Stefan Eklund: Romaner om rockmusikern Tom Verlaine och Irans historia – sanna eller fiktion?
Att använda riktiga personers liv i en roman är inte ovanligt. Men det kan göras på många olika sätt. Två intressanta och aktuella exempel hittar vi i höstens utgivning: Aris Fioretos ”De tunna gudarna” och Negar Nasehs ”En handfull vind”.
En omedelbar skillnad ser vi direkt. Aris Fioretos roman bygger på den amerikanske rockmusikern Tom Verlaines och hans kultförklarade 70-talsband Televisions liv och karriär. Men det är inte uppenbart. Man måste vara bekant med rockscenen i New York på 70-talet för att förstå det. Fioretos har bytt ut namnen på så gott som alla kända personer och bandet heter Transmission. Ger det en större konstnärlig frihet? Ja, definitivt.
Negar Nasehs roman handlar om Iran ur flera perspektiv. Ett av dem tillhör shahen av Iran, den maktfullkomlige Mohammad Reza Pahlavi, som störtades 1978. Vi möter honom i en situation som var mycket uppmärksammad på sin tid; den intervju som den legendariske brittiske journalisten David Frost gjorde med honom efter flykten från Iran. Negar Naseh låter honom behålla sitt namn. Ställer det större krav på de dokumentära anspråken? Ja, det tror jag.
”Sann eller inte? Det spelar ingen roll. Det är en roman jag läser. Omslaget, som jag genom åren tittat på hur många gånger som helst, får nytt liv.”Stefan Eklund
Båda romanerna är mycket läsvärda och rikare än vad mina korta noteringar ovan ger sken av. Men jag märker att de lever extra i de passager där texten rör sig kring händelser som verkligen har skett och som man själv kan ta del av i efterhand.
I Aris Fioretos fall handlar det bland annat om hur det berömda omslaget, fotat av Robert Mapplethorpe, till Televisions klassikermärkta album ”Marquee Moon” kom till. Med Fioretos hjälp får jag en ingående berättelse om den processen. Sann eller inte? Det spelar ingen roll. Det är en roman jag läser. Omslaget, som jag genom åren tittat på hur många gånger som helst, får nytt liv.
I Negar Nasehs fall finns intervjun som Frost gör med shahen av Iran på Youtube. Att se den och sedan läsa romantexten gör att man som läsare hisnar lätt. Vad är fantasi och vad är fakta i Nasehs text? Den frågan blir levande och fördjupar upplevelsen av romanen, och, faktiskt, intervjun.
Strängt taget finns det knappast något litterärt verk som inte bygger på en förnimbar verklighet, oftast kanske bara identifierbar för författaren själv. Eller som August Strindberg formulerade det i inledningen till sin pjäs ”Ett drömspel”: ”… på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. Personer klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas.”
Det är en fin bild av litteraturens möjligheter som Strindberg ger. Aris Fioretos och Negar Naseh tar båda vara på dem på fascinerande sätt, om än med olika strategier, i sina senaste romaner.
