Teatervåren: "Läget är ganska pressande"

Teatervåren drar igång med stor osäkerhet, men på Norrbottensteatern i Luleå är alla denna dag, peppar peppar, friska. Teaterchefen Gunilla Röör hoppas att det fysiska teaterarbetet ska kunna fortsätta som i höstas:

– Spontant är man ju orolig och så men å andra sidan tänker vi att vi fortsätter jobba, med de restriktioner som finns, vi har testat oss varje vecka och kommer att följa bestämmelserna till punkt och pricka, säger Röör som för andra gången nu tar upp regin av "Broarna i Madison County".

Passionsdramat om bondmoran Francesca vars livs ställs på ända när fotografen Robert knackar på dörren nådde visserligen ända fram till premiär redan i fjol, men bara för åtta personer. Nu hoppas Gunilla Röör på en nypremiär för full salong, eller åtminstone varannan plats. Samma sak med "Barnen från Frostmofjället" som ströps strax före premiär i fjol.

– Det har ju blivit med teatern så som i livet. Man tar en dag i taget, nackar den, går vidare och låter bli att tappa sugen. Det går inte att vara i framtiden för man vet inget om den.

På Dramaten i Stockholm står det mörka covidläget i stark kontrast till "den sköna energin och det fina ensemblespelet" på teatern, framhåller Dramatenchefen Mattias Andersson. Precis som på Norrbottensteatern har öppningshösten varit "jättebra". Han ser fram emot precis allt på den späckade vårrepertoaren, däribland Maxim Gorkijs "Natthärbärget", en pjäs om samhällets utstötta i regi av ungraren János Szász, internationellt prisbelönt och nyligen utsatt för förföljelse av polisen i sitt hemland.

Anna von Hausswolff gör nyskriven musik.

Här finns också en redan nu utsåld parkourföreställning om och med den palestinske parkourartisten Ahmed Matar från Gaza samt världspremiären på dramatiseringen av den nigerianske författaren Ben Okris böcker om andepojken Azaro. "Den omättliga vägen" heter föreställningen som spelas av 15 skådespelare i regi av Josette Bushell-Mingo.

– När smittspridningen kom tillbaka trodde man ju inte det var sant. Just nu ser det mörkt ut för hela samhället. Vi försöker repa på och snabbtestar alla hela tiden. Så länge vi kan göra det kan vi ligga kvar med de premiärer som vi har, säger Mattias Andersson och fortsätter:

– Jag är jätteglad över det utbud vi har i vår, men läget är ganska pressande. Spricker repetitionsprocesserna och om det blir som förra året att vi måste skjuta fram grejer blir det enormt dränerande. Det är bara att hoppas att allt håller.

Även Riksteatern repeterar så som det är tänkt, berättar vd Magnus Aspegren som bland annat ser fram emot "Väninnan" och "Stortorget", pjäser där Anna Lindh och Olof Palme är viktiga. Aspegren lyfter också fram koreografen Kenneth Kvarnströms "Pianotopografier", en nygjord föreställning där Kvarnström också själv ska dansa.

Den Stockholmsbaserade fria teatergruppen Ö2 Scenkonst har redan inlett våren med premiären av Kristina Lugns "Tant Blomma". Även under de värsta restriktionerna förra våren fortsatte teatern att spela, som minst för fem personer på plats, berättar producenten Lovisa Lilienberg.

– Vi har hela tiden valt att spela, det är vårt bränsle, det är det som ger oss energi. Men utan våra ekonomiska stödgivare hade vi inte klarat oss genom pandemin.

Liksom Ö2 har även Folkteatern i Gävleborg hela tiden mött sin publik – vilket man också kommer att fortsätta göra, framhåller den konstnärliga ledaren Gro Oskarson Kindstrand. Under en period erbjöd man teater över telefon. Publiken avtalade en tid och en skådespelare ringde upp.

I vår väntar bland annat urpremiär på Samantha Ohlanders nygjorda föreställning "Landsbygdsupproret" som enligt Olanders själv riktar sig "direkt till periferin" och som också turnerar via Riksteatern.

– Det är en musikföreställning med Samantha och ett band, det är ett slags musikaliskt manifest kring vad landsbygden kan vara för den som valt att leva där, säger Gro Oskarson Kindstrand.