Annons

Gripande starkt om Victoria Benedictssons konfliktfyllda liv

Det är en närgången bild som Elisabeth Åsbrink i ”Mitt stora vackra hat” tecknar av skånska författaren Victoria Benedictssons liv. Kulturjournalisten Jimmy Vulovic sugs in i berättelsen, men skulle samtidigt vilja veta mer.
Bokrecension • Publicerad 30 september 2022
Detta är en recension i Norra Skåne. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Elisabeth Åsbrink är författare och journalist. Debuterade 2009 med ”Smärtpunkten”, om Lars Norén och polismorden i Malexander. Fick Augustpriset 2011 för ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Den 25 oktober kommer hon till Åhus bibliotek för att medverka i ett samtal om essäformen.
Elisabeth Åsbrink är författare och journalist. Debuterade 2009 med ”Smärtpunkten”, om Lars Norén och polismorden i Malexander. Fick Augustpriset 2011 för ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Den 25 oktober kommer hon till Åhus bibliotek för att medverka i ett samtal om essäformen.Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Biografi

Elisabeth Åsbrink

”Mitt stora vackra hat. Biografi över Victoria Benedictsson”

(Polaris förlag)

Vid det här laget måste det i universitetsbibliotekens bokhyllor finnas flera hyllmeter med böcker om författaren Victoria Benedictsson. Nu bidrar Elisabeth Åsbrink med ytterligare fem innehållsrika centimeter under titeln ”Mitt stora vackra hat”.

Det är ett mycket gediget och välskrivet arbete på hela 545 sidor om det idag kanoniserade författarskapet, eller snarare om personen än om författarskapet. För i boken får vi via till exempel brev och dagböcker lära känna personen och livet bakom litterära verk som novellsamlingen ”Från Skåne” (1884) samt romaner som ”Pengar” (1885) och ”Fru Marianne” (1887).

”Det är ett mycket gediget och välskrivet arbete på hela 545 sidor om det idag kanoniserade författarskapet, eller snarare om personen än om författarskapet.”
Jimmy Vulovic
Victoria Benedictssons hem på Råbygatan i Hörby. Här bodde hon med sin man, den betydligt äldre postmästaren.
Victoria Benedictssons hem på Råbygatan i Hörby. Här bodde hon med sin man, den betydligt äldre postmästaren.Foto: Tommy Svensson
Minnesskylt över Victoria Benedictsson på husväggen i Hörby.
Minnesskylt över Victoria Benedictsson på husväggen i Hörby.Foto: Tommy Svensson
Annons

Det är alltså Victoria Benedictssons liv och leverne som intresserar Elisabeth Åsbrink mest. När litteraturen väl berörs sker det ofta för att belysa något i artonhundratalsförfattarens liv. Ibland blir det lite väl biografiska tolkningar för min litteraturvetarsmak, som om Victoria Benedictsson inte kunde skriva något bortom sitt eget liv.

Givetvis finns det alltid någon form av koppling mellan liv och litteratur i alla författarskap, men ibland kan jag tycka att mäns verk, då man skriver om dem, oftare tillåts växa sig större än deras liv. Medan de kvinnliga författarnas verk, då de väl belyses, bedöms och värderas, tycks för evigt vara fångade inom författarlivets ramar.

Men det är klart, i just Victoria Benedictssons fall är det väl egentligen fullt förståeligt att böckerna om henne ofta landar där. Hennes liv var ju minst sagt dramatiskt, och mycket rikt på kontraster som det kostade på att få ihop.

Föreställ dig bara att få ihop livet som gift med postmästaren i Hörby, som tycks ha haft noll litterärt intresse, med livet som en av Sveriges främsta författare under pseudonymen Ernst Ahlgren. Eller att brinna hett under de borgerliga konventionernas våta filt. Det är också en konflikt som är svår att få ihop. Att vara en skicklig författare i en tid då kvinnor nedvärderades enbart därför att de var kvinnor. Ja, det är lätt att förstå att den typen av oförenliga kontraster och konflikter skapade en splittrad och ensam själ.

”Föreställ dig bara att få ihop livet som gift med postmästaren i Hörby, som tycks ha haft noll litterärt intresse, med livet som en av Sveriges främsta författare under pseudonymen Ernst Ahlgren.”
Jimmy Vulovic

Elisabeth Åsbrink gör ett bra jobb när hon visar upp den bräckliga och ensamma själen som efter en ofta omtalad romans med den internationella litterära giganten Georg Brandes tog sitt liv 1888. Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa.

Victoria Benedictsson (1850-1888), var från Hörby och skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren.
Victoria Benedictsson (1850-1888), var från Hörby och skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren.Foto: TT

Men samtidigt måste ju litteraturvetaren i mig få säga sitt också, och då vill jag peka på alla hyllmeter som redan finns. Victoria Benedictsson är med rätta nog ett av Sveriges mest beforskade författarskap. Det finns alltså en hel del som redan har sagts om både hennes liv och verk, ofta av kvinnliga forskare.

Jag skulle önska att Elisabeth Åsbrink mer tydligt lyfte fram den tidigare forskningen. Hon listar visserligen en rad källor i slutet av boken men jag skulle hellre se att läsaren redan i själva texten fick en tydlig bild av vem som tidigare har sagt exakt vad.

”Mitt stora vackra hat” av Elisabeth Åsbrink.
”Mitt stora vackra hat” av Elisabeth Åsbrink.Foto: Polaris förlag
Jimmy VulovicSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons