Finskt vemod, humor och djupt allvar
”Finska för invandrare”
Regi: Malou Zilliacus
Manus: Jani Lohikari
Scenografi: Ari Auvinen
På scen: Kimmo Tetri och Irina Parviainen
En föreställning av Kaveri-kollektivet och Kokkolan kaupunginteatteri i samarbete med Riksteatern, Östgötateatern och Finlandsinstitutet.
Gästspel på Kristianstads Teater i tisdags, 8 november.
Ritva, som flyttade till Sverige på 60-talet, vill bevara den finska föreningen fast hon är den enda medlemmen som är kvar. Lennart, som växt upp med finska föräldrar men inte kan prata finska, drömmer om att bli en del av den gemenskap som hans föräldrar och släktingar i Finland har.
Ingen av dem känner sig riktigt hemma. Ritva kan aldrig bli riktigt svensk, Lennart kan aldrig bli riktigt finsk. Men han försöker verkligen för om de är två medlemmar i den finska föreningen kan den överleva – det har tjänstemannen på kommunen sagt.
Komiken i föreställningen ”Finska för invandrare” är omedelbar. Irina Parviainen, som spelar Ritva, pratar oavbrutet på finska, mycket krasst, om åren i Sverige, om fördomar hon mött och sina egna uppfattningar om både svenskar och finländare, samtidigt som hon försöker öppna dörren till finska föreningen.
Efter tio minuter slocknar skylten där den finska och svenska texten rullar i takt med replikerna. Men Irina Parviainen bara fortsätter och när publiken ropar att översättningen inte funkar improviserar hon så att det blir ännu roligare. Och publiken är med på noterna, många förstår allt hon säger utan textremsor och svarar på finska.
”Efter tio minuter slocknar skylten där den finska och svenska texten rullar i takt med replikerna. Men Irina Parviainen bara fortsätter och när publiken ropar att översättningen inte funkar improviserar hon så att det blir ännu roligare.”Ingela Rutberg
Det tar längre tid att lära känna Lennart som spelas av Kimmo Tetri. Lennart som fick ett svenskt namn för att få en bra start i livet och inte skulle lära sig finska för nu bodde de ju i Sverige. En vanlig bakgrund i många sverigefinska familjer. I takt med att han visar sin sårbarhet och vilsenhet blir även han en hel människa som man bryr sig om.
När Ritvas finskundervisning tar fart i andra akten är samspelet mellan Irina Parviainen och Kimmo Tetri välsmort och smidigt. Det blir gott om roliga situationer, men samtidigt finns en melankolisk ton i den finska tangon över allt som inte blev som de hoppades.
Men vi fastnar inte i nostalgi och tillbakablickar. I en scen reflekterar Ritva över de nya invandrargrupper som kommer till Sverige idag och hur de upplever sin situation. Och då bränner det till. Varför ville så många finska föräldrar att deras barn skulle få helyllesvenska namn som Lennart och inte prata finska? Varför kände de sig tvungna att anpassa sig så mycket? Kan vi lyckas bättre den här gången? Och hur i så fall? En minst sagt aktuell fråga i dagens debatt om invandring.
”Finska för invandrare” är både dråplig och träffsäker. Och under ytan bankar allvaret. Om vi inte är nyfikna på varandra längre, oavsett vilka språk vi talar eller vilka länder vi kommer från, då kan vi inte förstå varandra. Och inte förrän vi vill mötas på riktigt kan vi börja integreras tillsammans.
”Vi fastnar inte i nostalgi och tillbakablickar. I en scen reflekterar Ritva över de nya invandrargrupper som kommer till Sverige idag och hur de upplever sin situation. Och då bränner det till.”Ingela Rutberg
