Träffsäkert och tänkvärt när Anna Fock återvänder till Estland
Lösningen är kaos
Författare: Anna Fock
Förlag: Natur & Kultur
Estland blev självständigt – för andra gången – 1991. Det är det vilda, vågade nittiotalet som är utgångspunkt för prisbelönta Anna Focks femte roman: ”Det sades att de levde i en helt ny tid i ett oskrivet land, att allt var möjligt i deras del av världen där ännu inga regler gällde, men vardagen var densamma som förut.”
Det både stämmer och inte stämmer. En enkel men tänkvärd bild målas upp av den första julen som esterna kan fira utan att dra för gardinerna om sina traditioner. En jul då Merike inte vet om hennes gamla mamma fortfarande minns att Sovjetockupationen är över.
””Lösningen är kaos” är ofta träffsäker i såväl iakttagelser som formuleringar, med namn som tycks valda med omsorg och fint fångade detaljer.”
På nittiotalet är Merike Uuspõld en ung, fattig, ofokuserad journalist. Siim Ots är sångare i bandet Mõttetu (meningslöst), en karismatisk punkare med stort våldskapital. Ryssen Ilja Kuznetzov försöker lära sig språket och har sökt estniskt medborgarskap utan att berätta för sin familj. Han noterar krasst att det var längtan efter tuttar och gympadojor som gjorde att Sovjet föll sönder. Deras vägar korsas, våldsamt och känslosamt. I barndomen under Sovjettiden och i låtsaskrigen mellan förortens olika gårdar, och under nittiotalets förvirrade första fria steg, en tid av drömmar och osäkerhet och festande och möjligheter att tjäna snabba men olagliga pengar.
I nutidens vuxenliv är Merike trebarnsmor och etablerad men trött journalist. Genom ett grävjobb om ett av de många flådiga nybyggena i Tallinn som tycks ha finansierats via kriminalitet dras hon tillbaka till det förflutna.
”Lösningen är kaos” är ofta träffsäker i såväl iakttagelser som formuleringar, med namn som tycks valda med omsorg och fint fångade detaljer. Fock visar olika sidor av frigörelseprocessen. Jag gillar miljöerna och scenerna, men fångas mer av människorna än själva handlingen. Fock trasslar med nutid och dåtid, ett triangeldrama och ett försvinnande, trådar som dinglar. Friheten att välja innebär också svårigheten att välja bort. Både i livet och för en författare.
