När världen och människor förändras

Det är där den prisade marockansk-franska författaren Leïla Slimani börjar sin roman ”De andras land”, första titeln i hennes kommande ”Marockotrilogi”. Det är fascinerande läsning, om kärlek, konflikter, kulturkrockar och politik. Livet, samhället, samtiden.

Slimanis förra roman ”Vaggvisa” blev hennes stora genombrott och gav henne det prestigefyllda franska Goncourtpriset. Det var en totalt uppslukande berättelse, vars spänning engagerade från mig första sidan. Fast mer än spänning var det en klasskildring om ett ojämnt franskt samhälle. Om vilka olika förutsättningar människor har.

På sätt och vis har ”De andras land” samma tema. Nu i Marocko, och med unga Mathilde som en lika stark som skör person i huvudrollen. Hennes dröm om ett nytt liv med alla möjligheter inser hon snart är svår att förverkliga. Gården hennes man har ärvt ligger avlägset, huset är inte det mest moderna, traditionerna är starka...

Snart blir Mathilde och Amine föräldrar till en dotter, Aïcha, och senare även en son, Selim. Vi följer familjens väg under de kommande åren, med motgångar, ekonomiska svårigheter och en relation mellan Mathilde och Amine som både ger och tar. Parallellt med detta får vi följa den kraftigt växande nationalistiska rörelsen, kämpandes för ett fritt och självständigt Marocko. Att vara från Frankrike under just denna tid i Marocko är inte det lättaste.

”De andras land” är – på flera vis – en historia som engagerar mig alltmer. Personskildringarna är fantastiska, det är som om jag umgås med vänner, lyssnar, ler, gråter, blundar... Leïla Slimani har ett språk som är lika rikt som lätt att ta till sig. Men drivet är inte samma som i ”Vaggvisa”. ”De andras land” är mer komplex och det beror på att det är en avgörande historisk period i Marocko som skildras. Komponenterna är många.

Gradvis förstår Mathilde alltmer av sitt nya land, vissa saker accepterar hon, andra försöker hon påverka. Men hon förändras, och hela familjens utveckling är en väsentlig del i romanen. Inte minst dottern Aïcha är en individ med egna tankar och hennes svåra tid i en religiös skola ger starka möten. Antar att hennes roll kommer att kliva in allt mer i centrum i de kommande två delarna.

Även landets motståndsrörelse, där en bror till Amine är djupt involverad, lär bli en aktör vi får följa även framöver. I slutet av ”De andras land” skakas regimen av de växande protesterna, och det här är en, för mig, rätt okänd del av efterkrigshistorien där ett europeiskt land sitter på en av nycklarna. Oerhört givande.

Ett tag tyckte jag skildringen var allt för noggrann, men när jag stängde boken såg jag redan fram emot fortsättningen och inuti mig snurrade den klassiska På spåret-frågan: Vart är vi på väg?

Och det gäller inte bara själva landet Marocko, utan lika mycket de olika huvudpersonerna. Kommer Amine att få släktgården att bära sig, överlever han och Mathildes relation, kan Mathilde hitta sig själv under de här nya förutsättningarna, hur ska det gå för dottern Aïcha...?