvävat Celeste Ng när hon började skriva ”Våra förlorade hjärtan”, som är en dystopi, en mörk framtidsbild.

Dystopin är ju en genre med anor som inrymmer litterära förebilder som Orwells ”1984”, eller i våra dagar Margaret Atwoods lysande tjänarinneromaner. I Sverige har vi Karin Boyes fina ”Kallocain”, given i en svensk kanon som förhoppningsvis aldrig kommer att stipuleras.

Celeste Ng hör till de främsta i en yngre amerikansk författargeneration, en position hon befäster med ”Våra förlorade hjärtan.” Bakgrunden är att USA genomgått en djup ekonomisk kris, som Kina hålls ansvarig för. När landet börjar återhämta sig beskylls invånare med asiatiskt ursprung för kinesiskt medlöperi och en förföljelse inleds.

En metod som används är att ta barnen ifrån föräldrar med asiatiskt ursprung och placera ut dem i fosterhem. Celeste Ng refererar i ett efterord till hur det här är en metod som ofta förekommit, som när migrantbarn skiljts från sina föräldrar vid den mexikanska gränsen. I Sverige har samiska familjer råkat ut för samma öde.

Bokens huvudperson, den tolvårige Noah ”Bird” Gardner, har en mor med asiatisk bakgrund. Hon är författare och skriver en diktsamling som väcker myndigheternas misshag. Inför risken att den då nioårige Noah ska tas från familjen väljer hon att själv försvinna. Noahs far, som är lärare i lingvistik vid Harvard, fråntas sin tjänst och får en undanskymd plats på biblioteket.

Det är läget när Noah nås av ett mystiskt brev från sin mor, där hon kryptiskt låter honom förstå var hon befinner sig, sysselsatt med att iscensätta en stor protestaktion mot förföljelsen. Noah rymmer och ger sig ut på en farofylld färd för att söka upp henne.

Det visar sig finnas en motståndsrörelse, som framför allt drivs av bibliotekarier som skickar meddelanden i de böcker som förmedlas mellan bibliotek. Att orden är ett mäktigt redskap är ett något övertydligt undertextuellt budskap i boken, och det är också med orden som modern ska genomföra sin stora protest.

Ng demonstrerar en djup bildning och en uppriktig oro över sitt lands framtid. Hon är, kanske medvetet, ganska otydlig när det gäller det politiska systemets karaktär och struktur. Koncentrationen ligger kring förföljelsen av invånarna med asiatiskt ursprung, men hur den övriga befolkningen drivits till en sådan auktoritär underkastelse att de villigt medverkar är mer oklart.

Tyngden av den genomlidna krisen är givetvis en förklaring, men också hur krisen framkallats och hanterats förblir otydligt.

”Våra förlorade hjärtan” är ändå en högst läsvärd, njutbar och tankeväckande roman med en fin kille och hans kloka moder i huvudrollerna.