Klaustrofobisk skräck i regisserad verklighet av Ajvide Lindqvist

Som en motvikt till förra årets Norrtäljeroman ”Vänligheten” på 715 sidor, med transportsträckor och en överdos Pokemon Go, utspelar sig ”Verkligheten” under ett dygn. Det koncentrerade formatet med noggranna tidsangivelser bidrar till den klaustrofobiska känslan.

Berättaren Heidi Hallberg är instängd i en speciell sorts verklighet. Hon är huvudperson i realityshowen ”Hemma med Hallbergs”. Villafamiljen består av en make med otrohetstendenser, en styvdotter med influencerkarriär, en smått korkad dvärgpudel och två yngre barn som helst ska hållas utanför den ständiga kamerabevakningen. Dokusåpaverkligheten är en illusion, yta i stället för innehåll (och innehåll kallas för content) och konstruerade konflikter som ska ta handlingen framåt. Ordet reality är i sammanhanget raka motsatsen till ursprungsbetydelsen. En ironi som förstås inte undgått Heidi. Hon är förmodligen författarens roligaste berättare hittills. Hon har självhumor, är drastisk och betydlig smartare och mer bildad än vad hennes tittare tror.

Heidi har hamnat i en existentiell kris. Och en existens i kris. Tillvaron börjar krackelera, och inte på det där vanliga sättet utan rent bokstavligt. En hand som går igenom en solid dörr, ett vitt hål i synfältet. Kanske är till och med den regisserade lögnen en simulering.

Premissen ger många möjligheter att leka med och skruva på verklighetsbegreppet – den verklighet som både är och inte är. Det finns ett flertal möjliga slut som läsaren kan fantisera fram. Tyvärr väljer författaren ett av dem åt oss. Just det känns lite onödigt.